Det ser bra ut, regeringen verkar mena allvar med sin sjöfartspolitik. Sjöfartens frågor vinner mark på flera håll.

När Infrastrukturministern första gången presenterade sina ambitioner inom det maritima området sa hon ungefär ”det finns dom som anser att detta arbetet skulle påbörjats för två år sedan, jag anser att det skulle ha påbörjats för tjugo år sedan”. Det är svårt att inte beröras av denna ödmjukhet, särskilt då den nuvarande alliansregeringen gjort mer än någon annan regering jag kan minnas. Regeringen har skapat två transportslagsövergripande verk och öppnat infrastrukturbudgeten även för Sjöfarten, på sikt kommer vi att få likabehandling av transportslagen.

Intryck från de som lyckats

Häromdagen deltog jag i ett av Näringsdepartementets möten för det fortsatta arbetet med utvecklingen av den maritima strategin. Projektledaren Tomas Brolin berättade att man som mall använde ett annat EU-lands lyckade arbete. Bra, hjulet behöver inte uppfinnas varje gång, särskilt när man har bråttom. Intrycket var att Näringsdepartementet verkligen vill ha en dialog och input och att syftet var tydligt; mer jobb, ökad tillväxt och livskvalitet.

Departementet kör hårt

Jag får rapporter om VTI:s arbete med kartläggning av transportslagens avgifter. Det låter bra. Bristen på likabehandling är transportslaget sjöfarts största problem. Godstransportdelegationen konstaterade ju redan för tio år sedan att det råder en mycket kraftig snedvridning mellan transportslagen men då hände ingenting.
Nyligen fick kommunerna samma möjlighet att medfinansiera sjöfartsrelaterad infrastruktur som man redan har för järnväg och väg. Intrycket är att Näringsdepartementet menar business!

Orsak till optimism

En annan viktig ingrediens som gör att det finns orsak till optimism är Sjöfartsforum som lyckats skapa en respekterad och inflytelserik roll, inte minst på politisk nivå till exempel hos Riksdagens Trafikutskott som regelbundet hänvisar till Sjöfartsforum med tack för konstruktivt bidrag. Med sitt Maritima Manifest (läs det!) och sin breda förankring i hela det Maritima klustret står man över olika särintressen.

Ta chansen

Enligt min uppfattning har vi nu det vi från sjöfartssidan efterlyst så länge och som alla kollegor runt om i värden intygar är det viktigaste; politiskt engagemang. Låt oss nu ta chansen och bidra efter bästa förmåga, programmet är brett och omfattar såväl den näringspolitiska dimensionen (bättre villkor för svenska näringsidkare) som den trafikpolitiska (mer sjöfart och mer gods på köl).

Visst kommer det att ta tid att vända skutan, den nationella transportplanen motsvarade väl inte våra, efter Kapacitetsutredningen, högt ställda förväntningar men det tar tid att ändra kulturer. Den här veckan kunde Näringsdepartementets statssekreterare avsluta förhandlingarna mellan parterna vad gäller vad gäller den infekterade frågan om de tekniska särreglerna för svenska inlandsfartyg. Resultatet är mycket tillfredsställande. Det finns hopp!