Innovation på språng mot undergång

Häromkvällen såg jag ett spännande program ”Mänskligheten från Rymden” (sänds även 11 juni på SvT1). Det handlar om innovationer och utveckling och hur vi har förändrats och det i en ruskig hastighet de sista 200 åren. Om man drar både befolkningssiffran och utvecklings/innovationskurvan från mänsklighetens vagga fram till idag så är det snudd på en 90 graders vinkel där slutet pekar genom taket för dem båda.

Hur kommer det att sluta? Hur blir det för nästa generation. Utvecklingen går som nämnts tidigare inte att stoppa men är det per definition av godo för människan eller går vi mot det egna utplånandet? Enligt forskarna så är universum konstant på väg mot ett totalt upphörande av både materia, tid och rum och i så fall följer människans utvecklings och innovationslusta mallen mot den egna existensen upphörande. Med tanke på växthuseffekten, rovdriften på naturresurser, mördandet av elefanter och noshörningar och hajar för betar och fenor samt vårt sjuka fortplantningsbehov, så vetetusan om vi inte har aldrig så bråttom att utplåna oss själva. Men lik förbaskat kan man inte sluta grubbla över hur problemen kan lösas lite lite smartare och ännu billigare för att bli ett strå listigare än igår. Vi följer därmed den utstakade vägen mot det egna utplånandet. Och vi har ju bara det bästa för ögonen! Vägen till helvetet är som bekant asfalterad av de bästa av intentioner.

Och vad har nu det med sjöfart att göra undrar Ni? Ja int´ fasen lär heller vi sjöfarare komma undan denna nedärvda innovationsfjäder som äter upp oss inifrån.

Vi kan konstatera att behovet av smarta begåvade sjöbefäl kommer att accelerera de kommande 10-20 åren eftersom befolkningen kommer att öka från nuvarande 7 till 9 miljarder fram till 2050, eller tidigare?? Och alla skall de ha bil, aircondition och 4 veckors badsemester på spännande ort….. Transportbehovet lär fortsätta öka. Vid de senaste möten som förevarit på högre nivå inom EU och i forsknings/utvecklingsfora, diskuteras detta med självgående fartyg i allt högre takt och med större bokstäver. Hur kommer det att påverka dimensioneringen av bemanningen ställer sig många frågan. Men viktigare fråga tycker jag är: vilka processer kommer att utvecklas och vilka kompetenser behövs för att klara ut dem? När de frågorna kan mynna ut i svar med fastare konturer kan vi börja fundera över vilka utbildningar som måste till för att täppa till de gapande hål som med 100% sannolikhet kommer att uppstå. Jag inbillar mig att svensk sjöfartsforskning med sin breda kompetens och väl inarbetade triple helix plattformar har ett rejält försprång i dessa frågor. Vi leder utvecklingen inom maritime informatics och det gäller att ta tillvara på detta på det bästa av sätt. Våra högskolor bör börja grubbla NU men framför allt borde våra utbildningspolitiker agera en smula snabbare i dessa frågor än de lyckats prestera i andra kända samhällsomvälvande problem som omger oss idag.

Och nu är vi tillbaka där vi började, ju snabbare vi löser detta ju fortare går vi mot vår egen undergång…. Det är med samma kittlande blandade känslor som uppkommer när man ser svärmor köra över stupkanten med den egenhändigt nyrenoverade 50-tals bilen, skall man skratta eller gråta?

Ända in i kaklet var det ja, och under tiden hejar vi väl på vår elva i Frankrike?

 

Innovation – som ett handslag mellan man och kvinna?

För ett tag sedan läste jag en tänkvärd studie från 50-talet som gjorts på livet ombord på ett norskt handelsfartyg. Tror det var något universitet som skulle undersöka arbetsmiljön osv. De gjorde några intressanta iakttagelser, som vi som seglat känner igen som naturlig vardag, som för dem var oerhört annorlunda. Det faktum att ett fartyg kan byta halva besättningen under en dags liggetid i hamn och ändå kunna avsegla på kvällen med alla funktioner intakta och fungerande som om inget hänt var enligt dem i princip helt omöjligt för ett företag på landbacken. Halva arbetsstyrkan slutar och ändå funkar allt som vanligt!!

