Nytt fartyg till Wallenius SOL

Wallenius SOL har utökat sin flotta med det nybyggda roro-fartyget South Enabler, som  i motsats till de övriga fartygen hyrs in på en femårig time charter från det italienska rederiet Visemar di Navigazione.

Charteravtalet för South Enabler ingick i Wallenius SOL:s köp av den brittiska linjeoperatören Mann Lines i början av året. Då var fartyget fortfarande under byggnad på varvet Cantiere Navale Visentini i Porto Viro nära Venedig. Såväl varvet som rederiet Visemar ägs av familjen Visentini.

South Enabler är designad av italienska NAOS Ship and Boat Design med projektbeteckningen P398. Designbyrån grundades 1993 för att designa fartyg huvudsakligen för Visentini men verkar numera tillika på den internationella marknaden med kontor även i Sverige, Spanien och Kroatien.

Italiensk flagg

Nybygget kontrakterades den 22 maj 2023 och kölsträcktes den 18 december samma år. Sjösättningen ägde rum i februari 2024 och den 12 april 2025 gick fartyget ut på sin första provtur. Fartyget färdigställdes och infördes i det italienska klassificeringssällskapet RINA:s register den 22 maj. 

Den femåriga tidsbefraktningen för Wallenius SOL inleddes den 11 juni 2025 utanför Gibraltar på South Enablers första resa från varvet till Zeebrugge. Hon lastade för första gången i Åbo den 23 juni.

Dop i Åbo

Fartygets dop hölls i Åbo den 11 september 2025. I sitt tal sa Elvir Dzanic, vd för Wallenius SOL, att dopceremonin för det nyaste fartyget i flottan utgör en viktig milstolpe.

–Som företag står Wallenius SOL på framkant inom sjöfartsnäringen och kombinerar spetsteknologi med en djup respekt för miljön. Det nya fartyget omfattar dessa värderingar.

Carlo Visentini, som representerade varvet och ägarrederiet, påpekade att de största utmaningarna för sjöfarten är kopplade till en reducering av utsläppen.

–Vi tror att flexibilitet är den viktigaste  aspekten och South Enabler kan utan tvivel betraktas som ett flexibelt fartyg. Fartyget kan lasta många olika typer av last. Huvudmaskinerna är förberedda för framtida metanoldrift och fartyget har ett fullt flöjlande (”feathering”) propellersystem, vilket ger en fart på upp till 14 knop med en huvudmaskin.

Själva dopet förrättades av Beatrice Erikson, Senior Manager Transhipment Operations på Wallenius Wilhelmsen.

Linje med historia

Genom köpet av Mann Lines utvidgade Wallenius SOL sitt linjenät med en roro–linje som har existerat så gott som -oavbrutet sedan starten 1972, då det finländska rederiet Bore inledde roro-trafik mellan Åbo och Harwich via Cuxhaven.

Efter att Bore Line upphörde med sin egen linjetrafik i slutet av 1991 återupptogs linjen av ett joint venture mellan tyska Argo Reederei och brittiska Mann & Son under namnet ArgoMann. Den tyska partnern lämnade samarbetet i slutet av 2000 och därefter har linjen opererats under namnet Mann Lines.

Från 1991 har tidsbefraktat tonnage sysselsatts på linjen. En milstolpe var introduktionen av Rederi Ab Engships roro-fartyg Estraden 1999, ett nybygge som planerades för denna trafik. När Estraden slutligen lämnade linjen i slutet av 2014 hyrde Mann Lines in roro-fartyget Stena Foreteller för trafik på linjen, som vid denna tidpunkt omfattade hamnarna Åbo–Bremerhaven–Harwich–Cuxhaven–Paldiski.

Nybyggen från Visentini

Stena Foreteller återlevererades till Stena vid årsskiftet 2017/2018 och ersattes av nybygget ML Freya, byggd 2017 av Visentini och inchartrat från Visemar. Då hade ML Freyja redan gått några månader i SOL:s trafik på linjen Göteborg–Zeebrugge.

När den femåriga chartern för ML Freyja närmade sig sitt slut erbjöds Mann Lines en något större version av ML Freyja som också var mer anpassad för kommande miljöregler.

–ML Freyja var närmare fem år gammal och frågan var om vi skulle chartra in ett nytt fartyg eller fortsätta med ML Freyja. Storleken var förstås en sak men en annan viktig sak var bränsleförbrukningen. Med ett nyare och modernare fartyg kunde vi reducera den och samtidigt bättre uppfylla kommande miljöregler, berättar David Symes, numera General Manager Finland för det i Finland registrerade bolaget Wallenius SOL Oy.

Nya hamnar

Wallenius SOL har gjort vissa ändringar vad gäller de hamnar som ingår i linjen. I England har Harwich bytts ut mot Tilbury vid Themsen och på kontinenten har anlöp av Zeebrugge i Belgien lagts till. Båda hamnarna har redan tidigare ingått i Wallenius SOL:s linjenät. Därmed gör South Enabler nu elva dagars rundresor på linjen Åbo–Bremerhaven–Zeebrugge–Tilbury–Cuxhaven–Paldiski–Åbo.

