"Jag försvinner inte från sjöfarten"

– Hur modig är du? frågar Berit Blomqvist när hon närmar sig kajkanten vid Stenpiren i Göteborg.

Istället för att Sjöfartstidningen ska intervjua henne på Sveriges Skeppsmäklares kontor vid Kronhusbodarna eller på något café är en plats nära det maritima ett självklart val. Vi slår oss ner på kajen, precis nedanför Delaware­monumentet som gestaltar skeppet Kalmar Nyckel som var det första svenska fartyget att nå den nordamerikanska östkusten.

För Berit Blomqvist är Stenpiren en speciell plats.

– Inför varje semester brukar vi gå hit och skåla in ledigheten, säger hon.

Men den här gången är det inte som andra gånger. I år är sista gången, i alla fall i rollen som vd för Sveriges Skeppsmäklare. 

Fattade tycke för sjöfarten

Det har varit en hektisk vår och sommar för Berit. Sjöfartens entreprenörsdag, firandet av Maritimt Forums 30-årsjubileum, ett europeiskt stormöte för skeppsmäklare och fartygsagenter i Göteborg, Almedalsveckan och dessutom flera jubileumsfiranden med anledning av hennes pension och 50 år i sjöfartens tjänst. Dessutom har Skeppsmäklarnas segdragna kamp för att lösa problematiken med besättningsbyten resulterat i stora framgångar under året genom en rad nya gränsövergångar.

– Jag är lyckligt lottad som kunnat köra hela vägen in i kaklet. Just nu känner jag mig egentligen bara lycklig, säger hon.

Journalisten som började plugga sjöfart

Det har gått 50 år sedan Berit Blomqvist tog sina första kliv in i sjöfarten, då i mässen ombord på Tor Lines då nybyggda Tor Scandinavia som gick från Göteborg till England. I sin roll fick hon bra kontakt med alla ombord i besättningen och fattade tycke för människorna i sjöfarten. Men drömmen om att bli journalist från tonåren levde kvar. Efter att ha läst på journalisthögskolan blev den naturliga ingången att börja skriva om sjöfart för bland annat Tidningen Sjömannen och som anställd sjöfartsreporter på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Ganska snart insåg hon att det fanns massor mer att lära så hon började plugga på Chalmers Sjöfartshögskola som då låg på Kvarnberget.

– Jag skulle göra en intervju om den utbildningen med Per Sjöberger som då var ansvarig för den. Och då insåg jag att det fanns så mycket som jag behövde kunna för att skriva om sjöfart. Det var sjöfartsekonomi, sjörätt, logistik och allt möjligt, säger hon.

Plåt och människor

I samband med studierna skrev Berit en masteruppsats om klassningssällskapens roll i sjöfarten med rubriken Plåt och människor.

– Jag tyckte att de inte bara skulle ägna sig åt plåten, utan också människorna ombord, säger hon.

Hon tillbringade veckor på IMO i London och fick möjlighet att följa det internationella arbetet på nära håll.

– Jag insåg ganska tidigt att jag inte bara ville beskriva sjöfarten. Jag ville också förstå den. Ju mer jag lärde mig, desto mer fascinerad blev jag av hur komplex den här näringen är.

Samtidigt började Berit fundera på hur sjöfarten kunde bli bättre på att berätta om sig själv. När Sjöfartsverket lade ned Världssjöfartens dag i början av 1990-talet på grund av bristande intresse vägrade hon acceptera att mötesplatsen försvann.

– Jag fick höra på IMO att Sverige hade lagt ned dagen. Då sa jag att när jag kommer hem ska jag se till att vi får igång den igen. Och så blev det.

Estoniakatastrofen fick upp henne på scen

Den första Världssjöfartens dag i hennes regi hölls i början av oktober 1994, bara en vecka efter Estoniakatastrofen.

– Det var 852 människor som dog i den här katastrofen. Många tyckte att vi skulle ställa in, men jag tyckte tvärtom. Dagen handlade om sjösäkerhet och det fanns inget viktigare just då. Det här var inget vi gjorde för att släta över någonting, utan temat var planerat långt i förväg. Vi inledde med en tyst minut och hela den dagen fick en alldeles speciell nerv. Det är fortfarande en av de starkaste dagarna jag har varit med om, säger hon.

Det blev också dagen som förändrade hennes egen roll i sjöfarten. Som frilansjournalist hade Berit arbetat hemifrån i månader med att få arrangemanget på plats. Anmälningarna kom in via fax, sponsorer värvades och programmet sattes ihop från köksbordet.

Tanken var att Sjöfartsverkets dåvarande generaldirektör Kaj Janérus skulle vara moderator, men dagarna före konferensen hade han hamnat i en mediestorm efter att ha ryckt ur sladden till en kamera för en livesändade tv-reporter efter kritiska Estonia-frågor. Plötsligt stod Berit där själv och tog på sig rollen som moderator.

– Jag hade aldrig ens ställt en fråga på en presskonferens tidigare och hade absolut inte tänkt att jag skulle vara moderator. Jag var fruktansvärt nervös och stod bara och läste innantill med darrande röst.

