När det är rätt att säga fel

Det heter fartyg, inte båt! Det är en inte helt ovanlig kommentar i sociala medier så fort en journalist eller någon annan landkrabba får för sig att kalla ett fartyg för båt. I våras blev det rabalder när en av landets större dagstidningar rapporterade om situationen i Hormuzsundet med formuleringen att ”3.200 båtar” satt fast i Persiska viken. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det heter fartyg, inte båt!

Diskussionen kan tyckas banal, men den sätter fingret på ett intressant fenomen inom sjöfarten. Ju längre in i branschen man kommer, desto mer tillåtet tycks det vara att kalla ett fartyg för båt. Står man däremot utanför bör man passa sig.

Handen på hjärtat, sjöfolk: Hur många av er säger fartyg om er egen arbetsplats?

”Jag ska ut på fartyget i morgon.”

”Vilket fartyg är du på nu?”

”Det är ett jäkla bra fartyg i sjön.”

Visst förekommer det, men nog är det oftare båten man ska ut på, båten man mönstrar på och båten som är på varv. På vissa öar med hög koncentration av rederier och sjöben per capita kan det rent av heta båd. Fartyg sparar man till pressmeddelandet, kontraktet, haverirapporten och andra tillfällen när skjortan ska vara instoppad.

Så vad är egentligen skillnaden? En vanlig föreställning är att båtar är små och fartyg stora. Sedan har vi skeppet som gör allting ännu besvärligare. Skepp låter större, äldre, ståtligare och något som seglar mot horisonten med kryddor från Ostindien. Ett fartyg transporterar handelsvaror och en båt är ute på nöjestripp.

Juridiken försöker göra det tydligare där fartyg är samlingsbegreppet. Enligt sjölagen betecknas fartyg vars största skrovlängd överstiger 24 meter som skepp. Övriga fartyg kallas båtar. Fartyg kan alltså vara både skepp och båt. Sug på den!

Men låt oss kasta språkpoliser och jurister överbord en stund, för jag har en annan teori: Båtar är sådant man har känslor för. Fartyg är sådant man har papper på. Det är båtar vi blir förälskade i. De har personlighet och kan vara vackra, envisa, pålitliga, charmiga och fullständigt hopplösa. Man hör ibland att man aldrig ska kära ner sig i en båt, det slutar bara med bekymmer. Och ju större båt, desto större bekymmer. Det är en erfarenhet som förenar fritidsskepparen med redaren, även om fakturorna skiljer sig lite.

Fartyg har man en mer professionell relation till. Ett fartyg har IMO-nummer, certifikat, dödvikt, klass och dockningar. Men det är nog få som står på kajen efter en försäljning och viskar: ”Farväl, lilla fartyg. Vi hade ändå något speciellt.” Nej, då var hon plötsligt en båt igen.

Kanske säger ordvalet mer om människan än om flytetyget. Visst finns det en skillnad mellan formell terminologi och vardagsspråk, men om det första som möter en sjöfartsnyfiken landkrabba är någon som påpekar språkfel riskerar fackorden att stänga ute snarare än att bjuda in. Kanske måste man få säga fel ett tag innan man lär sig att säga fel på rätt sätt.

För den som trots detta kräver en tydlig skillnad mellan båt och fartyg finns ett ganska enkelt fysikaliskt test – låt dem gira. Den mindre motorbåten lutar typiskt inåt i giren, det stora fartyget utåt. Båten lutar åt ena hållet och fartyget åt det andra. Kanske behöver inte språket heller alltid luta åt samma håll för att vi ska komma framåt.