Otroligt för dem, jaså för oss. Den hierarki som finns fastlagd ombord är oerhört väldefinierad och inrutad i tid och rum samt kräver att varje besättningsmedlem fyller kostymen direkt. Personen bakom rollen är mindre intressant och avidentifieras ofta genom att reduceras till sin titel som trikarn, gnisten, säcken, förste styret osv. I vissa fall kan man möjligen sträcka sig så långt som att ge personen en viss personlighet genom attribut som syftar på landskapet, vilket resulterar i att sjöfolk från Gotland kallas just ”Gotland” eller att de från norr om Umeå heter ”Lappen”. Mer intimt än så blir det sällan, man vet ytterst lite om personen bakom positionen och namnen kan man oftast inte. Ej heller vet man mycket om deras familjeliv eller relationer. Och man vill inte heller veta för mycket för snart mönstrar de av och ersätts av en ny med samma funktion. Kontinuiteten är viktigare än personen. Tryggheten i att Båsen alltid finns på plats är oerhört viktigt för att man själv skall fungera.

För helheten, fartygets drift, är detta ett strålande koncept. För att detta skall kunna fortgå måste rutinerna följas och kedjan får inte utmanas eller förändras. Inte med mindre än att hela systemet byggs om i ett slag men det nya systemet kommer lika snabbt att ramas in i samma rutor som det förra.

Att verka i denna miljö med innovativa förslag och spännande tankar kan för en del jämföras med ett handslag mellan man och kvinna. Inte helt okontroversiellt med andra ord.

Men eftersom vi idag ser mängder av nya koncept och idéer inom shippingen som snabbt vinner mark så känner jag ändå enorm tillförsikt. Sea Traffic Management, informationsdelning, delningsekonomin, nya affärsmodeller, Maritime Informatics är friska exempel på att vi är på god väg mot en helt ny shippingvärld.

Kolla gärna in första halvan av detta klipp https://vimeo.com/162191050

Vi som sedan 2010 jobbat med Monalisa projekten och STM känner igen oss direkt och det är så kul att se och höra hur fler och fler börjar förstå hur det kommer att bli. Förhoppningsvis cementerar vi inte in oss sen i det nya systemet och bygger upp nya murar och hierarkier som måste rivas av nästa generation. Den som lever får se.

 

  • Ante Cavala Svara

    Hej Ulf Jag gillar din artikel ”För fin för att användas!?” Men förstår varför utvecklingen hänger efter 30 – 40 år inom sjöfarten jämfört med flyget när jag läser kommentarerna fr dom andra. Synn, när det finns så många bra ideer inom branschen. Men glädjande nog ser jag att en hel del av den unga generationen vill följa med och visar ett genuint intresse

  • Cowboy Svara

    Fast i och för sig, tar man bort 1 miljon sjömän och ersätter med maskiner så är ju det en hyfsat stor resursbesparing på jordens reserver.

  • Rein Kagi Svara

    Eduardovitch tycker:
    Om Mona Lisa projektet kan leda till drastisk reducering av pappersarbetet ombord så kan det ju fortsätta. Men att tro att man kan dirigera trafiken i Nord-Östersjfart från land, med de brister som finns i kommunikationer, det är dödfött. Speciellt med tanke på att nya fartyg utrustas allt sämre. Snart finns ingen kunskap kvar i land för sjöfart eftersom de mesta fartyg bemannas och drivs av management. Fartygsägandet har hamnat hos investment bolag för det mesta.

  • Cowboy Svara

    Spot On SkipperDaddy!

    För mig räcker det med tre larmpunkter, lågt smörjoljetryck, högtemp på kylvatten och en länsgrop. Resten kompletteras med analoga termometrar och manometrar. That’s it! Tänk så resurssnålt och miljövänligt! Sedan behövs bara en handfull maskinbesättning som går vakt och det är game on! Full sysselsättning för alla och ingen stress! Ska det vara så svårt?

