Isabella sista gången från Åbo

isabella_130210_ph_sjostrom_web

På söndag morgon (10 februari) avgick Viking Lines bil- och passagerarfärja Isabella för troligtvis sista gången från Åbo med destination Mariehamn och Stockholm. Söndag kväll vänder hon i Stockholm och på måndag morgon är hon tillbaka i Åbo. Därefter är det slutseglat för henne inom Viking Line, åtminstone för ett par månader. På måndag morgon tar den ett år äldre tvillingsystern Amorella åter över morgonturen från Åbo. Isabella blev avlöst av nya Viking Grace i mitten av januari och har sedan vikarierat för Amorella som har dockats i Landskrona. Samtidigt som Isabella avseglade från Åbo på sin sista rundresa stävade Amorella mot Åbo med kursen 22 grader och 15,7 knops fart. Hennes position var då öster om Öland och väst om Gotlands sydspets och hon beräknas anlända till Åbo tidigt på måndag. 

I motsats till sin äldre syster Amorella – som allt sedan leveransen hösten 1988 har seglat på Åbolinjen – har Isabella haft en mer omväxlande existens. Ursprungligen var det meningen att hon skulle sättas i trafik på linjen Kapellskär–Nådendal. Kapellskär kunde inte ta emot det stora fartyget, så hon öppnade en ny linje mellan Stockholm och Nådendal i stället. Långvarigt blev inte detta försök, redan 1990 flyttades Isabella till den spirande trafiken på Finska viken. Först gjorde Isabella kryssningar från Helsingfors till Tallinn redd. Efter Rederi AB Slites konkurs förlorade Viking Line flera fartyg och Isabella seglade för det mesta i olika repriser på linjen Stockholm–Helsingfors eller i kryssningstrafiken på Finska viken till Muuga. Från 1997, då Viking Line löste sina tonnageproblem med köpet av halvsystern Gabriella (ex SIlja Scandinavia, ex Frans Suell), har Isabella varit permanent insatt på Åbolinjen.

Nu är Isabella till salu. Om hon inte har fått en ny ägare före sommarsäsongen kommer hon att återvända till Finska viken än en gång – men bara över sommaren, försäkrar Viking Lines vd Mikael Backman. Planen är att hon ska gå parallellt med svenskflaggade Viking XPRS på linjen Helsingfors–Tallinn från den 6 maj till den 1 september 2013. 

Det ska bli intressant att se om Kroatienbygget Isabella så småningom kommer att hitta tillbaka till sina födelsetrakter. På senare år har ju fortfarande en del före detta nordiska färjor kommit till Medelhavet och Adriatiska havet, även om många rederier med trafik på Medelhavet har storsatsat på nybyggnation. Den senaste nordbon i Adriatiska havet är SNAV Adriatico, före detta Stena Baltica, som hade legat upplagd i Lysekil sedan augusti 2011. I fallet Stena Baltica kom säljare och köpare först efter långa förhandlingar fram till en affär. Nu är det italienska SNAV som äger henne och hon kommer till sommaren att sättas i trafik mellan Ancona i Italien och Spalato i Kroatien.

Vi får se om Viking Line lyckas göra en snabbare affär med sin Isabella.

Nytt namn respektive ny flagg

Det är inte enbart Viking Line som står för nyheterna på Ålands hav med sin omtalade Viking Grace. Både Birka Cruises och Silja Line har gjort uppdateringar i sin trafik mellan Stockholm och Mariehamn respektive Stockholm–Åland–Åbo.