Det blev starten för den Berit som många inom sjöfarten blivit vana att se henne.

– Efter den dagen var det ingen som kunde ta ner mig från scenen. Det förändrade faktiskt ganska mycket för mig, säger hon.

Världssjöfartens dag levde sedan vidare under hennes ledning och följde med när Sjöfartsforum bildades två år senare. Under många år utvecklades arrangemanget till en av den svenska sjöfartsnäringens viktigaste mötesplatser, där redare, fackförbund, myndigheter och politiker samlades kring samma frågor. Numera arrangeras dagen av Maritimt Forum.

Aldrig ångrat att hon tackade ja

År 2002 kom nästa vägskäl för Berit när Sveriges Skeppsmäklare sökte en ny vd. Historiskt hade posten gått till jurister, sjörättsadvokater eller personer med lång bakgrund från skeppsmäklerier. Berit Blomqvist hade en helt annan profil.

– Jag blev faktiskt förvånad över att de frågade mig. Men samtidigt kände jag direkt att det här var spännande. Jag har aldrig ångrat att jag tackade ja.

Det som från början såg ut som ett föreningsuppdrag utvecklades snart till något större. När medlemmarna ringde handlade samtalen sällan om enskilda problem.

– Man började se mönster. Om ett företag hade ett bekymmer hade ofta tio andra samma sak. Då räckte det inte att lösa ett enskilt fall.

Hon blev till en brygga mellan medlemsföretagen och beslutsfattare och myndigheter.

– När ett enskilt företag ringer en myndighet får de ett svar, när jag ringer får jag ofta ett annat. Det handlar inte om mig som person utan om rollen och där har jag känt ett ansvar att använda den möjligheten för medlemmarnas bästa, säger hon.

Blivit till en samlande röst

Under hennes år som vd har Sveriges Skeppsmäklare blivit en betydligt tydligare och mer aktiv röst både i maritima debatten och för sjöfarten. Berit lyfter själv fram arbetet under hamnkonflikten under förra decenniet samt den långdragna kampen för att få till fungerande besättningsbyten genom fler gränsövergångar nu under de senaste åren där föreningen lyckades göra verklig skillnad.

– Frågan om gränsövergångarna är nog det tydligaste resultatet. Där kämpade vi i över ett och ett halvt år innan det till slut lossnade. När det väl hände kände man att allt arbete faktiskt hade varit värt det.

Samtidigt har Berit aldrig sett opinionsbildning som ett självändamål, lika viktigt har varit att bygga relationer.

– Jag tycker att vi har fått en väldigt bra dialog med myndigheterna genom åren. Även när vi tycker olika kan vi prata med varandra och det tror jag betyder mycket.

Jobbat med egen tidning

Som tidigare journalist har ett av hennes skötebarn genom åren på Sveriges Skeppsmäklare blivit medlemstidningen Skeppsmäklarnytt som i ett enkelt format skickas ut på mail till en växande skara läsare. När hon tillträdde som vd fanns ingen publikation alls.

– Det stora lyftet kom när vi bestämde oss för att den inte bara skulle skickas till medlemmarna utan till hela sjöfartsklustret.

Emellanåt har hon själv förvånats över tidningens genomslag.

– Ibland har jag skickat ut något på morgonen och en halvtimme senare har det hänt att någon riksdagsledamot hört av sig och bett om underlag. Då märker man att det faktiskt blir läst.

När Berit besöker medlemsföretag händer det fortfarande att hon ser utskrivna exemplar ligga på fikaborden.

– Då blir jag glad, jag tycker om att se att människor faktiskt läser.

Försvinner inte från sjöfarten

Trots att Berit Blomqvist nu lämnar vd-stolen för Sveriges Skeppsmäklare har hon svårt att se sig själv som pensionär utanför sjöfarten. Hon räknar redan upp en rad projekt som väntar, så som Wistas 40-årsjubileum nästa år, arbetet med att dela ut priset Ung Sjöfartsentreprenör och inom Sjöfartens Kultursällskap där Berit Blomqvist är hedersledamot och som dessutom fyller 25 år nästa år.

– Jag försvinner inte från sjöfarten. Jag kommer säkert att starta någon lunchklubb, vara mentor åt yngre och fortsätta engagera mig. Skillnaden är att jag inte längre behöver göra det som vd.

Dessutom har hon blivit invald som hedersledamot i Sveriges Skeppsmäklare.

– Det känns fantastiskt, det ger en plattform för mig även efter pensionen. Jag har fortfarande möjlighet att bidra och göra nytta.

Att skapa mötesplaster och bygga relationer mellan människor har varit lite av nycklar under Berit Blomqvists 50 år i sjöfarten. Och en orubblig övertygelse om att nästan allting går, bara man vågar fråga.

– Det har alltid varit mitt motto. Allt är möjligt, men ingenting kommer gratis. Man kan alltid få ett nej. Men får man ett ja, då får man inte backa. Då är det bara att genomföra det, säger han.