  • SkipperDaddy Svara

    Utveckling som siktar på funktionalitet och avlastning och som bidrar till beslutfattande, ja tack! Men, tyvärr, bidrar den allt oftare till stresspåslag för ombordanställda, och elektronikrelaterade olyckor och incidenter. Idag orsakas ca 95 % av alla driftstopp, problem och incidenter ombord vårt ftg av elektronik och/eller trådlös styrning. Strejkande sensorer, landbaserade tekniker som tar över kontrollen över kritiska system och orsakar incidenter, larm på icke kritiska funktioner som larmar i onödan m m. Ja, det är vardagen ombord.
    Nej, vad som behövs är inte ytterligare elektronik/AI, som installeras utan ifrågasättande, utan människor av kött och blod som på ett sunt sätt ställer frågan, innan en ny elektronisk ”leksak” ska ut på experiment; – Bör den här funktionen verkligen underställas elektronisk och/eller trådlös styrning? – Eller, kommer den att orsaka fler problem än den löser?

Innovationer i SAMhällets tjänst

När man diskuterar förändringar som har disruptiva inslag som obemannade fartyg så blir det skilda reaktioner från olika håll. När det blåser kan man antingen gräva ner sig eller bygga väderkvarnar, beror lite på hur man är eller var man befinner sig i livet. Eller som min gamla chef Göran Andersson sa, ”På dem det blåser på, växer ingen mossa”

För att förstå hur det kan vara så, kanske man skall gå lite djupare i folksjälen och grotta ner sig i orsak och verkan på samhällsstrukturer?

Samhälle betyder i min tolkning att ett antal individer går SAMman och skapar en struktur som gör att man kan få sitt uppeHÄLLE som då är baserat på gemensamma grunder som gruppen och individen accepterar.(Modus operandi säger man nu förti´n) Man får ett kontrakt med staten med tillhörande pass och lagarna bygger sen upp det mer i detalj. Alla drar sitt strå till stacken (och sen spiller det ut pension till såna som mig i slutänden. Strålande system!!)

Om man däremot vill behålla sin särart och leva på annat sätt än majoriteten, då är det ett SÄRHÄLLE istället för ett samhälle man är ute efter. Att komma in i ett samhälle och kräva sin rätt till att bedriva särhälle utan att bidra till samhället då blir det rörigt i strukturerna och friktioner uppstår i kulisserna. Den svenska arbetsmodellen ”Gör din plikt, Kräv din rätt” som är ett nerkok av vår struktur i en enda enkel frasering, utmanas å det grövsta.

Det finns särhällen som (kan diskuteras…) fungerar som enklaver av samhällen i samhället, som exempelvis Samerna, Inuiter på Grönland, Amazonas indianer osv men de i sin tur är på lika sätt uppbundna av egna strama regler med en utformning som ofta är enklare i sin struktur och inte helt sällan brutala. Ju yngre dessa strukturer är desto mer intoleranta är de. Tydligt exempel på hur illa det kan gå med, svenska ögon, är det s.k. hedersrelaterade våldet där anpassningen till gruppen är oerhört tydligt definierad. Egentligen är ordet heder helt missvisande, det är mer en klassisk maktfråga där de som skapat och tjänar på strukturen gör allt för att vidmakthålla befintligt system. När allt följer kända mönster som man kan identifiera och direkt relatera till på ett säkert sätt så är det lugnt.

Inte helt olikt, men något nerskalat, vad som tyvärr allt för ofta sker på företag och myndigheter där de som har en avvikande uppfattning, second opinion, sätts att sortera gem eller fryses ut på annat raffinerat sätt. Det finns olika sätt att dekapitera folk.

Då börjar vi komma tillbaka till första frågan idag. Nya innovationer och särskilt de disruptiva som exempelvis Ubertaxi, AirbnB och TaskRunner ställer våra arbetsmodeller och system helt på ända. Arbetsrätter, fackföreningar, skyddsombud och arbetsmiljö attackeras på ett helt nytt sätt och i dessa accelererande tider av informationsdelning och delningsekonomi ses nu skyttegravsgrävarna likt Don Quijote försöka slita ner väderkvarnsnissarna.

Det som hotar att hota individen i samhället är en fara för det egna välbefinnandet och skall därmed bekämpas. På sikt kommer utvecklingen att accepteras och det nya blir normgivande, som när kalkylatorn ersatte räknestickan eller vattenfallets hjul med roterande axel genom skogen fick en generator med sladd.

I brytningstider gör det ont på samma sätt som när knoppar brista. Den konstanta arbetslösheten mellan 5-10% är effekterna av brytningstidernas omvälvning till de nya normerna. Och det gäller att hänga på för att slippa smärta. Livet är inte alltid rättvist, vem har påstått det?

