Inga fler dåliga beslut för sjöfarten – tack!

Svenska politiker håller återigen på att bli överkörda av tjänstemännen i Norrköping. Utmärkt bra politiska ambitioner och mål måste nu omsättas i verkligheten.

I april 2008 beslutade IMO att sjöfarten i norra Europa skulle använda lågsvavligt bränsle. Sjöfartsinspektionen spelade en avgörande roll då man hårt engagerade sig och med ett enda mål, lågsvavligt bränsle. I EU ledde beslutet till det så kallade svaveldirektivet som träder i kraft januari 2015.

Någon riktig konsekvensanalys gjordes inte, i efterhand har man konstaterat att beslutet kostar svensk industri tvåsiffriga miljardbelopp, varje år, att vi får olika regler i EU och dessutom en oönskad överföring av gods från sjöfart till väg och järnväg. Det blev alltså ett för Sverige mycket dåligt beslut eftersom helhetsperspektivet saknades.

Den gången slutade ärendet i Konstitutionsutskottet. I realiteten hade Sjöfartsinspektionen, i stället för regering och riksdag, fattat beslut i en för Sverige viktig närings- och transportpolitisk fråga. Många politiker, inklusive flera ministrar, blev upprörda; ”så här får det inte gå till”.

Historien upprepar sig

Nu ser vi historien upprepa sig. Om ingen ingriper får vi snart mycket kostsamma särregler för Inlandssjöfarten i Sverige omfattand bl.a. krav på dyra ombyggnader av redan EU-godkända inlandsfartyg och unika svenska krav som inte finns i något annat EU-land, till exempel begränsning av lastkapacitet och samma bemannings- och lotsningskrav som för havsgående fartyg.

Enligt Sjöfartsinspektionen, som numera ingår i Transportstyrelsen under namnet Sjöfartsavdelningen, innebär särreglerna endast att ”Den merkostnad som uppstår på grund av merkravet kommer att bäras antingen av transportköparen eller rederierna”. Men faktum är att kostnaderna blir så höga att konsekvensen blir att inlandssjöfarten inte kan konkurrera med lastbilen.

Det blir därför mycket få om ens några inlandsfartyg i Sverige. Även denna gång saknar Sjöfartsinspektionens konsekvensanalys, som nu är på remiss tom 14 april, ett helhetsperspektiv.

Dyrt som svaveldirektivet

Jag har i samråd med insatta redare gjort en konsekvensanalys helt i enlighet med Transportstyrelsens egen tolkning av Förordningen om konsekvensutredningar 2007:1244. (”Vägledning”, TS Diarienummer TSG 2010-336). Konsekvensutredning visar att kostnaderna för alla särreglerna (goldplating) och nationella svenska krav innebär ;

– Inget nytt, miljövänligt och konkurrenskraftigt transportmedel för industrin (och för staten praktiskt taget kostnadsfritt transportsystem) kan etableras på kommersiella grunder i Sverige.

– Väg- och järnvägsutbyggnader i mångmiljardklassen krävs i storstadsregionerna eftersom avlastningen av gods till inlandssjöfarten uteblir

– Högre väg-och järnvägsunderhållet i storleksordningen 5-10 % per år, det vill säga många miljarder varje år, då det inte blir någon överflyttning av stora mängder gods till vattenvägarna.

– cirka 15 fler döda i trafiken per år. ( I Sverige dör ca. 100 personer i lastbilsrelaterade olyckor varje år)

– cirka 0,6 millioner ton mer CO2 per år pga utebliven överföring av gods från lastbil till båt som är flerfalt energisnålare.

Kostnaderna för svensk industri och det svenska samhället blir alltså i samma storleksordningen som för svavelbeslutet.

Sverige sjunker

Alla politiker talar om att vi skall ha mindre särregler och Infrastrukturministern har sagt att ambitionen är att regelverket för inlandssjöfart skall införas utan svenska särregler. Men med Sjöfartsavdelningens förslag får Sverige med råge mest omfattande särregler för inlandssjöfart i hela EU. Näringsministern säger att det skall vara lätt att starta och driva företag i Sverige men Sverige har på tre år sjunkit från plats 39 till plats 61 vad gäller regelkrångel för nyföretagare, nu sämst i Norden. (Källa; Världsbanken, mars 2014).

Med det föreslagna särreglerna kommer Sverige att åka ner en våning till, det saknas uppenbarligen idag en fungerande spärr mot särregelglada myndigheter. Något måste göras om man skall bryta den negativa trenden. Nu finns möjligheten att statuera ett exempel och stoppa ytterligare en mängd nya svenska särregler som gör mer skada än nytta. (Endast två av förslagen är sakligt motiverade).

Ingen uppsida

När det gällde svavelfrågan fanns det trots allt en uppsida, minskade svavelutsläpp, men denna gången ser jag ingen uppsida alls. Sverige har i praktiken redan nått nollvisionen för sjöfart så vad är logiken med alla dessa säkerhetshöjande pålagor på svensk inlandssjöfart när konsekvensen faktiskt blir att 15 fler människor dör i trafiken varje år ?

Inlandssjöfartens framtid i Sverige är, precis som svavelfrågan var, en viktig näringspolitisk och transportpolitisk fråga som har stora effekter för det svenska samhället och svensk industri. Ett katastrofalt beslut räcker, den här gången måste riksdag och regering se till att beslutet väger in fler aspekter än bara de fartygsspecifika.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.