Fotograf: Anna Lundberg

Kategori: Säkerhet | Arbetsmarknad

26% av sjömännen visar tecken på depression

26 procent av sjömännen i en studie hade känt sig ”nere, deprimerad eller hopplös” under flera dagar de senaste två veckorna.

Studien, som ännu inte är publicerad, är gjord på fler än 1.000 sjömän och utfördes av internationella organisationen Sailors’ Society och Yale University.

Hälften söker inte hjälp

Knappt hälften (45 procent) av sjömännen i studien som uppgav symptom på depression sa att de inte hade sökt någon hjälp. Omkring en tredjedel i gruppen sa att de hade vänt sig till familj eller vänner. Andelen med symptom på depression som vände sig till kollegor ombord var 21 procent.

Sjömännen i studien uppgav att isolering från anhöriga, längden på deras tjänstgöringsperiod ombord samt kvaliteten på och mängden mat som serverades ombord hade stor inverkan på deras mentala hälsa. 

Jobbet gjorde honom sjuk

Studien presenterades på konferensen Sailors’ Society’s Wellness at Sea, som nyligen ägde rum i London. 29-årige däcksbefälet Dan Thompson berättade på konferensen om sin depression.

– Anledningen till att jag blev sjuk var primärt mitt jobb – arbetsbelastningen, sömnbristen och pressen på jobbet.

Han tror att andelen som lider av depression är ännu högre än studien visar.

– Vår bransch är generellt mer macho än många andra. Attityden är att skärpa sig och jobba på. Det finns en rädsla att prata om det öppet, att förlora sitt jobb, sa Dan Thompson.

Erbjuder stöd

Organisationen Sailors’ Society arbetar med sjömän i 91 hamnar runtom i världen och erbjuder stöd till dem som lider av depression. 

– Sjömän tillbringar månader i sträck till sjöss och möter några av de tuffaste villkoren av alla yrkesgrupper – isolering, trånga utrymmen, buller, hetta, stormar – ibland kan de inte ens få i sig maten ombord. Rapporten är en väckarklocka för branschen om vilken enorm effekt detta har på sjömäns mentala hälsa, kommenterar Sailors’ Societys vice vd Sandra Welch i ett pressmeddelande. Hon fortsätter:

– Vi arbetar med rederier för att hjälpa dem att erbjuda det bästa stödet till sina anställda, de som är livsnerven i vår bransch och i den globala ekonomin.

Kommentarer

  • Michael Petersson

    Min spontana tanke, ”here we go again”, dessa 4 utav 10 är inte spantade för traden, kanske skulle tänka på att byta jobb. Låt dom som vill jobba och sprida positiv anda runt omkring sig få jobben. Knappast är vågorna högre idag, maten sämre, törnarna längre eller jobbansvaret större. Vilotimmar är reglerade i regelverk vilket inte existerade tidigare.

    • Anonymous

      Förr i tiden gick man sjövakter, jobba 4 timmar, ledig 8.
      Dagmän hade ledig söndag.

      Nu går man 6 om 6. De fyra timmarna som gav möjlighet till samvaro ombord är ersatta av jobb.

      Större jobbansvar? Jobbet för alla dom tjänster som försvunnit delas nu av dom som är kvar. Gnista, hökare, mässjänta, lättmatroser, tredje styrman osv osv.

      Förr låg båtarna inne i stadskärnorna. Nu kajstudsar man långt ute i ytterhamnarna.

      Du har inte en aning vad du pratar om.

      • Ronald Bronson

        Michael tror inte du seglar själv för det du skriver saknar verklighetsförankring. Lagen om vilotid är inget annat en skrivbords produkt. Hur enkelt som helst att komma runt den. Spantad för traden väx upp, vi som seglar idag möts varje dag av sparkrav på allt som går att sparas på. Är dock tacksamm att ha jobb men snart är gränsen nådd. Spelar ingen roll vilken flagg man seglar under.

    • Numera landkrabba

      Min spontana tanke om din kommentar är att det var många år sedan du jobbade till sjöss. Vågorna är inte högre idag men däremot kan besättningens storlek vara avsevärt mindre och i värsta fall nere på minimibemanningen. Att vilotiden är reglerad och att man är schemalagd med 84tim per vecka sen tvingas jobba övertid är kanske inte är jämförbart med hur det har varit. Då har jag inte nämnt hur redare drar in på kostnaden för maten ombord eller hur besättningarna tvingas gå ned i lön för att behålla jobben. Men det är klart att de kanske inte är spantade för det.

    • Anonymous

      Reglerad arbetstid. Sedan när fungerade det? Kockar som inte kan laga mat är väl inget ovanligt. Budget som krymper konstant. Nybyggda fartyg som har fruktansvärda problem med vibrationer och svängningar i bygget. Inte ett dugg förvånad.

    • Anonymous

      Efter 8 år till sjöss så skulle jag nog vilja påstå att jag är ”spantad för traden” men när man ser kollega efter kollega bytas ut mot nationaliteter som man varken förstår språkmässigt eller har nått socialt utbyte med i kombination med att matbudget sänkts med 40% och törnarna blivit 50% längre under dom senaste 2 åren, då börjar det bli tungt.

