En av den holländske skämttecknaren Jan Sanders illustrationer (som på ett för honom karakteristiskt sätt återspeglar hans syn på sjömanslivet förr i världen) får illustrera sjöuttrycket ʺi släptågʺ. 

Jodå, vårt språks historiska rättesnöre Svenska Akademiens Ordbok bekräftar att det rör sig om en sjöterm: Släptåg. (…)  tåg (kabel, tross eller lina) avsett för eller använt vid bogsering av fartyg och dylikt, eller dragande av fiskredskap… 

Numera syftar uttrycket snarare på att någon eller något följer bakom någon annan eller något annat. Så även för mig ‒ ända tills sjöbakgrunden uppenbarade sig av en tillfällighet i början av oktober 2019. Därför saknas termen i den kåserande sammanställning som utgör inledning till min bok Havets ord:

Välkommen ombord! 

Numera säger moderna chefer så till sina nya medarbetare på helt vanliga arbetsplatser. Som vi skall se har sjöspråket blivit väldigt populärt på landbacken. 

När debattens vågor går höga finns det skäl att lyssna på politikernas språkbruk. I god tid före riksdagsvalet 2006 tillsatte Alliansen en äntringsstyrka, som skulle förbereda maktövertagandet. Det betonades att den skulle vara sjöduglig. Efter valsegern försäkrade Kristdemokraterna att partiets flaggskepp familjepolitiken nu skulle sjösättas. Partiledaren Göran Hägglund lät sig styras av sin etiska kompass och lovade att ”vi surrar oss själva i masten”. 

I efterdyningarna till riksdagsvalet 2010 konstaterade poeten Göran Greider att Sverige driver redlöst genom tiden och att ett främlingsfientligt parti har äntrat skeppet.

Året därpå upplevde den kortlivade (s)-ordföranden Håkan Juholt vad han själv kallade en fyra månader lång kölhalning.

Nu tror ni nog att jag skall bli väldigt djuplodande, men här gäller det att vara snabb i vändningarna så att ingenting går överstyr. I annat fall skulle jag göra mig förtjänt av en duvning – vilket egentligen syftar på fartyg som stampar i motsjö. Så låt oss kasta loss.

Numera har man vind i seglen även på torra land. Den som seglar i medvind åtnjuter god styrfart där han eller hon står vid rodret. Artisten Tommy Körberg avslöjade för sin del att han hade gått i terapi för att få styrfart på tillvaron.

Den som inte har ebb i kassan har så han håller sig flytande. Det uttrycket syftar egentligen på ett nödställt fartyg.

En försmådd friare får på båten. Det kan inte uteslutas att han går i däck när han blir lämnad vind för våg och uppmanas att lägga av. Kanske man hamnar i någons kölvatten eller bakvatten. Men vad gör väl det, vi sitter alla i samma båt, vare sig det är ett flaggskepp eller ej.

I en förhandlingssituation är det inte alltid så att förväntningarna håller streck. Förhandlingarna strandar, och en konflikt är under uppsegling. Parterna avfyrar verbala bredsidor och försöker ramma varandra och skjuta varandras argument i sank. Det gäller ju att hala ut på tiden och ta loven av motparten, kanske rentav ge ett avgörande grundskott, under förutsättning att kusten är klar. 

Sedan får en medlare försöka gjuta olja på vågorna så att man tillsammans med honom kan rida ut stormen. Om det inte är helt vattentäta skott mellan parterna kan han troligen gå i land med uppgiften, såvida inte någon av dem får något helt annat i kikaren.

Man kan också gå på en mina själv, kanske tvingas stryka flagg och ligga i lä ett tag – eller göra en kovändning för att inte få skamfilat rykte.

Om inte förhandlaren är en ren galjonsfigur frigör han sig från onödig barlast och förankrar medlarnas slutbud. Därefter manövrerar han sig förbi alla blindskär, så att han på rät köl kan ro det hela i hamn. Annars bör han nog slå om på en annan bog.

Här gäller det att sondera terrängen; ett verb som egentligen syftar på att kontrollera vattendjupet med hjälp av ett lod.

I grund och botten måste man ha viss slagsida åt dem man företräder, pejla stämningarna och ha dem som ledfyr, hur tungrott det än må kännas. Annars kanske man anklagas för att segla under falsk flagg, och i sådana lägen duger det inte att ha några lik i lasten…

Som ni märker löper gamla segelfartygstermer som en röd tråd. Jodå, även det är ett sjöuttryck! Den röda tråden syftar på det märkgarn i brittiska Royal Navy’s tågvirke som markerade att det var Kronans egendom. Det motsvarande engelska uttrycket är the main thread, så där saknas den maritima kopplingen helt. Själva märkgarnet kallas rogue’s yarn på engelska.

I landkrabbornas sjöspråk kan vad som helst utom fartyg gå av stapeln. Man kapar förtöjningarna och sätter till alla klutar, kanske efter att ha sjösatt en ny verksamhetsidé som kan vara stick i stäv mot dem som motsätter sig förändringar. 

