Då finländsk flagg försvann från världshaven

Det har varit dåliga tider förr inom sjöfarten, det vet vi alla. Riktigt illa ställt var det i mitten av 1980-talet. Det var då som finländsk ”cross-trading” – oceantrafik med finskflaggade fartyg mellan tredje länder – blev ett minne blott. Bemanningskostnaderna hade blivit så höga att rederierna förlorade sin konkurrenskraft mot billigare flaggor, flera av dem karaktäriserade som ”bekvämlighetsflaggor”.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_1

 mariehamn_850917_ph_sjostrom_3

I Svibyviken i Mariehamn såg det ut så här när jag besökte Åland en vacker höstdag den 17 september 1985. Längst ut i viken låg tre Lundqvistfartyg sida vid sida: styckegodsaren Doris och roro-systrarna Karelia och Gunilla.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_5

Vid kajplatsen längre in i viken låg Rederi Ab Astas Alca och Arona. Den förstnämnda var systerfartyg till Doris och den senare till Karelia och Gunilla.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_4

Lundqvist Rederierna var i en svår situation 1985. Rederiet överlevde svårigheterna, men året utgjorde en definitiv vändpunkt. Ett efter ett såldes de fartyg bort som fortfarande seglade under finländsk flagg.

Av de Lundqvist-fartyg som låg upplagda hösten 1985 havererade Karelia i hårt väder nära Gotska Sandön den 23 mars 1986. Då besättningen övergav fartyget som hade svår slagsida, omkom sex personer. Fartyget strandade och efter bärgningen i slutet av april konstaterades skadorna vara så omfattande att hon höggs upp i Nådendal.

När Doris såldes 1987 hade Lundqvist Rederierna två fartyg kvar under finländsk flagg: Gunilla och Camilla. Det endast fem år gamla skogsproduktfartyget Camilla var i trafik 1985 då fotografierna togs. Gunilla sysselsattes ännu efter denna uppläggning i olika repriser, bland annat i Viking Lines trafik som långtradarfärja under en rad somrar, innan hon såldes 1998. När Camilla avyttrades 2003 efter ett haveri på Nordatlanten var hon det sista fartyget i flottan med finländsk flagg.

Idag är Lundqvist Rederierna framgångsrika inom tankfart, som redan i slutet av 1950-talet har utgjort en viktig del av verksamheten. Lundqvist Rederierna opererar enbart moderna tankfartyg av aframaxstorlek. Alla seglar under utländsk flagg.

mariehamn_850917_ph_sjostrom_2

Idag existerar inte Astabolaget längre, trots att det på sin tid hörde till de större på Åland och hade idkat verksamhet ända från 1928. Torrlastaren Alca hade lagts upp i Mariehamn redan i slutet av 1983. Både Alca och Arona såldes 1986. Rederiets ekonomi var det inget fel på, men de höga bemanningskostnaderna ledde slutligen till att man beslöt att försätta rederiet i likvidation och dela ut tillgångarna till aktieägarna.

Det är enkelt att ta kål på en livskraftig näring om inte alla parter – inklusive statsmakten som ju i sista hand definierar ramarna för verksamhetsförutsättningarna – inser vilken verklighet sjöfarten dagligen ställs inför. Jag kan bara hoppas att 1980-talets katastrofala misstag, som nästan innebar slutet för sjöfart under blåvit flagg, inte kommer att upprepas.

Just nu ser det relativt bra ut för finländsk sjöfart, även om marknaden är synnerligen dålig. Att det överhuvud taget finns en framtid för inhemsk sjöfart har vi nog att tacka de viktigaste organisationerna inom branschen, både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Redarna har lyckats få fram sitt budskap till beslutsfattarna och i samarbete med sjöfacken har man lyckats enas om verksamhetsförutsättningar som inte är helt orealistiska ens i den hårda internationella verkligheten.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.