I det informationsprojekt av Martitime Informatics-karaktär som vi på Sjöfartsverket jobbar intensivt med just nu, Sea Traffic Management möter vi så gott som dagligen skyttegrävare som vare sig vill eller kan förstå nyttan med att förändra något som fungerar så bra och har gjort så sen 1600-talet. Varför komma och ändra ett fungerande koncept? Vi har det ju så bra som det är!

Sjöfartsverket driver definitivt inte frågan om obemannade fartyg men även den strukturen kommer att fungera i vår skalbara delningsplattform som kommer att revolutionera shipping branschen.

Som Stockholmarna säger: Så e´re ba’!

Summa summarum, förändringar är inte alltid av godo, utveckling går inte att stoppa men viktigast är att det går i LAGOM takt. Se där: En dogm ur vårt SAMHÄLLES system!

  • Tack Ulf för en mycket tänkvärd text. Känner dock att Summa summarum lämnar oss lite hängande i luften. Utveckling går inte att stoppa, men visst kan och skall man driva på den? Det svenska samhället gynnas av att vi jobbar på, precis som vi gör, med att leda utvecklingen (informatik och STM är ett mycket bra exempel). Vi har många exempel på innovationsaktiviteter som stöder den svenska 0-visionen där vi tror oss leda utveckling. Förändringar har störst chans att bli av godo om vi känner att vi sitter i förarsätet (på tal om förarlösa farkoster)

    • Anonym Svara
      @Karina Linnér, SMTF:

      Trots att förändringar i ”vår” bransch ofta har en uppförsbacke eller motvind så vinner vi hela tiden terräng och slutklämmen är ändå att det finns goda hopp om framgångar. Svensk sjöfart har alltid legat på framkant och kommer att göra så trots alla dessa bakåtsträvare som är mer intresserade av sin egen CV och bonusar än av utveckling av det som de flesta av oss i linjen älskar: Sjöfart!!

Fjuniga jungmän vs. robotar

Vare sig vi vill det eller ej så rullar utvecklingen vidare. Det går inte att backa bandet och drömma sig tillbaka till tider som var. Inte i det svenska samhället och ej heller till sjöss.

I samband med min pensionering nu i dagarna satt jag och språkade med en annan sjöbroder som varit med sen 60-talet. Vi konstaterade att vi hann med nöd och näppe uppleva hur det var med flera dagar kanske en vecka i hamn, med att hyra bilar, gå på sjömanskyrkan eller andra trevliga lokus, lämpliga för fjuniga jungmän. Och före oss var det ännu bättre, när båtarna lågo veckor uti hamn. Det var tider det.

Vad väntar bakom dörren idag då? Ja vi har ju ventilerat de obemannade fartygen tidigare i denna blogg och vad man än må tycka så rullar den utvecklingen vidare. Har ånyo avverkat ännu en artikel i frågan och det står inte länge på, förrän de första plåtlådorna utan folk gungar fram därute på havsöknarna. Tror att vi hur vi än gör så måste vi lära oss att förhålla oss (det heter ju så nuförti´n…) till att skrönan om den obemannade flygande holländaren blir sann - Den ”Flygande Skrönan” blir alltså den ”Flytande Drönar´n”

Titta vad Rolls Royce pysslar med.

Eller...

”Göbber och kärringer, huk er i bänkera, för nu laddar datanissarna om!”

  • Skipperdaddy Svara

    ”Obemannad flotta som patrullerar i Pacific”, redan inom 5 år!!!
    Jag ser mig inte som naiv, men att man ligger så långt fram…hmm… Ja, vad ska man säga.
    ”any decision to use offensive lethal force would be made by humans.” och
    “There’s no reason to be afraid of a ship like this.”

    Jag känner mig så lugnad! Jag trodde verkligen att Terminatorfilmerna var bara sci-fi.

