Göteborg stryper Vänersjöfarten

Alla transportslag behövs, det har man insett på riksnivå. Lokalt är det lite sämre med den förståelsen.

Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur järnvägen betraktades som ett transportslag från forntiden och som givetvis inte hade någon framtid i det moderna Sverige. Överallt rev man upp järnväg och i bästa fall anlade man cykelbanor på banvallen. I dag finns dessbättre insikten om järnvägens stora fördelar och insikten om att alla transportslag behövs!

Sjöfarten befinner sig idag i samma fas som järnvägen gjorde då. Regering och riksdag har insett att mer gods måste gå på vattenvägarna. Det är idag bokstavligt talat det enda alternativet för den snabbt växande godstrafiken. Järnvägen är redan fullbelagd på många ställen och persontrafiken måste prioriteras i regionförstoringens tidevarv. Valet står mellan lastbil och sjöfart och om vi skall klara vårt klimatmål är mer lastbilar inget alternativ.

Oklart om det ger mer fri yta

Lokalt saknas dock ofta insikten om detta och på ett av Swedocean arrangerat Broseminarium den 19:e februari blev detta mycket tydligt. Johan Nyhus, kommunalråd i Göteborg och ansvarig för den nya Hisingsbron, hävdade att Göteborg skulle få 2.000 till 5.000 nya arbetstillfällen om man ersätter den nuvarande 19,5-metersbron med en 13-metersbro och därmed frigör plats för attraktiva kontorsbyggen i centrala stan. Detta är huvudskälet till att man vill bygga en lågbro. Om det verkligen blir mer tomtyta blev lite oklart när två studenter från Chalmers Arkitektlinje på seminariet visade att den nya Hisingsbron tar ungefär lika mycket plats som en alternativ högbro.

Att en lågbro stör sjöfarten och därmed påverkar drygt 30.000 befintliga arbetstillfällen i Vänerregionen är uppenbarligen inget som bekymrar kommunalrådet. Det bekymrar honom inte heller att möjligheterna att utveckla och nyetablera industriverksamhet i Vänerregionen kraftigt reduceras om sjöfarten störs och därmed drabbas av ökade kostnader. Johan Källsson från rederi Erik Thun AB berättade att den tunga industrin redan gjort kalkyler på de fördyrningar som en lågbro kommer att leda till. Detta påverkar givetvis de multinationella företagens kommande beslut om reinvesteringar och nyetablering.

Tre minuter i timmen

Nyhus vill, med kommunstyrelsens godkännande, teckna ett avtal. Inte med redarna, inte med industrin och inte med de drabbade kommunerna utan med några politiska organisationer och myndigheter som av olika skäl ställer sig på Göteborgs sida i denna tvist. Man vill med avtalet införa spärrtider på tre timmar (inga broöppningar) vid rusningstrafik på morgon och på eftermiddag och dessutom begränsa antalet öppningar till max 15 per dygn. Redan 2030 räknar dock Trafikverket med att 20 lastfartyg kräver broöppning. En broöppning tar 12 minuter, sedan tar det 45 minuter innan trafiken på bron flyter igen, det vill säga kollektivtrafiken fungerar 3 minuter varje timma. Men trafiken ökar och det finns inte bara lastfartyg, det finns fritidsbåtar och andra fartyg som också kräver broöppning. Broöppningen blir alltså betydligt längre då flera fartyg och fritidsbåtar skall passera vid samma broöppning. Tjena alla Hisingsbor!

Flera konkreta lösnignar

Dessutom kommer lastbilstrafiken att öka i Ale kommun och andra kommuner i regionen då sjöfartens kostnader ökar på grund av Göteborgs lågbro vilket ordförande i Ale samhällsbyggnadsnämnd, Jan Pressfeldt, menade var helt oacceptabelt.

Lösningen är givetvis en planskild lösning som inte skapar någon konflikt mellan två transportslag som hör framtiden till; kollektivtrafik och sjöfart. På seminariet redovisades flera konkreta sådana lösningar.  

Det är Göteborgs stad som har bollen. Nyhus menade att det är sjöfarten som får ta ansvaret om Mark- och Miljödomstolen, genom att tillämpa gällande lagstiftning, inte skulle ge Göteborg bygglov för en lågbro. Det är att göra det lätt för sig!

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.