Mandelträden är i full blom och citronträden bär nästan mogen frukt. Medelhavets karaktärsväxt lavendel skimrar i violett. Mallorca i februari ger en försmak av våren. Dock ligger den vackra men dödligt giftiga rosenlagern kvar i sin vinterdvala. Fikonkaktusen bär ännu ingen frukt. När det är så dags brukar min dotters svärmor rutinerat, med hjälp av skyddshandskar och lämpliga redskap, skörda de på utsidan extremt taggiga men inuti mycket välsmakande frukterna.

Bergsbyn Calvià är huvudort i den storkommun med samma namn som rymmer turistmetropoler som Palma Nova, Magaluf och Santa Ponça. Byn är opåverkad av massturismen – utom under måndagarna, då de mest ambitiösa turisterna tar sig till veckans marknad längs den backiga genomfartsgatan Calle Mayor.

Annars råder friden. Den tidiga kvällens tystnad bryts endast av getters skällor och ett närbeläget klosters vesperklocka, som på givet klockslag manar nunnorna till bön. Den låter som signalen vid en obevakad järnvägsövergång hemmavid.

I trädgården vittnar en japansk mispel, biwa, och en dunge bergsbambu, sasa, om ytterligare ett land som är vår familj närstående: Japan.

Trädgårdens ståtliga cypresser bugar sig för hårda västvindar. Det förbryllar mig, eftersom det den här årstiden borde röra sig om den mistral-besläktade nord- till nordvästvinden cerç alias el cierzo (vars alternativa namn tramuntana har fått ge namn åt den mallorkinska bergskedja jag befinner mig mitt i). Men det är ett allmänt samtalsämne att vädret och klimatet är i olag.

Av familjens tre närstående länder är två, Sverige och Japan, rikligt försedda med det som är en av livets viktigaste förutsättningar: Färskvatten. Med Spanien, inbegripet Mallorca, förhåller det sig annorlunda.

Bergskedjan Tramuntanas toppar kan vara snötäckta vintertid, men så inte i år. Dessutom har vinterregnen i stort sett uteblivit ända sedan  i november. Den extremt varma sommaren 2015 tärde hårt på vattenreservoarerna, som inte har kunnat fyllas på sedan dess.

Mitt husorgan Majorca Daily Bulletin har näst intill dagligen larmat om situationen. Till ytan är ön jämförbar med Gotland, men den har 860.000 fasta invånare jämfört med knappt 60.000 på ”Kalkstens-Hawaii”. Därtill kommer Mallorcas årliga lämmeltåg av turister, som tillsammans motsvarar mer än hela Sveriges befolkning. De behöver vatten i ofantlig mängd: Till hotellens simbassänger, kökskranar, duschar, handfat och toaletter, samt till öns många golfbanor, som under sommarhettan kräver daglig bevattning…

Mallorcas färskvatten är mycket långt ifrån någon outtömlig resurs. I början av februari deklarerade presidenten i regionen Balearerna, där Mallorca är huvudön, att man inte kan garantera den kommande sommarens tillgång till färskvatten.

Den 7 februari bar förstasidan på Majorca Daily Bulletin krigsrubriken WATER WOES (VATTENELÄNDE). Det råkade sammanfalla med att himmelens portar just den morgonen öppnades på vid gavel, möjligen för allra första gången under hela vintern. Växtligheten i familjens trädgård tackade och bockade för en rejäl rotblöta. Den var efterlängtad men långt ifrån tillräcklig.

Troligen kommer krisen att lösas provisoriskt med hjälp av öns avsaltningsanläggningar, men det är en mycket kostnadskrävande metod. Dyra är även de fartygstransporter av färskvatten från fastlandet som fortfarande lär förekomma. Under 1990-talets sista hälft skeppades vad som avsågs vara färskvatten från Ebro-deltat på fastlandet till Mallorca. Vattnet visade sig vara förorenat av rester från fartygens tidigare tankinnehåll. Det var med andra ord otjänligt och kanske rentav hälsovådligt för människor och husdjur.

Försommaren 2008 räckte tydligen inte floden Ebro till, ens för närbelägna Barcelona. Staden upplevde den värsta torkan i mannaminne. Till hjälp kom de kombinerade kem- och produkttankfartygen Sichem Defender och Sichem Contester med tankarna fyllda med färskvatten från Marseille. Men de var nybyggen, vars tankar sannolikt ännu inte hade kommit i kontakt med sina tilltänkta varuslag.

Det borde finnas renodlade tankfartyg, kanske rentav supertankers, enbart för färskvattentransporter till törstande delar av vattenklotet. Finns de måhända redan, trots att jag inte har lyckats finna någon information om dem?

Bildens skämtsamma skylt med en allvarsam biton fann jag i en av Mallorcas yachthamnar.