"EU ETS måste bli mer förutsägbart"

1. Om vi börjar från början: Vad är egentligen EU ETS?

– Väldigt förenklat har EU satt ett pris på utsläpp. Företag i systemet måste köpa utsläppsrätter för sina växthusgasutsläpp. Samtidigt finns ett tak för hur stora de totala utsläppen får vara, och det taket sänks successivt. På så sätt blir det både dyrare och svårare att fortsätta släppa ut.

2. Sjöfarten kom in i systemet 2024. Varför ändras reglerna redan nu? 

– Det som gäller fram till 2030 är beslutat, men hur systemet ska utvecklas därefter har inte varit fastlagt. Kommissionen har nu lagt sitt förslag för nästa period. Det är alltså inte en plötslig omgörning, utan en planerad översyn.

3. Det har talats om att utsläppsrätterna skulle ta slut runt 2040. Stämmer det?

– Om man hade fortsatt på den tidigare kurvan skulle taket närma sig noll. Men det var inte beslutat att systemet skulle utvecklas så efter 2030. Kommissionen föreslår nu en annan bana. För oss är det viktiga att klimatambitionen kombineras med reella möjligheter att ställa om: fossilfria bränslen, laddinfrastruktur och andra tekniska lösningar som krävs för sjöfartens omställning.

4. Berörs mindre fartyg?

– Ja, idag går en viktig gräns vid 5.000 bruttoton. Kommissionen vill inkludera vissa fartyg ned till 400 bruttoton. Det stödjer vi i grunden eftersom dagens gräns kan snedvrida konkurrensen mellan fartyg på samma marknad. Men reglerna får inte samtidigt driva gods från sjö till väg.

5. En stor fråga är pengarna. Vad händer med ETS-intäkterna?

– Där tycker vi att ambitionsnivån är för låg. Vår utgångspunkt är att 100 procent av ETS-intäkterna bör återinvesteras i klimatomställningen. Pengarna behövs för att minska utsläppen och därmed också de framtida ETS-kostnaderna. De bör användas där de faktiskt kan bidra till investeringar och göra omställningen möjlig.

6. Varför är fördelningen av pengarna särskilt viktig för Sverige?

– Sverige har ett avståndshandikapp. Vår import och export är starkt beroende av sjöfart och vi ligger långt från EU:s centrala marknader. Idag får rederitäta länder extra tilldelning. Vi menar att även länder i EU:s geografiska periferi bör kompenseras. Sverige borde driva den frågan, gärna med exempelvis Finland.

7. Kommissionen föreslår också ett nytt sjöfartsstöd, SMAP. Vad är det?

– Tanken är bra: ETS-intäkter ska hjälpa till att överbrygga prisskillnaden mellan fossila och fossilfria alternativ. Problemet är att modellen är för komplex och oförutsägbar. Ett rederi kan inte teckna ett långt avtal om dyrt elektrobränsle utan att veta hur stort stödet blir. Vi vill se tydligare stödnivåer. 

8. Finns det något ni odelat välkomnar?

– Ja, förenklad rapportering. Idag rapporterar rederier liknande uppgifter i flera olika system. Kommissionens ambition att harmonisera MRV, ETS och FuelEU Maritime kan minska administrationen rejält.

9. Hur hänger EU ETS ihop med IMO:s globala klimatarbete?  

– Sjöfarten är global och därför anser vi att klimatregleringen i första hand bör ske genom IMO. Om IMO inför ett globalt marknadsbaserat styrmedel måste EU-reglerna anpassas så att sjöfarten inte betalar dubbla klimatkostnader.

10. Vad är viktigast för Svensk Sjöfart när förhandlingarna nu fortsätter?

– Att ETS faktiskt driver omställning utan att slå undan konkurrenskraften. Sverige är beroende av effektiva sjötransporter. Då behövs förutsägbara regler, investeringar i fossilfria alternativ och att pengarna som systemet genererar verkligen används för att göra omställningen möjlig.