birka_stockholm_foto_ph_sjostrom_130203_web

Birka Cruises, som ägs av Rederiaktiebolaget Eckerö, har justerat sin marknadsföring av kryssningarna från Stockholm till Mariehamn. I samband med en dockning på Turku Repair Yard i Nådendal bytte Birka Paradise namn till Birka Stockholm, men hon kommer att marknadsföras som Birka. Samtidigt ändrar Birka Cruises marknadsföringen av fartyget så att mer tonvikt läggs på de nordiska och åländska sjöfartstraditionerna. Den fartygsintresserade noterar omedelbart att Eckerö-symbolen har dykt upp i förstäven och att skorstensmärket har ändrats. Birka är svenskflaggad – en inte helt obetydlig del av den svenskflaggade passagerarfartygs/färjeflottan är ju utlandsägd. Fartyget levererades 2004 och har sedan dess gått i kryssningstrafik för Birka Cruises mellan Stockholm och Mariehamn, sommartid även till andra destinationer i Östersjön. 

baltic_princess_foto_ph_sjostrom_130203_web

En nykomling på Ålands hav är Baltic Princess, den fjärde i den serie på fem nybyggen för Tallink under 2000-talet från Finland. Baltic Princess har sedan leveransen 2008 gått i trafik för Tallink mellan Helsingfors och Tallinn under estnisk flagg. Nu har Tallink överfört fartyget till sin Silja Line-trafik mellan Stockhoilm, Åland och Åbo och samtidigt har Baltic Princess fått Mariehamn som hemmahamn. Under varumärket Silja Line har Tallink därmed två systerfartyg på Åbolinjen: Baltic Princess och Galaxy. Intressant är att de sista traditionella Silja Line-attributen därmed har försvunnit. Fartygen har inte längre Siljas säl i skorstenen utan Tallinks skorstensmärke. Inte heller namnen har ändrats till att innehålla "Silja". Den enda anknytningen till Silja Line i fartygens exteriör är texten på sidan som tillkommit under dockningen på Turku Repair Yard innan fartyget sattes i trafk den 1 februari. Hon ersatte Silja Europa, som i stället flyttades till kryssningstrafiken Helsingfors–Tallinn.

Göteborgs vackraste och fulaste flytetyg?

bohuslan_130201_foto_ph_sjostrom_web

Man ska inte diskutera tycke och smak, det leder ändå ingen vart. Trots det tror jag att de flesta är eniga om att P-Arken och Bohuslän inte är estetiskt helt jämlika där de ligger förtöjda efter varandra vid Skeppsbrokajen i Göteborg. Inte ens de illa sittande presenningar som täcker överbyggnaden på ångaren Bohuslän under vinteruppläggningen vid älvstranden kan helt dölja hennes vackra linjer. Att använda superlativet fulast för P-Arken är nog att ta i lite väl kraftigt, men viss utgör denna "bilbåt" en bjärt kontrast till smäckra Bohuslän.

I och för sig är det en ypperlig idé att underlätta den kroniska bristen på parkeringsplatser i centrum med ett flytande garage. P-Arken ritades 1990 av ABAKO Arkitektkontor AB på uppdrag av Göteborgs Stads Parkerings AB och byggdes 1991 på en ponton som härstammar från 1970-talets Korea. ABAKO uppger att en betongstomme med spännbalksbjälklag står på den. Garagets bordläggningselement av stålplåt, reling, påkörningsskydd, taket över översta p-däcket med skorstensattrappen samt övriga dekorativa element tillverkades av ett varv i Polen och monterades vid byggplatsen i Sannegårdshamnen. Kapaciteten är 400 bilar och flytetyget är klassat av Lloyd's Register of Shipping.

Till ABAKO:s uppdrag hörde bland annat att ge parkeringsbåten en "marin design". Huruvida man har lyckats eller inte finns det säkert delade åsikter om, men i ärlighetens namn bör man ju nog erkänna att da stora biltransportfartyg som korsar oceanerna med tusentals bilar i sina garage inte heller alla gånger är världens vackraste om man håller sig till de klassiska skönhetsidealen för fartyg. Men i likhet med P-Arken är de effektiva.