Lasthanteringsmässigt skiljer sig -denna trafik i flera avseenden från övriga linjer som Wallenius SOL opererar.

–Vi kör till exempel med mafi-vagnar som främsta lastbärare medan det i trafiken på hamnar vid Bottenviken är främst SECU-boxar och kassetter. Vi har i princip möjlighet att lasta containrar med kran på övre däck men eftersom alla hamnar inte har möjlighet att hantera dem så går även de mest på mafi-vagnar, förklarar David Symes.

Förutom de många hamnanlöpen kännetecknas linjen också av en lastmix som skiljer sig från Wallenius SOL:s roro-trafik på de nordligare hamnarna.

–Vi har ett stort antal kunder med många olika typer av laster. Det handlar dels om feedergods till och från transoceana linjer, dels gods inom Europa och EU. Därtill har vi haft mycket projektlaster, upplyser David Symes.

Flera decenniers evolution 

Sjökapten David Symes anställdes på Mann Lines kontor i Åbo 2001, men hade redan på 1990-talet jobbat på roro-fartyg i trafik för ArgoMann.

–South Enabler är byggd för Mann Lines trafik och påminner layoutmässigt mycket om Estraden, som till sin layout var baserad på de nybyggda roro-fartyg som Bore sysselsatte på linjen, säger David Symes.

Han nämner vissa egenskaper som är viktiga för roro-fartyg i denna trafik. 

–Med åren har vi lärt oss ganska bra vilka egenskaper som krävs av ett roro-fartyg i den här trafiken. Förutom fart och isklass 1A krävs tillräcklig höjd på huvuddäck för projektlaster men också däck och ramper som tål tyngre laster. Layouten måste vara sådan att vi kan lasta de olika däcken samtidigt för att möjliggöra så korta hamntider som möjligt.

Mer lastkapacitet

Även separata bildäck för personbilar har utgjort en viktig del av helhetskonceptet. Hängdäck för lastning av personbilar introducerades av Bore på rederiets roro-fartyg redan på 1970-talet.

–Bilar är en bra last om man kan lasta dem ovanför någon annan last.

South Enabler är tio meter längre än ML Freyja, vilket innebär en ökning av den totala lastkapaciteten för trailers med cirka 240 filmeter till 3006 filmeter.

Fartygets tre lastdäck, med lasthanteringsutrustning från MacGregor, har ett i stort sett identiskt upplägg som på halvsystern ML Freyja. Överbyggnaden är placerad förut och av de tre däcken för last är övre däck öppet akter om överbyggnaden. Detta väderdäck har  kapacitet för 1266 filmeter trailrar och nås från akterrampen via en fast ramp på babords sida.

Under överbyggnaden övergår väderdäck i ett garage med en fri höjd på 4,55 meter och ovanför det ett fast bildäck med 2,1 meters fri höjd och kapacitet för 79 bilar. Till detta bildäck leder en fast ramp från väderdäck förut på babords sida. På rampen finns plats för fem bilar.

High and heavy

Huvuddäck har en fri höjd på 7,0 meter, vilket även medger lastning av höga och tunga och fordon och projektlaster. Akterrampen är 20,13 meter bred närmast porten och smalnar av i nivå med klaffarna till 18,25 meter.

En fast ramp som tillsluts av en lucka leder från huvuddäcks styrbordssida ner till undre rum. Istället för hängdäck som på ML Freyja har undre rum på South Enabler ett fast mellandäck för 113 bilar. 

Mellandäck nås från samma ramp som leder till undre rum. Fri höjd på mellandäck är 2,0 meter och i undre rum 4,4 meter.

Förstärkta däck

Väderdäck är dimensionerat för en jämn belastning på 2,7 ton per kvadratmeter och garaget under överbyggnaden för 1,90 ton.

Huvuddäck kan belastas med 2,7 ton per kvadratmeter och 4,0 ton på platserna för 120 tons mafi-vagnar. Dessutom finns tre extra förstärkta platser för tre 140 tons mafi-vagnar intill akterporten.

Undre rum är dimensionerat för en belastning på 4,0 ton per kvadratmeter och bägge bildäcken för 0,25 ton per kvadratmeter.

Förberedd för metanoldrift

Förutom fartygets längd är den andra stora skillnaden jämfört med ML Freyja att South Enabler är förberedd för metanoldrift. South Enabler är utrustad med två Wärtsilä 6L46F-huvudmaskiner, som efter installation av en konverteringssats även kan använda metanol som bränsle. Existerande tomma utrymmen ombord är färdigt reserverade för metanoltankar.

I nuläget används lågsvavlig bunkerolja ULSFO (Ultra-Low Sulphur Fuel Oil). Vanligtvis brukar fartyget bunkra ExxonMobile HDME 50. 

Huvudmaskinerna är kopplade till var sin reduktionsväxel med uttag för Leroy Somer-axelgeneratorer på 1800 kW vardera. Därtill har fartyget tre Caterpillar 3512C-hjälpmotorer på 1785 kW vardera med Leroy Somer-generatorer.

Fartyget har två bogpropellrar från Brunvoll med effekten 1300 kW vardera.