Disruptive Innovation förändrade sjöfarten

Hört på stan: Vad är skillnaden mellan Forskning och Innovation?

I Forskning stoppar man in pengar och får ut kunskap. Vid Innovation stoppar man in kunskap och får ut pengar!

Stämmer väldigt bra på storyn jag utlovade förra veckan, en disruptive innovation inom sjöfart.

Som en vaken läsare nämnde så gäller det containeriseringen av gods.

Malcolm P McLean var en driftig ung amerikan som gnetade ihop pengar och köpte sig en lastbil. När han 1937 stod en hel dag i en lång kö av andra lastbilar i hamnen för att lossa sin last klurade han på om man inte kunde lägga lasten i någon sorts låda som han kunde lämna snabbt för att åka vidare och låta bilen göra nytta istället för att stå still en hel dag.

Efter 15 år och med nästan 2000 lastbilar hade Malcolm ett av USA:s största åkerier och tiden var mogen att flytta lasten till sjöss. Åkeriet såldes och SeaLand såg dagens ljus. McLean tog patent på hur containern skulle vara konstruerad men släppte det fritt för att få in fler i ”systemet” (Jämför med Musk/Tesla och batterierna!) Överhuvudtaget så insåg McLean tidigt att standardisering och öppenhet var nödvändigt för att få till stånd ett internationellt fungerande logistiksystem.

1956 gick det första fartyget från Newark till Houston med 58 containers och världen – läs alla motståndare och tvivlare – höll andan, skulle detta verkligen funka? Lasten kom fram, torr, hel och säkert i särskilt märkta lådor och nu tog det fart.

New York och Port of Oakland (San Francisco) nappade och byggde sina första containerterminaler i början av 60-talet. I slutet av 60-talet var SeaLand världen största containerrederi och såldes till RJ Reynolds för $160 miljoner och efter några år hamnade det i Maersks ägo. I slutet av 1900-talet skeppades 90 procent av världens samlade godsmängd i containers.

Viktigt i denna story, läs mer på http://hbswk.hbs.edu/item/5026.html, är: Nya saker TAR tid, det finns massor av bakåtsträvare som bromsar allt vad de kan, nya affärsmodeller uppstår och gamla försvinner, öppenhet och standarder är kärnfrågor, ”lock-in” tänk funkar inte om man vill åstadkomma nå’t stort.

Vad återstår då att göra idag för att kunna matcha den fantastiska containeriseringen av godset? Jo mina vänner, det är så att all last består av två huvudkomponenter. Dels själva lasten, naturligtvis, men även all information om lasten vilket är minst lika viktigt. Vad, vikt, värde, fartyg, sälja, köpa, tider, fabrik, butik, lastbil, järnväg, VTS, lots, ETA osv osv.

Informationen hanteras än idag, 80 år efter containern ”uppfanns” i lösformat. Det rings, det faxas och mailas runt mellan alla parter. Olika tider till olika myndigheter och intressenter. Är det inte dags att även informationen containeriseras, standardiseras, får sina säkra låda med särskilt ID nummer som bara de som har rätt får ta del av? Så informationen kommer fram hel och ren till den som skall ha den.

Om det tänker jag berätta om i nästa bloggpost.

Stay tuned!

Kommentarer

  • Ingvar Bergman

    Först en liten rättelse; 90% av världens godsmängd går i containers – skall möjligen vara ’av containeriserbar’ godsmängd…
    Läs gärna den av Steve Dore översända rapporten om mega-ships och deras påverkan på kostnaderna i hela transportkedjan, som igår inflöt som en av kommentarerna till min blogg.. Det senaste decenniet har storleken på containerfartyg rusat iväg långt över efterfrågan och utan att hamnar och andra publika myndigheter fått en chans att få ett ord med i laget. Detta får mig att tänka på att skeppsredare, långt innan Mr Malcolm McLean’ är ett märkligt släkte, där tävlandet om vem som äger det största fartyget har ärvts och styr nu nybeställningar. Naivt till tusen !
    Jag ser fram emot Din fortsättning and remain tuned !

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.