Däremot tror jag att Bohuslän hör till de absolut vackraste fartygen i Göteborg. Denna pärla är byggd i staden, närmare bestämt på Eriksbergs Mekaniska Verkstad 1914, och gick i mer än 40 år på traden Göteborg - Lysekil - Smögen - Gravarne (nuvarande Kungshamn). Som genom ett under undgick hon sedan att bli upphuggen i mitten av 1960-talet och är numera renoverad med ångmaskin och panna i original och sina salonger i nära nog ursprunglig glans.

En vackrare skärgårdsångare får man nog leta efter.

  • Anonym Svara

    Som parkeringshus så har man väl lyckats alldeles förträffligt.
    Bohuslän har ju en helt annan typ av skönhet, man skall inte jämföra äpplen och päron så att säga.

    • @Anonym:

      Du har så rätt. Som jag skrev inledningsvis, tycke och smak ska man inte diskutera. Vad gäller fartyg och deras utseende skulle man nog kunna diskutera i evighet vad som är vackert och vad som är mindre lyckat. Och äpplen och päron kan man inte jämföra. Men jag är fascinerad av kontrasterna i utseendet mellan dessa två skapelser.

Vilket rabalder för en struntsak!

Jag vågar nog påstå att jag reser tämligen ofta med färja mellan Sverige och Finland och sett ett och annat ombord. Jag sticker inte heller under stol med att det är ganska störande när man råkar hamna i en hytt där det är fest i grannhytten fram till småtimmarna. Ibland är det så att man av en eller annan orsak är tvungen att resas under helgen och köra några hundra kilometer följande morgon. Eller kanske man bara vill sova i lugn och ro. Även om man skulle råka vara på en nöjeskryssning kan det trots allt vara skönt att återvända till en lugn miljö i hyttavdelningen när festen är över.

Nu verkar det som om många passagerare börjar få nog. För kryssningsresenärer på Viking Grace har Viking Line infört förbud att köpa alkohol från taxfree-butiken samma kväll som kryssningen påbörjas. Förbudet gäller avgångar fredag och lördag kväll. Då får kryssningspassagerarna istället köpa sin sprit från taxfree-butiken under returresan följande dag. Förbudet är ett svar på de önskemål rederiet fått från kunder som vill ha lugnt i hytterna och få njuta av en god natts sömn ombord.

Jag tycker att det är strongt gjort av Viking Line att på Viking Grace ta itu med detta problem. Faktum är att det finns en hel del gäster som sysslar med att köpa sprit i taxfree och sedan festa i hytten. Man samlas ett gäng, sitter med hyttdörren öppen. Roligt, javisst, men kanske inte för alla andra i avdelningen. Bara för att man är på kryssning behöver man inte helt upphöra med att ta hänsyn till andra.

Nu verkar det som om inget annat hjälper än att strypa taxfree-kranen i butiken. Detta har väckt en hel del diskussion i media i Finland. Kryssningsresenärer är rasande enligt vissa kvällstidningar. Spriten är tydligen enligt en del passagerare alltför dyr på utskänkningsställena och nu talar man redan om att Viking Grace är ett fartyg endast för rika. De fattiga, som inte har råd att tanka tillräckligt stora volymer sprit i restaurangerna, diskrimineras... Håhåjaja.

Jag tycker att Viking Line har fått djupt orättvis kritik för denna struntsak. Jag förstår inte ett skvatt av denna storm i ett vattenglas, eller kanske man borde säga drinkglas.

  • Att hyttsupandet flyttas till barer gör inte att det blir tystare i korridorerna

Jubilar i Finlandstrafiken

Den 15 januari 2013 var det jämnt 60 år sedan Sveabolagets Birger Jarl sjösattes vid AB Finnboda Varf. Mindre än fem månader senare, den 4 juni, var hon leveransklar, lagom till sommarsäsongen 1953. Hon var den tredje och sista enheten i de samseglande rederiernas (Svea, Bore och FÅA) storsatsning på nya passagerarfartyg i Finlandstrafiken. Trots att hon i dagens läge nog måste betraktas som ett litet fartyg, var hon på sin tid det största passagerarfartyg som byggts i Stockholm. Dimensionerna verkar idag tämligen anspråkslösa: 92,4 meters längd, 14,3 meters bredd och ett bruttotonnage på 2.900.