  • Skipperdaddy Svara

    Eftersom det inte går att kommentera ovan skrivna blogg, så får man försöka härifrån:
    Jag anser att innovationer, inte enbart, är i samhällets tjänst. Jag kan tillstå att utvecklingen inte går att stoppa, men att den kommer att tjäna ”the greater good”, tror jag inte. Däremot, tror jag det kommer tjäna de företag som vill ha så få anställda som möjligt, med så stor avkastning som möjligt. Detta är svårt att motsäga, eftersom hela meningen med dessa innovationer, är ju att minimera den mänskliga inblandningen så långt det går. Bäst vore väl om ett enda globalt kontrollcenter kunde operera all sjöfart, luftfart (jo, tekniken för det finns redan) jvg samt vägtransport. Man kan förlägga centret på en ö där skatteregler aldrig blir något problem (kanske inte Panama). Sedan får vi som en gång trodde att vi kunde bidra till det gemensamma, få ett av staten betalt boende, med den näring vi behöver o s v. DÅ har vi nått samhällets nirvana!

  • Anonym Svara

    Nej Egon.
    Är fartygen obemannade så blir det omöjligt för pirater att ta gisslan. Så även om piraterna kapar båten så kan militär direkt ta tillbaka den, för utan mänskliga sköldar så finns det inget som hindrar militären från att förpassa piraterna till sitt paradis.

  • Egon Svensson Svara

    Allt som kommer att behövas ar en navigator och en maskinist som övervakar och 2 krypskyttar mot pirater.

  • Kapten Lägervall Svara

    Lägervall undrar hur behörighet och bemanning av datanissar skall omhändertas i förordning och författning, men man kommer väl på något… Med all säkerhet för dyra myndighetsavgifter.

    Senare flyttar man till bekvämlighetscentral 😭

  • Göran Andersson Svara

    US navy sjösatte i januari ett obemannat ubåtsjakts fartyg som nu är under utprovning

  • Rickard Andersson Svara

    Ja, nog är det så. Vi lär oss aldrig. Vi MÅSTE bara göra egna misstag. Sverige skulle konkurrera genom kunskap och innovation, hette det. Trodde vi att vi var ensamma om den devisen? Nej, människan är nog den enda varelse på jorden som aktivt rationaliserar bort sig själv. Så, det där med ”medborgarlön”, är nog inte så dumt ändå, eftersom vi inte vill arbeta och göra rätt för oss. Att gå till ett hederligt kneg, som kanske inte är så glamoröst, duger inte längre. – Det får någon annan göra! Eller!?
    Jag, personligen, mår bra, både fysiskt och mentalt av att stiga upp på morgonen, gå till jobbet (ta en vakt), och sedan efter avslutad vakt, äta något och somna med känslan av att jag gjort någon liten nytta. Sedan, att jag får en lagom slant för jobbet så jag kan betala räkningarna, ja, då får man vara nöjd.

  • Anonym Svara

    Obemannade tankfartyg ligger nog långt långt fram i tiden. Oljebolagen ställer i dagsläget krav på sextant, bell book, gong gong etc. Är en tankbåt full Ecdis och seglar utan papperskort väcks genast misstanke från Vettinginspektören. Att transportera ved eller grus över en kanal kanske är en snar framtidsbild, men tank? Njae…

  • Anonym Svara

    Det är lätt att glömma att det utanför Sverige finns det många bulkfartyg, tankfartyg mm som under lång tid framåt kommer att vara enkla och billiga att bemanna. Ingen bygger obemannade fartyg om det inte lönar sig.

Ålder och singularitet

Läste nyssens följande i avisan, 28, 32, 37, 38, 41,41, 43, 45, 48, 50, 53, 54. Ja, vad är detta nu för sifferserie? Jo, åldern på partipresidierna i de fyra allianspartierna hösten 2015. Förnyelse i svensk politik är tydligen detsamma som yngre och yngre ledamöter och språkrör, ity den vänstra halvan är inte mycket bättre den.

Sverige är ett av få länder i världen som inte tillmäter högre ålder något större värde. USA är inte alltid ett föregångsland, men vad gäller ålder och skarp syn på åldersdiskriminering är de vassare än oss. Rimligen bör ett långt livs samlande av gjorda misstag och bittra erfarenheter skänka innehavare av tummade och naggade födelsebevis ett visst mått av klokskap? Fast jag vänder mig kraftigt emot den gängse bilden av att alla gamla kineser med magra kinder och pipskägg är oerhört kloka och oändligt visa.

