I år är det dags för val i Sverige igen. Det är fyra år sedan vi stod inför det senast och för mig, som politiskt intresserad, är det lika spännande som vanligt.

Valkampanjen har ännu inte hunnit sätta igång på allvar. Men var så säker – snart kommer det inte att kunna undgå någon av oss.

För fyra år sedan fick Alliansen lämna över regeringsmakten till Socialdemokraterna och Miljöpartiet och det kan ha varit en av de mest turbulenta mandatperioderna någonsin – ni kanske minns turerna kring Decemberöverenskommelsen och hoten om att fälla regeringen som har dykt upp med jämna mellanrum.

Men för sjöfarten får det nog ändå sammanfattas som en av de mest positiva mandatperioderna någonsin, av en anledning – tonnageskatten.

Branschen har kämpat för skattereformen i decennier, men så i höstbudgeten 2016 dök den till slut upp och från och med januari 2017 har rederier möjlighet att gå in i systemet.

Hittills har det kanske inte genererat en anstormning av rederier och fartyg. Men jag tror, som även infrastrukturminister Tomas Eneroth nämner på sidan 50 i denna tidning, att det kan vara värt att avvakta lite. Systemet är fortfarande nytt och att förändra den ekonomiska situationen för en hel bransch görs inte i en handvändning.

Frågan är vad nästa mandatperiod kommer innebära för sjöfartsbranschen och Sverige. För det första är jag rädd för att vi kommer att få se en väldigt polariserad och stundtals hätsk debatt inför årets val. Min känsla är att det politiska avståndet mellan människor har vuxit lavinartat de senaste åren.

Människor med vänsteråsikter håller sig med andra vänner med vänster­åsikter. Likaså de som röstar på partierna åt höger. Och längst bort åt höger finns högerpopulister och rasister som frotterar sig med nazister och fascister.

Hur segregeringen mellan åsikter ska lösas är väldigt svårt att svara på. Men en nyckel måste vara diskussion och lugnt, sansat, moget och medmänskligt handlande från alla som fortfarande tror på mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Annars är risken att människor kommer till skada, människor som verkligen behöver hjälp. Men åter till frågan om vad som kan komma att hända med sjöfarten efter valet i september.

I frågan om sjöfart är min uppfattning att de flesta partierna faktiskt lagt övriga meningsskiljaktigheter åt sidan och visar på en vilja att förflytta gods från vägar till vatten med miljön som det huvudsakliga och viktigaste argumentet. Jag tror det kommer att innebära positiva förändringar för branschen.

Slutligen, som en sista önskan hoppas jag att partierna i större utsträckning, på samma sätt som i frågan om sjöfart, öppnar upp för diskussion med sina motståndare för att lösa de stora samhällsutmaningar som vi nu står inför – miljö, välfärd och medmänsklighet.

Jag tror vi står inför ett av de mest spännande och viktigaste valen någonsin.