Åtminstone jag tycker att utrustningsskedet mellan sjösättning och leverans var kort. Visserligen var hon ett relativt litet fartyg, men hade trots allt 125 hytter och elegant inredda salonger, restauranger och andra publika utrymmen. Varvet sysselsatte nog många skickliga hantverkare för att ro iland med ett sådant projekt.

Jag har aldrig själv gjort en resa med Birger Jarl, men jag kommer ihåg henne sedan jag var liten grabb på 1960-talet och vi någon gång besökte Stockholm med familjen. Hon brukade ligga vid Skeppsbron, med sin karaktäristiska svartvita skorsten som pryddes av Sveas S.

birgerjarl_DSC2153

När jag såg henne senast i Stockholm för någon vecka sedan, slog mig tanken att exakt där hon nu ligger upplagd för en tid har hon prytt stadsbilden i sextio år. Visst, hon var borta ett tag under 1970-talet, men återvände till Skeppsbron 1979 som Panamaflaggade Baltic Star. Speciellt trevligt var att hon återfick sitt ursprungliga namn 2002, då hon såldes till Ånedin-Linjen/Rederi Allandia AB.

Enligt rederiet kommer Birger Jarl att ligga vid kaj fram till den 11 februari och därefter kryssa till Mariehamn samtliga dagar under veckorna, 7, 9, 11, 13, 15, och 17. Information om trafiken därefter kommer inom kort, står det på Ånedin-Linjens webbplats. Vi ska hoppas att det ordnar sig med det ekonomiska och att passagerarna strömmar till i tillräcklig omfattning så att k-märkta Birger Jarl kan fortsätta att ånga på med sitt dieselmaskineri. 60 år är en anmärkningsvärt hög ålder för ett passagerarfartyg. Lycka till Birger Jarl med jubileumsåret!

Sassnitz i Stena Line-färger

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vår danske medarbetare Bent Mikkelsen har skickat en bild på tågfärjan Sassnitz, som nyligen har fått Stena Lines skorstensfärger i Warnemünde. Hon är en av de tidigare Scandlinesfärjor som Stena Line tog över i fjol tillsammans med fem färjelinjer. Sassnitz byggdes för östtyska järnvägsbolaget DR 1989 och sattes i trafik mellan Trelleborg och Sassnitz för nybildade TS-Line, som ingick affärsområde Färja i SJ:s godsdivision. Färjan Sassnitz var det sista nybygget från Aalborg Værft. Varvet klarade inte av att bygga tågfärjan färdig, istället bogseras skrovet till Frederikshavn där det färdigställdes. Sassnitz går fortfarande på sin ursprungliga linje Trelleborg–Sassnitz.

Bent kommer snart att börja blogga på vår webbsajt, vi ser fram emot att få se mer av hans bilder och ta del av hans tankar kring dansk sjöfart och intressanta fartyg.

Välkommen!

Idag sjösätter vi vår nya webbsajt sjöfartstidningen.se. Ett stort projekt som inleddes under våren 2012. En hel del justeringar återstår dock. Vår ambition är att sajten skall vara som en välskött trädgård – den blir aldrig helt färdig och kan alltid bli ännu bättre. De närmaste månaderna kommer vi att lansera flera nya funktioner och tjänster på sidan.

sjöfartstidningen.se är en interaktiv sajt där du kan kommentera, debattera och dela med dig av dina kunskaper och åsikter. På hemsidan har vi fokuserat mycket på läsarupplevelsen. Vår nyhetsbevakning omfattar allt från kortare telegram till hela nyhetspaket med bakgrund och länkar till relaterade texter. Vår databas står samtidigt till ditt förfogande, där du själv kan göra sökningar. Vi har gjort en användarvänlig sajt som anpassar sig efter dig – oberoende av om du läser på dator, läsplatta eller smartphone.