För var dag som går lär man sig alltid något nytt samt gamla sanningar måste revideras. Tyvärr har ju viss kunskap spelat ut sin roll, som att ta solhöjder, slå i Blomgrens tabell eller använda räknestickan, men något gott har väl ändå kommit ut av det och fastnat mellan öronen att användas i andra sammanhang? Men framför allt handlar det om individers enskilda förmåga, inte ålder, kön eller etnicitet. Kvotering med avseende på vad det vara månde är enligt mitt förmenande förkastligt. Visst ger en blandning av kön, sexuell läggning, etnicitet och ålder en dynamisk grupp men det har inget egenvärde i sig. Det är innehållet som är det viktiga inte former eller utanpåverk.

Ibland kan innovationstänkaren ha passerat siffran 54 här ovan innan det är dags för debut. Men med svenska politiker och vissa chefers inställning till förnyelse har då bäst före datum passerat. Så likt härsken mjölk spills tanken ut i vasken. Sverige förlorar massor av goda tankar på denna inneboende övertro på den unga näbbens sång framför ugglans hoande.

Men det var inte bättre förr. Som sjöman fick man dessa lärdomar den hårda vägen. Att försöka föreslå ny bryggdesign som jungman i en Johnsare eller Broströmare var i princip likställt med att smaka den niosvansade. Eller om man skulle varit galen nog att påpeka för Båsen att arbetsfördelningen på däck kunde vara lite mer kompetensrelaterad. Då var det uppgörelse på femma luckan som vankades. Inte helt sällan uppkommer listiga idéer i unga år. Men ofta bemöts radikala och innovativa tankar från fjuniga tonåringar som oseriösa och icke genomtänkta. Vilket de ofta faktiskt också är. Icke genomtänkta alltså. Tänkta tankar behöver mogna och prövas samt omprövas igen. Utmanas och förfinas för att så småningom få chansen att visa upp sig i strålkastarskenet.

Därför gott folk, och om nu någon yngre eller äldre ser dessa rader, ge inte upp, fortsätt klura, hitta nån klok en som bollplank men framför allt mejla Sjöfartsverkets Forsknings- och Innovationsenhet. Vi finns där för dina tankar.

Som kanske Bodil Jönsson skulle sagt: - Tänka tankar tar tid!

Men det hastar, ty enligt vissa nördar är tiden mogen år 2045 då datorerna uppnår sin singularitet. Kommer människan då spelat ut sin roll som tänkare... eller?

All världens samlade information från tidens början fram till år 2003, var fördubblad 2013 och fördubblas igen i år.

De e mycke nu sa Humle, mycke e de sa Bull.

(”Red”:s anmärkning för yngre läsare: Humle & Dumle respektive Bill & Bull var fiktiva varianter av Filip & Fredrik)

 

PK-kulturen minskar innovationsförmågan

Jag skrev i höstas om hur Internet kan vara ett hot mot innovationer. I dagens SvD står att läsa av mycket kunnige och kände På spåret-tävlaren; professor Dick Harrison, en debattartikel om något som är ännu allvarligare och som gör mig riktigt, riktigt orolig: universiteten anpassar sig efter eleverna så att de ska bli godkända, eftersom universiteten mäts på examinationsprocent och inte på studenternas kunskapsnivå. De dåliga PISA-resultaten åtgärdas inte på högskolorna heller.

Dick Harrison

Dick Harrison (källa: Wikipedia)

Trenden är samma som jag skrev om tidigare, nämligen bl.a. den accelererande kränkifieringen som allt fler tar till när den egna ambitionen kraftigt överstiger den inbyggda kompetensnivån. Helt enkelt när man inte riktigt hänger med så tar man till kränkifieringsvapnet istället för att ta sig i kragen och gå hem och göra sin läxa från grunden! De senaste årens politik om att ingen skall behöva känna sig kränkt eller mindre värd har skapat ett samhälle som i sin allra bästa välmening skapat en åsiktstunnel (snart snudd på sugrör) som fördummar och rent av skadar oss alla inklusive dem som skall beskyddas.

