COP 21 versus Havsrättskonventionen (UNCLOS). Är 400 års sömn äntligen över?
Nyligen (2009) firade den holländske juristen Hugo Grotius bok Mare Liberum (idag havsrättskonventionen, UNCLOS) 400 års jubileum. Över fyra hundra år av frihet för sjöfarare att segla över haven efter eget behag och behov. Tesen var att haven är internationellt territorium och alla nationer hade fri rätt att nyttja det för sjöfart samt även obegränsad fiskeriverksamhet, eftersom havens resurser bedömdes oändliga! Det sistnämnda har man för länge sen insett inte stämmer och fisket är numera någorlunda strikt reglerat.
Nu borde väl ändå världssamfundet vara moget och också inse de ohållbara konsekvenserna av fartygens totala frihet att förorena luften med utsläpp!
Grundtanken med UNCLOS är bra, det skall stödja och värna transporter, försörjning, mat, havens ekosystem, varor och tjänster samt att alla länder uppmanas att bevara och förstärka säkerhet och trygghet, vilket är den viktigaste ledstjärnan för IMO, FN:s sjöfartsorgan. UNCLOS är tänkt som ett ramverk till vilken nya regler och överenskommelser kan kopplas, där staters rättigheter och skyldigheter skall avvägas samt vara en värdebärare och inte enbart ett regelverk. UNCLOS skall tillika värna om mänskliga rättigheter, utveckling, rättvisa samt kanske viktigast, miljön.
UNCLOS uppmanar medlemsstaterna att samarbeta både regionalt som globalt för att möta oförutsägbara framtida utmaningar. För det är tyvärr så att skrupelfria ägare och stater tänjer gränser och gömmer sig bakom UNCLOS för att hyfsat ostört kunna bedriva slaveri, trafficking, sjöröveri, organiserad brottslighet och agera miljövidrigt. Det senare är något som påverkar konkurrenskraften hos de redare som satsar på god transportkvalitet och hög miljösäkerhet.
Havens frihet skapar svårigheter för stater att via regelverk skydda sina vatten mot olyckor som Erika och Prestige där fartygets befälhavare ofta lämnas i sticket och ensam får stå till svars. Även FN:s konvention för ursprungsbefolkningen att nyttja sina territorier går stick i stäv med UNCLOS som ger frihet för stater att med ekonomiska zoner och kontinentalsocklar utvinna olja, gas och genetiska resurser.
Nu har klimatmötet COP 21 avslutats i Paris, men resultatet efter alla nattmanglingar, är relativt löst sammansatt utan raka svar på hur varje enskilt land skall uppnå målet om minskad uppvärmning för vår planet. Sjöfarten lämnades till och med utanför avtalet (läs mer här och här). Det kommer att bli upp till olika aktörer, industrier, städer, företag och organisationer att ta sitt ansvar och bidra till de övergripande målen.
Det är här som jag nu ser att vi inom svensk, ja gärna nordisk sjöfart för den delen, kan göra skillnad och med modern teknologi och kunskap visa vägen mot en hållbar utveckling genom reducerade utsläppsnivåer. Vad många landkrabbor inte vet, är att fartygstrafiken till skillnad mot luftfarten i stora stycken är helt oreglerad, utom i vissa särskilt utpekade områden. All fartygstrafik går i princip helt anonymt var de vill, när de vill och hur de vill utan att kuststater längs färdvägen ens har rätt att få reda på vad de håller på med!
Den 19 september i år grundstötte det Liberia-registrerade fartyget M/S Victoria strax utanför Varberg. Fartyget hade ända sedan avgång Rostock navigerat märkligt, och att hon var på väg mot grund var uppenbart redan 2 timmar innan olyckan. Men på grund av avsaknaden av organiserad trafikövervakning och -planering kan fartyg som Victoria vingla omkring i våra vatten utan att någon har en aning om vad som pågår. Inte förrän det är för sent. Fartygstrafiken tvingas också på grund av otidsenliga separationsområden till långa onödiga omvägar och den för transportekonomin viktiga framförhållningen och samplanering med hamnaktörerna är idag närmast obefintlig. Fullständigt obegripligt för de som är någorlunda insatta i hur lufttrafiken är organiserad idag.
Det är hög tid för sjöfartens aktörer att agera i linje med intentionerna från COP 21, ta sitt ansvar, på allvar göra skillnad och gå före och visa vägen. Sjöfarten är en av de viktigaste transportmetoderna som tillika är mycket miljövänlig, men det finns fortfarande massor kvar vi kan göra. Regeringens fastlagda vision i den Nationella maritima strategin från den 28 augusti i år:
Konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad sysselsättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö.
I Sverige pågår flera FoI-initiativ som rejält kan bidra till minskade utsläpp och effektivare transporter tack vare offentliga medel, exempelvis Föreningen Svensk Sjöfarts Zero Vision Tool (ZVT) som, i samverkan med näringsliv, akademi och myndigheter, resulterat i nya fartygskoncept och minskad miljöbelastning.
Sjöfartsverkets Sea Traffic Management koncept (STM) som tagits fram i samarbete med ett 50-tal partners och myndigheter i Europa, är ett annat exempel på hur smarta lösningar och intelligenta system baserade på informationsdelningsprincipen på ett strukturerat sätt organiserar fartygstrafiken mycket mera effektivt. Inte bara miljön utan även ekonomin och säkerheten kommer att förbättras avsevärt för alla inblandade parter. Linköpings Universitet har i en oberoende rapport räknat fram att nyttorna ligger på hela 10 gånger investeringen (kostnads-nyttokvoten). Redan vid en reducerad seglad distans om 1,5 % hamnar besparingen för fartygstrafiken på Nord- och Östersjön på 100 miljoner Euro, varav miljövärdena står för halva det beloppet. Kompletterande analyser ger vid handen att den troliga besparingen är närmare 5 % vilket skulle resultera i miljöbesparingar andra trafikslag endast kan drömma om.
Men då gäller det att vi kan höja blicken från otidsenliga regelverk, se bortom horisonten och ta till oss de möjligheter och innovationer som är nödvändiga för att bidra till de högt spända miljömålen. I grunden är nog havsrättskonventionen bra men det är nu dags att göra den COP 21-kompatibel!
Det måste också inom transportområdet löna sig att ”gå före” och att hålla hög svansföring i klimatfrågan eftersom vi inte har någon planet B att ta till.
Det är dags att börja agera samfällt nu med en ökad satsning på sjöfartens FoI, utveckling, förnyelse och därmed också på svensk konkurrenskraft!