Vi kommer att bevaka både lokala och globala händelser i sjöfarten från ett nordiskt perspektiv. Den gemensamma nämnaren blir det svenska språket. Utöver nyhetsförmedling knyter vi till oss flera olika delar av sjöfartsnäringen på hemsidan. Organisationer, föreningar och studenter inom sjöfartsnäringen kommer att berika sidan med egna bloggar. Du har möjlighet att kommentera och tycka till om allt som publiceras. Tillsammans med dig som läser och kommenterar skapar vi en dynamisk sajt där det hela tiden händer något och där dina åsikter och inlägg skapar debatt och bildar opinion.

Var inte blyg, kommentera och ge uttryck för dina åsikter. Tillsammans skapar vi en samlingsplats för sjöfarten som både syns och hörs, det behöver denna fantastiska men något anonyma näring.

Välkommen till nya sjöfartstidningen.se!

  • Olle Paulsson Svara

    Tusen tack så mycket! Hör gärna av er om ni hittar buggar och annat. Vi jobbar hårt med att åtgärda alla problem!

  • Mattias jonasson Svara

    kanon snyggt.Bra jobbat.Alltid trevligt att läsa sjöfartstidningen och nu blev det ännu bättre.

    MVH
    Mattias(vaktmästare,kommunalarbetare på oljerigg:)

Finns det en vilja finns det en väg

Diskussionen kring STX Finlands vara eller inte vara är lindrigt sagt frustrerande – åtminstone till den del som relateras i media. Tusentals arbetsplatser står på spel och det väcker givetvis kraftiga känslor, men det är ändå inte konstruktivt att enbart leta efter syndabockar. Tredje Oasis byggs inte i Åbo. Punkt. Dags att blicka framåt och gå vidare och samtidigt lära något av det som hänt. 

Det är ingen idé att ensidigt lyfta fram offshore och arktiskt kunnande som den nya och saliggörande nyckeln till framtida framgång inom den finländska marinindustrin. Det ena får inte utesluta det andra. Vi borde ju vid det här laget av erfarenhet veta att varvsindustrin behöver många ben att stå på. Vi ska givetvis utveckla vårt kunnande om isbrytande fartyg lika väl som vi ska utveckla vårt världsledande kunnande om stora kryssningsfartyg. Antydningar om en dyster framtid som byggare av kryssningsfartyg är rena idiotin. Kryssningssjöfart är en starkt expanderande sektor och det finns ett kontinuerligt behov av nya fartyg. Det gäller att anpassa sig till verkligheten och vara lika bra som alla andra, även på kostnadssidan. Ställ i stället frågan varför inte vi skulle kunna bygga sådana fartyg när andra varv i EU klarar av det? Och skyll inte på EU-regler, de är de samma för oss alla.

Det som nu krävs är ett långsiktigt engagemang från alla parter för att få ett slut på domedagsprofetiorna. Industrins verksamhetsförutsättningar ska tryggas på lång sikt så att marknaden litar på den. Enklast kan man åstadkomma detta genom att få inhemska investerare att fatta intresse för branschen och där krävs hjälp från staten. Den nuvarande ägarstrukturen med ägare som verkar oengagerade bör med det snaraste avvecklas. För att få till stånd en framgånsrik verksamnhet, krävs ett tillräckligt stort inslag av inhemska ägare för att ge kontroll över verksamheten och ett statligt system som klarar av finansiering av fartyg som kostar närmare en miljard euro. Det är priset som vi får betala för att tillhöra de bästa av de bästa.

Om inte den viljan finns är det bara att lägga ned och erkänna att varvsindustrin är en för stor munsbit för lilla Finland.