Mindre pengar får konsekvenser

Regeringen har som bekant fastställt den nationella planen för transportinfrastrukturen 2026–2037. För sjöfarten innehåller planen flera viktiga och positiva besked. Det gäller inte minst satsningarna på farleder, slussar, hamnar och isbrytning men också landanslutningar till hamnarna. Detta är områden som är avgörande för svensk konkurrenskraft, försörjningsberedskap och möjligheten att flytta mer gods till sjöfarten.

I planen lyfter regeringen tydligt fram att förbättringar i transportsystemet ska stärka sjöfartens möjligheter att transportera större godsvolymer. Det är ett viktigt ställningstagande. Sjöfarten är central för svensk utrikeshandel och för industrins försörjningskedjor, samtidigt som den har stor potential att bidra till ett mer hållbart och robust transportsystem. Regeringen pekar också på betydelsen av trafikslagsövergripande lösningar där väg, järnväg och sjöfart kopplas samman på ett mer effektivt sätt. I mångt och mycket är det musik för mina öron!

Bland de namngivna objekten finns flera strategiskt viktiga satsningar. Många av satsningarna förutsätter god samverkan mellan statliga myndigheter, hamnar och andra aktörer för att få full effekt av investeringarna. Ett annat viktigt besked är förstås regeringens fortsatta satsning på isbrytarflottan där man också visar flexibilitet avseende om det ska bli en större eller två mindre. Det har varit superviktigt att få till dessa satsningar en lång tid. Det har förstås blivit än viktigare i takt med att isbrytarna blivit än mer ”årsrika” och när samhället, fem över tolv, insett sjöfartens betydelse i händelse av kris eller krig.

Samtidigt innehåller planbeslutet också en tydlig signal om forskningens och innovationens betydelse för transportsektorns utveckling. Regeringen beskriver forskning och innovation som en grundförutsättning för att utveckla kunskap, nya lösningar och stärkt konkurrenskraft inom transportområdet. Områden som elektrifiering, digitalisering, automatisering, datahantering, redundans och resiliens lyfts fram som centrala för framtidens transportsystem. Det är positivt att regeringen tydligt markerar vikten av internationell samverkan, EU-engagemang och behovet av att Sverige fortsatt ska vara en ledande forsknings- och innovationsnation.

Det går dock inte att bortse från att den ekonomiska ramen för forskning och innovation blir betydligt lägre än Trafikverkets förslag. Regeringen avsätter totalt 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden, medan Trafikverkets förslag låg på cirka 7,6 miljarder kronor. Skillnaden är betydande och kommer att få konsekvenser.

Det gäller inte minst för att kompetensförsörja hela transportområdet men också möjligheten att upprätthålla bredd, långsiktighet och utvecklingstakt inom transportforskningen. För sjöfarten handlar det exempelvis om forskning kopplad till energieffektivisering, digitalisering, autonoma system, hamnlogistik, klimatomställning, beredskap och framtidens kompetensförsörjning. Många av dessa frågor kräver långsiktiga forskningsmiljöer och stabil finansiering över tid.

Nu pågår därför ett intensivt arbete med att hantera situationen på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt. Ett viktigt mål är att i största möjliga utsträckning undvika att redan pågående projekt behöver avbrytas. Fokus ligger därför på att se över hur medlen kan fördelas över åren för att göra konsekvenserna mer hanterbara. Samtidigt behöver vi vara realistiska kring vad den nya ramen innebär i praktiken. Bedömningen just nu är att möjligheterna att öppna portföljerna för nya forskningsförslag kommer att vara mycket begränsade under en längre tid. I praktiken räknar vi med att flera, eller kanske alla, portföljer kan behöva hållas stängda åtminstone till mitten av 2027. Möjligheterna att godkänna nya projekt inom tidigare accepterade förslag bedöms också som mycket små. 2028 kommer det dock sannolikt att finnas ett nystartsutrymme om än vad vi vant oss vid under senare år. (Den som är intresserad av vad de förändrade förutsättningarna får för kosekvenser här och nu kan ta del av Trafikverkets beskrivning här) Sjöfartens NRIA har ju varit tydlig med att man vill se mer ambitiösa satsningar från staten på området. Så ser det inte ut att bli nu.

Det gör att transportsektorn nu står i ett läge där viktiga infrastruktursatsningar kombineras med mer begränsade möjligheter att utveckla den kunskap och innovation som långsiktigt behövs för att få full effekt av investeringarna. För sjöfarten blir därför den fortsatta samverkan mellan myndigheter, akademi och näringsliv viktigare än någonsin men också att man nyttjar andra finansieringskällor för forskningen såsom Horisont Europa och att näringslivet tydliggör vilka satsningar man gör idag och hur man ser på möjligheterna framgent. 

Jag känner oro men inte uppgivenhet!