Att bedriva innovativt arbete

Jag har nog skrivit om detta tidigare men repetition är kunskapens moder så vi tar det en gång till.

Från Wikipedia: ”En innovation är en ny idé, till exempel i form av en produkt, lösning, affärsidé, tjänst, kemisk formel, matematisk metodik eller teknik som visar sig lovande eller fungerar. Den har inte tänkts ut tidigare av någon annan officiellt. Innovation kommer av latinets innovare, som betyder att förnya. En innovation är resultatet av en utvecklingsprocess och kreativt tänkande, oftast under en längre tid.”

Till denna formulering bör nog tilläggas en del andra saker som exempelvis att det ska gå att kapitalisera i någon form på detta nya. En bra idé som ingen behöver eller vill köpa är de facto ingen särskilt bra idé. Finns mer att säga men vi stannar där för att inte riskera att bli långrandiga.

En linjeorganisation skall fokusera på att göra det den kan bäst och det till så låga kostnader som möjligt. För detta går det att dra upp en väldigt konkret organisation, särskilt om verksamheten har rullat på under en längre tidsrymd. De fasta och löpande kostnaderna börjar bli väl kända över tid. Störningar i form av haverier, sjukdomar, marknadsanpassningar m.m. börjar också kunna skönjas i kalkylerbara mönster vilket gör det hyfsat lätt att få till planeringsverktyg, uppföljning och verksamhetsstyrning. 

Här är det även lämpligt att lägga in målsättningar. Om vi tar exemplet att tillhandahålla lotsning, vilket ju Sjöfartsverket har monopol på, ligger målet idag att inom fem timmar efter beställning skall 95% fått lots ombord. För SAR flyg- och sjöräddning gäller att inom 60 minuter skall 90% av fallen fått hjälp.

Lots Per bordar

I verkligheten är jag rätt säker på att siffran för lotspassningen är närmare 98%, mycket beroende på att de som jobbar med lotsutsättning anstränger sig till det yttersta. Men det kostar på i form av att vissa lugna dagar finns fler lotsar än uppdrag. Lite som brandmän, om det inte brinner så blir det lugnt på jobbet. Andra dagar är det precis tvärtom.

Målsättningar och måluppfyllelse ger ju direkt utslag på ekonomin. Hög svansföring kostar pengar och när dessutom mycket är styrt i lagar och förordningar samt bilaterala avtal m.m. så är det ibland trångt om utrymme att tagga ner svansen. På sista raden kommer balanseringen av pengarna, röda eller svarta siffror. Inkomster och utgifter. I de flesta operativa verksamheter funkar det så att man levererar det som utlovats, därefter kommer intäkterna. 

Lotsning genom Stockholms skärgård.

För att hålla stabilitet och prediktbarhet i denna miljö blir det knepigt att pussla in nytänk och okända variabler. För att ha koll på nedersta raden måste allt budgeteras noga i förväg och om något extra, kanske ett spännande utvecklingsprojekt Gud förbjude, önskas planeras in är det viktigt att det okända resurssäkras i god tid. Pratar vi mantimmar och inte bara pengar så börjar det bli jobbigt på riktigt, med projekt anställningar, ÖT-uttag, indragna semestrar osv. 

Ännu värre är det om nytänket kräver viss spetskompetens som bara några få personer i den fasta kadern besitter. Då börjar det bli rejält svettigt för de som skall hålla budgetsamtal med företagsledningen.

Nu tar vi för skojs skull och vänder på kuttingen och funderar lite över förutsättningarna för FoI-enheter runt om i landet. Eller kanske, hur borde en organisation som skall ägna sig åt forskning och innovation se ut?

Till att börja med så funkar detta med ekonomin helt bakochfram. Först får man, om turen står den lycklige bi och ansökan är genial, en rejäl summa pengar som är kopplat till något som utlovas vara klart flera år framöver i ett vackert broderat Gant-schema med seriösa milestones och färglada leverabler. Det finns faktiskt massor av pengar, bara man vet var att söka. De stora finansiärerna är t.ex. Vinnova, Trafikverket, Energimyndigheten, EUs olika program som Horizon 2020, CEF, med flera. 

Det börjar inte sällan med utlysningar av ibland gigantiska mått där projektförslag skall skickas in till ett datum som ligger på tok för nära i tid. På de korta månaderna fram till fönstret stängs skall ett projektförslag konkretiseras och helst vara någorlunda vetenskapligt anständigt madrasserat. Det skall knytas olika projektpartners med de rätta kunskaperna (som man hoppas de besitter), det skall räknas på kostnader både i timmar och kronor. Om forskningsprojektet är av den perenna typen är det oftast fullständigt omöjligt att förutse vad som kommer att inträffa, hur långt projektet framskridit månad 24 från startdatum som i sig är om 6 månader osv osv.

Innovation är per definitionen i inledningen något nytt, något okänt som skall prövas på flera olika sätt för att kanske till sist landa i något användbart. Vid start av projekt har man förhoppningsvis en vision om hur resultatet skall gestaltas, men vägen dit kan bli ganska krokig. Problem man tror ska uppstå klaras av busenkelt medan andra dolda bak horisonten, som ett coronavirus, kan ställa allt på ända.

Hur i hela fridens namn skall en organisation rampa upp sig och ta höjd för problem som det vid starten kanske inte ens finns ett namn för, än mindre ett fixed datum när det brakar ner i knät?

Ja kära läsare, det beror helt och hållet på vilken målsättning FoI har fått sig tilldelat i treårsplanerna. Skall vi ha en målsättning på 5% eller 95% att lyckas med forskningsprojekt? Eller skall målsättningen vara att det ovillkorligen måste rymmas i den ordinarie verksamheten?

De två helt väsensskilda och diametralt motsatta processerna förvaltning och forskning måste jobba på olika sätt. Kanoter paddlas inte med tennisracket!

Vilket leder mig fram till slutet av denna blogg och Einsteins berömda fras: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om du vill uppnå andra resultat, gör då inte samma sak.”

En annan goding av för mig okänt ursprung: ”If you always do what you’ve always done, you always get what you’ve always gotten”.

Uppmaningen är då till vårt kära regeringskansli: Vänligen utfärda regleringsbrev och instruktioner som möjliggör för ängsliga ledningsgrupper att våga sätta rimliga mål för innovationsarbetet runt om i Sverige! Behöver jag påminna om Facit, Hasselblad, Nokia, Kodak m.fl.? Nä jag tänkte väl det!

Finally, min favorit absoluta, också det en Einsteinare: “Fantasin är viktigare än kunskapen”.

Kommentarer

  • Anders

    Bilden på Per är obetalbar. Sandaler, tunnor som blockerar någon form av säker bordning…
    Ulf, du gillar tydligen fraser. Pröva då denna ”om det kan gå åt helvete, så går det åt helvete”. Tror att det finns någon lag för det. Något i stil med Lagen om alltings djävlighet,

    • ulf svedberg

      Ja det är Murphys lag. ”Om nåt kan gå åt helskotta så gör det det”. Men ännu värre är Murphys brors lag som låter ”Murphy var en optimist!”

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.