  • B R

    Är det 4 av 10 eller 26%? ca 54% skillnad!

    • Anna Janson

      Skelade medan jag räknade tydligen. Nu rättat. Tack. Skäms.

  • Anonymous

    Konstigt. Vi som skulle betala förmånsskatt för att vi har det så bra?!

  • Eddie Ekberg fd Befälhavare

    Det kom som en överraskning för mig. Under mina drygt 40 år till sjöss har jag stött på några som ”törnat”, men aldrig någon som visat depression. Det kan vara så att jag inte varit uppmärksam nog. För mig ter det sig att man helt enkelt valt fel yrke. Man skall veta att det är krävande på många sätt och man bör nog tänka sig noga för, innan man lägger åratal på en utbildning som i längden inte passar en.
    En lång praktik innan man antas till sin utbildning kan vara en väg att gå. Då talar jag om ett till två år för att riktigt få känna på.

  • Fabian af Jochnick

    Håller med Michael hut mycket ska man höra innan öronen trillar av.Detta yrke är inte ett yrke utan en livsstil ett sätt att leva man blir inte sjöman bara för att man passerat sjöbefälskolan eller Sjömansskolan för den delen.Man måste älska yrket och klara av isoleringen.är man inte spantad för det så går det inte. Man måste älska friheten äventyret och att vara påväg man kan aldrig gå till sjöss bara för att få en titel eller för att det är häftigt

  • Anonym

    Lite som i rederiet jag jobbar för. Längre törnar, matbudgeten sänkt med 20% som bäddat för depression!

  • Martin

    Kan det va så att låglönebesättningar med kontrakt på 9 mån ingår i denna studie då vore det ju inte så konstigt!

  • Rolf B Bertilson

    Jag tror att de mycket små besättningar som idag utgör bemanningen på många fartyg är stor del av orsaken till problemet. Man har inte många tillfällen till umgänge och samtal ombord. Jag minns en situation för många år sedan där ett norskt fartyg kunde haft en besättning på bara om det var fem eller sex personer i Nordsjötrafik men där redaren förstod att det inte skulle bli bra och satte dit en extra person för matlagning och allmän ordning i byssa och mäss för att skapa lite trivsel. En person som samtidigt kunde vara en samtalspartner under delar av dygnet. Vidare tror jag att blandade besättningar med personer från olika kulturer som inte har något utbyte av varandra kan vara en orsak att man blir ledsen. Jag minns en annan situation från min tid som lotsplatschef i Södertälje då en lots berättade för mig inför en lotsning av ett visst norskt fartyg: idag blir det mycket terapi Rolf! Anledningen var att den norska kaptenen var enda norrman ombord i aktuellt norskt fartyg och hade ingen att prata med ombord förrän det kom en svensk lots ombord vid Landsort. Kaptenen pratade nonstop i fem timmar till ankomsten vid industrin i Bjällstaviken i Stockholm. Klart att det finns risk för deppighet i sådana lägen.

  • Johan Delin

    En bidragande orsak kan ju också vara den kränkande behandling som sjömännen utsätts för idag. Förr skötte man disciplinärenden själva ombord men idag är alla inklusive befälhavaren omyndigförklarade. Några exempel: Stå och pissa framför någon skolfröken som knäcker extra med drogtester. S.k. facecontrol där man blir utpurrad mitt i natten för att visa upp sig för några fjantar till passpoliser fastän skepparen har alla passen och sjöfartsböckerna. Man får inte gå iland ofta på initiativ från industri eller terminal. En av dom värsta är när man får hytten som ändå är ens bostad genomrotad av tullare.

    • Även en drabbad

      Mycket bra inlägg

  • Karl Forsell

    En viktig undersökning, men tyvärr finns inte arbetet tillgängligt för granskning. Jag har varit i kontakt med Sailors’ Society som inte ännu har tillåtelse från Yale att publicera den.
    Såsom forskare tycker jag det är närmast oansvarigt att lämna ut så dramatiska resultat utan att ge oss läsare chansen att granska underlaget och studiemetod. Sjöfartstidningen borde också tänka på detta – alltid ha en länk till huvudmaterialet vid referat av forskningsfynd.

    • Anna Janson

      Hej Karl, tack för ditt påpekande, som jag tycker är väl motiverat. I det internationella perspektivet var vi sena med den här nyheten, den fanns redan ute på många håll i internationella sjöfartsmedia. Därför var det självklart för oss att publicera resultaten efter att vi konstaterade att källorna verkar tillräckligt pålitliga. Men det bör också framgå i ett sådant här sammanhang att forskningen ännu inte är publicerad, därför uppdaterar jag nyheten med den informationen. Vi kommer förstås att följa upp detta när studien blir offentlig.

  • Marianne Johansson

    Stöd svenska kyrkan i Rotterdam köp in fastigheten tillbaka till sjömanskyrkan med uppdrag att ta hand om sjöfolket. Låt oss utlandssvenskar finns till för er på #Parklaan5 i Rotterdam

Artikeln är stängd för fler kommentarer