Wiking X - långfararen som blev museibåt

Under jubileumsåret arrangerar Sjöhistoriska bland annat seminarier och program i samarbete med Båthistoriska riksförbundet, Veteranbåtsföreningen Motor Yacht Society och CGP-sällskapet — både på plats på museet och i andra forum som båtmässan Allt för Sjön.

CG Pettersson växte upp i Stockholms skärgård och visade tidigt intresse för båtbyggeri och tekniska lösningar. Efter utbildning till ingenjör grundade Pettersson ett litet båtvarv som han drev tillsammans med sina bröder. Ganska snart kom han dock att framför allt satsa på konstruktionsritningar för olika typer av båtar.

Många olika båttyper

Under CG Petterssons långa karriär konstruerade han många olika typer av båtar, i första hand motordrivna. Under tidigt 1900-tal låg fokus på mycket exklusiva fritidsbåtar, men framåt 1940-talet intresserade sig Pettersson alltmer för folkliga båtar. Båtarna byggdes på varv runt om i hela Sverige. I Sjöhistoriskas arkiv finns dessutom några fiskebåtar och tjänstefartyg för tullen.

En av museets riktiga rariteter är Petterssonbåten Wiking X, byggd på Rosättra varv år 1925. Pettersson var redan en erfaren konstruktör när han i samarbete med Pentaverken i Skövde ritade, byggde och marknadsförde sin nya båt Wiking X. För att göra reklam för sina konstruktioner men även för att visa upp Pentas nya A2-motor planerades en spektakulär resa runt hela Sveriges och nästan hela Norges kust. Med på resan var, förutom CG Pettersson själv, direktör Carl Barcklind, filmfotografen Carl Halling och författaren Ragnar ”Raggen” Holmström. Som en extra marknadsföringsgimmick lånades apan Jocke in från Skansen.

Besökte alla kuststäder

20 juli 1925 påbörjade CG Pettersson med besättning och apa den långa färden från Stockholms skärgård runt Skandinaviens kuster. Så gott som alla kuststäder längs vägen besöktes. Inte minst Jocke väckte uppmärksamhet, men kunde också vara till visst besvär. Pettersson skriver i loggboken efter stoppet i Borgholm:

”Meningen var att lemna Borgholm på em. men den dj-a Jocke rymde på Alvaret och dröjde det ända till sena kvällen innan vi, med tillhjälp av en massa pojkar, infångade sattyget, varför en fästkväll n:o 2 gick av stapeln.”

Färden fortsatte runt Skåne och upp längs kusten och den 16 augusti nåddes Göteborg. Av loggboken att döma rådde en lättsam och kamratlig stämning ombord. Ragnar Holmström dokumenterade resan på film och till Petterssons irritation arrangerade han också en hel del scener. Filmandet förlängde resan tidsmässigt vilket inte uppskattades.

Trotsade vädret

Den sista augusti lämnade Wiking X Kristiansand för vidare färd mot Stavanger. Full storm fördröjde resan under flera dagar. Men trots skärgårdsbefolkningens varningar ville inte Pettersson bli liggande och vänta. I stället trotsades vädret och resan blev stundtals vådlig. Färden över Stötthavet i Nordnorge skulle visa sig bli den värsta etappen. I medvind tog färden knappt två timmar i mycket grov sjö med brott på flera meter. Pettersson skriver:

”Varje nytt brott sökte vräka oss tvärs och jag hade ett oerhört arbete med att hålla båten i kurs. Havet visade oss här på det mest eftertryckliga sätt sin makt, när det sökte att kasta oss överända, men vi klarade oss dock utmärkt, och ’Wiking X’ genomgick sitt generalprov.”

Vintern kom tidigt

Narvik nåddes 8 oktober. Wiking X lastades omgående på en järnvägsvagn för vidare färd landvägen mot Luleå. Resan ned utefter svenska kusten bjöd även den på en del strapatser. Det här året kom vintern tidigt och det var bitande kallt. Sällskapet fördröjdes av stormar med snö och hagel. Risken för nedisning var överhängande och Pettersson med besättning tvingades vänta ut vädret mer än en gång. Isarna började också lägga sig och bogserare fick tillkallas för att dra ut Wiking X till öppet vatten.

