HAMNSKYDD
Polisen redo att ta ansvar för hamnskyddet
EU kritiserar Sverige – nu förbereder polisen sig för att bli hamnskyddsmyndighet och stärka skyddet mot brottslighet i hamnarna.
– Vi vet inte när det tas beslut om en ny hamnskyddslag. Men vi förbereder oss och är redo att köra igång så fort vi får uppgiften. Vi vill ta det här ansvaret, säger Niclas Hallgren, polismästare på polismyndighetens nationella operativa avdelning (NOA).
Hamn- och sjöfartsskyddet i svenska hamnar regleras av två lagar. Sjöfartsskyddslagen gäller i direkt anslutning till kajen. Hamnskyddslagen gäller ett större område i de drygt 50 hamnanläggningar som är klassade som ISPS-områden. Dagens hamnskyddslag kom 2007 och grundar sig i ett EU-direktiv. Man ansåg att det inte räckte att skydda själva fartyget, utan man behöver skydda ett större område – till exempel vägar mellan olika kajer i en större hamnanläggning.
EU ger Sverige kritik
Eftersom det är ett direktiv kunde EU-länderna välja hur det skulle implementeras.
– Sverige valde att klubba igenom en hamnskyddslag som inte innehöll det som direktivet sa att man skulle ha. Man överlät åt hamnarna att bestämma vissa saker som enligt direktivet ska ligga på en myndighet, säger Niclas Hallgren.
Vissa hamnar tar jättestort ansvar idag, och andra tar mindre.
Det här har Sverige upprepade gånger fått kritik för av EU-kommissionen. För några år sedan inleddes ett överträdelseärende mot Sverige och nu riskerar vi böter i EU-domstolen om det som kommissionen ser som brister inte åtgärdas.
Förslag på ny hamnskyddslag
Mot den bakgrunden fick Transportstyrelsen i uppdrag att utreda hur hamnskyddet skulle se ut. Utredningen presenterades förra våren och ligger nu hos regeringskansliet. Här finns ett förslag på en ny hamnskyddslag där det föreslås att polisen ska bli hamnskyddsmyndighet. Tillsynen ska fortsatt ligga hos Transportstyrelsen.
Och det är här Niclas Hallgren kommer in. Sedan i våras är han ansvarig på nationell nivå för att förbereda polisen för uppdraget – om och när det klubbas igenom.
Kritiken från EU handlar framför allt om att Sverige idag inte har någon hamnskyddsmyndighet. Istället har vi valt en modell där hamnägarna själva är så kallade hamnskyddsorgan och får utse hamnskyddschefer och göra hamnskyddsplaner.
– Då utgår vi från att alla hamnägare tittar på risker och sårbarheter och tar fullt ansvar för helhetsskyddet även om det medför extra kostnader och inte ligger i ens omedelbara närhet. Att tro att alla affärsdrivande verksamheter ska göra det är nog att tro för mycket om mänskligheten. Vissa hamnar tar jättestort ansvar idag och andra tar mindre, säger Niclas Hallgren.
I den nya lagen får polisen mandat att fatta beslut om vilka hamnskyddsplaner som ska gälla och hur de ska övas, och kan kräva åtgärder som högre stängsel, inpasseringssystem och hamnskyddskontrollant.
Träffar hamnar för att förbereda
När Niclas Hallgren och hans kollegor nu åker runt och träffar olika hamnar ser de stora skillnader i hur långt man kommit.
– För vissa bedömer jag att förflyttningen man behöver göra för att uppfylla den nya hamnskyddslagen är liten. Sedan finns det andra som kommer ha en längre resa.
Besöken syftar till att etablera kontakt, lära sig verksamheten och minska oron.
Vad säger hamnarna själva?
– Många ser fram emot mer tydlighet. Men det finns också en oro för att det kommer bli krångligt och medföra ökade kostnader för säkerhet och skydd. Man ger uttryck för att det måste vara konkurrensneutralt, och det håller vi med om. Vi behöver vara transparenta och förutsägbara.
Det operativa arbetet är tänkt att skötas av lokala poliser och en nationell grupp ska se till att det blir lika för hela landet.
"Kriminaliteten letar sig enklaste vägen"
Bara det faktum att polisen börjar närma sig hamnarna och bättre förstår deras problem gör att säkerhetsnivån redan har höjts, menar Niclas Hallgren. Han betonar att alla hamnar måste upp till samma nivå.
– Vårfloden rinner där motståndet är minst. Det är likadant med kriminaliteten, den letar sig den enklaste vägen.
Han drar paralleller till en stor pågående satsning mot organiserad brottslighet där myndigheter som tullen, kustbevakningen och polisen ingår. Här har hamnarna pekats ut som ett fokusområde.
– Genom den satsningen har vi en hyfsad bild över den grova kriminaliteten som är kopplad till hamnarna. För likväl som Sverige är helt beroende av hamnar för vår försörjning, så ser naturligtvis den organiserade brottsligheten affärsmöjligheter ur sitt perspektiv. Vi ser att hamnarna är en arena för brottslighet. Med den nya hamnskyddslagen får vi en fantastisk verktygslåda för att kunna öka hamnarnas motståndskraft, säger han.
En del i hamnskyddet är att öka motståndskraften hos hamnens egen personal.
– De är ett lämpligt mål för den som vill smuggla narkotika. Utifrån den risken spelar det ingen roll hur högt stängsel du har, den svagaste länken är den enskilde medarbetaren. Det är lätt att erbjuda någon pengar för att titta åt andra hållet. Men när du tittar bort den enda gången så hamnar du i händerna på internationell brottslighet som inte har några röda linjer. För att skapa motståndskraft mot detta behövs en säkerhetskultur som omfattar alla som jobbar i anslutning till hamnen. Får vi ett system där polisen finns tillgänglig i hamnen så kan vi observera riskerna tidigare. Det här blir en positiv bieffekt av den nya hamnskyddslagen, säger han.
"Saknades politiskt ansvarstagande"
Varför valde Sverige en annan väg än många andra länder 2006–2007 när direktivet infördes? Niclas Hallgren har inget säkert svar, han var inte med då, men han upplever att det saknades politiskt ansvarstagande för att omsätta direktivet i en lag som motsvarade förväntningarna.
– Man trodde nog att man valde en smart och enkel väg. Det verkar som om ingen ville ha detta och därför gjorde man på enklast möjliga sätt. Lite som fritt valt arbete i skolan. Jag hade bowling som fritt valt arbete i högstadiet, och man kunde ju bowla lite som man ville. Men det här är inte bowling, kan jag säga. Det här är något helt annat och betydligt större värden som står på spel.
Sverige är inte det enda landet som fått bakläxa från EU på hur direktivet införts, påpekar Niclas Hallgren. Även Tyskland, Spanien och Portugal har fått kritik.