Sedan gäller det att trimma organisationen, lägga om kursen och gå vidare för fulla segel eller för full maskin, med ångan på topp. 

Det gäller att inte sacka efter i konkurrensen. Annars löper man risk att segla i kvav, kanske rentav lida skeppsbrott eller haverera. Och det finns inte på vår radar. Vill det sig illa hamnar man ändå på fallrepet och löper risk att bli akterseglad av utvecklingen. Om det inte dyker upp någon räddningsplanka kanske man får fullborda sina dagar som ett redlöst vrak som vajar för vinden bland andra vinddrivna existenser, ända till the bitter end. 

Det senare syftar på tvillingpollaren bitts. Genom den löper en tross eller kätting tills det är stopp, the bitter end.

”Rör på spelet!” i betydelsen ”kvicka på!”, syftar på ankarspelet ombord. Låt gå likaså. Även stå pall eller palla för något anspelar på spel och winschar ombord, försedda med en spärrklinka som gör det möjligt att vid behov hålla an. Den som inte ”pallar” har kanske tacklat av, renaste sjöspråk det också! Tackling är detsamma som rigg och tågvirke. Och rigg kan även syfta på kostym.

Ibland frestas man tala om missbruk av sjöspråket. Numera har allt möjligt bäring på precis vad som helst. Och häck, som är en helt normal term för fartygets akterspegel, har blivit en vulgär beteckning på det mänskliga akterkastellet.

Språkbruket sker ofta på eller för lösa boliner – vilket just det uttrycket är ett talande exempel på. Boliner är tåg som är fästa vid råseglet, och att kasta loss dem är en normal sjömansmässig åtgärd när vinden ligger på låringen eller tvärs. 2012 skrev Svenska Dagbladet, apropå den förda försvarspolitiken, att ”ett antal reformer har sjösatts på lösa boliner”. Läget inom EU kommenterade tidningen så här: Om båten springer läck gäller det att täta läckan. Och om världsekonomin i stort sålunda: De makroekonomiska signalerna skapar ett svårnavigerat sjökort för Riksbanken.

Kanske finns det tendenser till att yrkessjömännens levande språk sakta tynar bort. Men stopp och belägg, om det skulle försvinna för gott måste det åtminstone ske med flaggen i topp! 

Sjöuttrycket för gott i betydelsen något definitivt avslutat är numera lika gångbart på landbacken. 

Förr kunde en motorcykel kallas knarr. Knarren var egentligen en gammal träbåt. Och hojen var ett mindre fraktfartyg på Nordsjön. Så småningom kom hoj att syfta på tvåhjulingar i land.

Att baxa något, det vill säga förflytta ett tungt föremål, är också ett sjöord. Det är även langa eller langa över något. Och att slopa något syftade ursprungligen på att demolera ett träfartyg.

Skafferiet kommer av skaffning, som är en sjöterm för mat. Ombord kan man fortfarande tala om nattskaffning och liknande. Kockens förråd ombord brukar vara belamrat med olika slags skaffning. Att belamra är också en sjöterm. 

Vägg i vägg med Svenska Mässan i Göteborg reser sig skyskrapor, som Göteborgshumorn har döpt till ”Fönsterskraporna”. Skyskrapa eller skyscraper är egentligen ett litet segel som sätts över råseglen.

Den som tafsar på en landarbetsplats får snabbt skamfilat rykte, men till sjöss går det för sig. Att tafsa är att lösa upp garnen i ett tåg och skrapa dem, så att de blir tunnare ut mot ändarna. Och att häckla syftar egentligen på att avskilja blånor från tågvirket. 

Ytterligare ett uttryck med sjöbakgrund är för fulla muggar. Segelfartygen hade latrinkärl hängande på utsidan, som vid god fart genom vattnet fylldes av vågorna. Man seglade för fulla muggar. Ett annat är styra sin kosa, att hålla den kurs som leder till fartygets destination. 

Lotsen är en nautisk vägvisare och inget annat, men numera tituleras alla möjliga guider på landbacken så – exempelvis etableringslotsen. Radions hallåman kallas ”din lots i etern”. Och varje TV-redaktion med självaktning har ett nyhetsankare.

Därmed har vi löpt linan ut, och det är dags att lätta ankar. Men ta det vackert – renaste sjösvenska det också, med betydelsen minska takten vid halning av tåg och liknande.

Om någon har tyckt sig känna igen detta beror det på att jag vid ett flertal tillfällen före bokens utgivning 2014 har dragit tidigare versioner av sammanställningen, både i tal och i skrift. Den allra första versionen publicerades i tidskriften Utkik 1996. Det första muntliga framträdandet skedde på Arbetets Museum i Norrköping våren 2001. Sammanställningen har fyllts på allteftersom jag har kommit på fler exempel. Plagiat har förekommit, både i tryck och på nätet. Men tro inte på den som till äventyrs skulle ifrågasätta min upphovsrätt.

Tipsa mig gärna om fler svenska sjötermer som gått iland och blivit naturliga inslag i vårt vardagsspråk.