Den stackars Jocke värmde sig vid en fotogenlykta och fick sig nog också en och annan sup för att hålla värmen inombords. Det kan inte varit lätt för en liten apa att tvingas med på en färd som denna! Det berättas att han efter hemkomsten till Skansen betedde sig tämligen odrägligt mot de andra aporna, världsvan som han hade blivit.

Mer om den spektakulära båtfärden går att läsa i Gunnar Fritz-Crones bok”CG Pettersson - båtkonstruktör och äventyrare”. Fritz-Crone upprepade hela resan 1980 som nybliven ägare till Wiking X, men då under lugnare omständigheter och med en plyschapa ombord i stället för en levande.

Fastnade på en sanddyn 

Även om resan runt Skandinavien 1925 är den mest kända gjorde CG Pettersson flera ytterligare långresor med Wiking X. Året därpå gjordes en veckotur över Östersjön till Baltikum och därifrån norrut till Finland och Åland, över Ålands hav och hem igen. 1928 företogs en resa med båten till Oostende för att delta i belgiska Royal Yacht Clubs 75-årsjubileum. Utanför Nordsjökusten försvann plötsligt vattnet under kölen och man blev stående på en sanddyn i flera timmar. Pettersson passade på att putsa lite på detaljerna och att ta en promenad. Matbord lyftes ut ur båten och middag dukades fram på sanddynen.

Som framgått är alltså Wiking X en vittberest båt som väckt uppmärksamhet var hon kommit. Mindre bekant är att hon också haft ett andra liv som bruksbåt i Roslagen. Svante Wallentin, som drev varvet på Högmarsö och bodde i Köpmanholm på Yxlan, köpte båten 1948 och använde Wiking X för att ta sig till arbetet. Familjen Wallentin var mycket förtjusta i sin båt och de beundrade det gedigna hantverket. Svantes son Jan intervjuades 2009 och berättade då med värme om Wiking X: 

”Det såg man på spanten och hur borden var ihoplaskade och hur noga de hade gjort allting (…) det är en förbaskat bra sjöbåt, det är den… men man ska inte ha så många hästkrafter… Bättre då att hon gör sju, åtta knop ungefär, inte mera, ska inte ha mera för att hon är så pass smal, väldigt fin i sjön.”

Mast och stödsegel

CG Pettersson är som nämnts Sveriges mest välkända motorbåtskonstruktör och det finns vissa detaljer på hans båtar som de flesta entusiaster känner till. ”Örat” i ruffens akterkant är klassiskt och välkänt. Kanske vet inte lika många att han också nästan alltid utrustade sina båtar med mast och stödsegel.

Ännu en detalj som är tämligen okänd är att CG också försåg sina båtar med en så kallad ”gubbstake”. Bakom detta aningen suspekta namn döljer sig en löstagbar metallstång som skruvades fast i däcket ovanför ruffskottet för att ha något att hålla sig i vid ombordstigning. Eftersom Petterssonbåtarna i original oftast saknade vindruta att ta stöd emot var detta var stången mycket praktisk.

Vindrutan som sitter på Wiking X idag tillverkades för övrigt av Svante Wallentin. CG Pettersson själv ansåg att vindrutor på båtar var onödigt och något som bara veklingar behövde huka bakom!

Hamnade hos Sjöhistoriska 2008

Sjöhistoriska köpte Wiking X år 2008 av Gunnar Fritz-Crone och Åsa Arnö. De hade då ägt och använt båten i många år tillsammans och träffades faktiskt tack vare Gunnars stora Petterssonintresse. Åsa jobbade som arkivarie i Sjöhistoriskas arkiv dit Gunnar kom för att titta bland ritningar.

Då hon införlivades i Sjöhistoriskas samlingar var Wiking X en smula sliten efter många års användning, men ännu i gott bruksskick. Man bestämde sig för att bevara båten mer eller mindre i detta tillstånd. I museets ägo har Wiking X bara fått ett nytt lager lack och ser därför ut som om hon vårrustats en sista gång. I dag finns Wiking X i Sjöhistoriskas båtmagasin på Rindö, som nästa gång håller öppet för allmänheten 13-14 juni. På Digitalt museum går det att ta en förhandstitt på henne genom en virtuell rundtur.