Detta fenomen är nära besläktat med beröringsskräcken att diskutera ämnen som inte är politiskt korrekta, för vem vill bli stigmatiserad för åsikter som inte är godkända av etablerade partier. En alldeles lysande artikel från förra veckan, signerad Mauricio Rojas, hävdar att ” Den pågående revolten mot den politiska korrektheten kommer inte att blidkas så länge de som styrt landet inte gör en ordentlig självkritik och vågar ta till sig de frågor och den oro, som under så lång tid har förpassats till skammens vrå.”. Och även om artikelns huvudspår inte är kopplad till Innovation, så pekar den på något som på sikt skadar vårt samhälle och därmed indirekt även Innovationsförmågan

Vad innebär nu allt detta för Innovationsglada jag som skriver och ni som läser spalten? Jo underlaget av kunniga unga, minskar och risk att färre innovationer ser dagens ljus. Einstein sa ju visserligen att fantasi är viktigare än kunskap men det måste ändå finnas en viss lägsta nivå av kunnande för att förstå orsak och verkan och därifrån utveckla nya spännande ting. Den klassiska svenska arbetsmodellen, Gör Din Plikt - Kräv Din Rätt är strålande i sin enkelhet.

De generationer som skapat Sverige till vad det är idag hade att rätta sig efter en utbildningsmodell där krav ställdes och läxor skulle läsas och facit har visat sig att det nog inte var helt fel taktik. Ett system som avkräver att man kan leverera, leverera och åter leverera. skapar skillnader mellan de som kan och de som inte kan och, ja visst, det känns kanske orättvist, men livet är inte och kommer inte att bli s.k. rättvist. Det måste vi alla klara av att förhålla sig till.

Om professor Dick Harrisons skrämmande erfarenheter blir norm då kommer det snabbt att gå utför för vårt kära land. Visst är det skönt att slippa känna krav på prestation och kunskap men ”Nån j-a ordning får det väl ändå va'”, som vänsterpartisten C-H Hermansson sa!

Förr eller senare händer det

CES-mässan som precis startat i Las Vegas är alltid vansinnigt spännande och det som visas där påverkar oss oftast, vare sig vi vill eller inte. Kanske mest som privatpersoner men även inom yrket. För sjöfartens del är det långa eftersläpningar men förr eller senare händer det.

Nu blir trenden, som hållit på ett tag, extra tydlig när tech- och bilföretagen går ihop i fusioner, som tidigare bedömts osannolika och ibland kanske aningen meningslösa.

På bilmässan förra hösten syntes stora elektronikföretag och nu på CES tar bilindustrin upp 25 % av ytan! Vad betyder det och vilken utveckling för det med sig? Ingen vet exakt hur det här kommer att utveckla sig, men att kommande bilgenerationer inte blir som förr kan vi nog lugnt räkna med. Det var inte många år sedan de stora bildrakarna skrattade åt Elon Musk och Tesla men de leendena har numera stelnat.

Minns tillbaka hur mobiltelefonin såg ut strax efter millennieskiftet, sisådär 2003-2004. Nallen ringde vi med och kanske lite SMS, Nokia hade 50 % av världsmarknaden. Jag tror inte ens Steve Jobs insåg hur fort hela spelplanen skulle ritas om 2007, till där vi är idag. Behoven har ändrat skepnad och dagens generation ”the Millennials” tänker annorlunda än gårdagens. För dem har till exempel Kurt Cobain alltid varit död…

Bilen ser vi fortfarande med metallic, coola fälgar, 0-100 på några sekunder och läderklädsel som viktiga attribut, men kommer iPad-kidsen att ha de värderingarna? Tror inte det. Se filmen ”En man som heter Ove” så fattar ni! De har andra behov och det har de listiga företagen Apple, Microsoft och Google fattat. De satsar nu stort på bilmarknaden och siktar bland annat på att smälta ihop uppkopplingen och internet of things med mobiliteten som bilen erbjuder. Samtidigt tränger sig delnings- och den cirkulära ekonomin in i samhället, läs Uber och Air BnB.

Som om inte det räcker för att skaka om oss så har vi Volvos breda satsning i Göteborg på självkörande bilar, och de är näppeligen allena utan fler söker de spåren. Mina gamla kaptensceller mäktar inte bända huvudet runt framtiden men kartan kommer att ritas om och det rejält. Jag skrev lite om autonoma skepp för ett tag sedan vilket fick många att kasta sig in i debatten. Fastän jag själv kanske är en smula betänksam mot en sådan utveckling så vill jag inte hålla det för otroligt att innan jag lämnar in benhögen och tackar för lånet, så är det en vanlig syn väster om Vinga.

Det skulle förvåna mig storligen om inte tekniskt ansvariga på ledande rederier redan har börjat fundera i dessa banor. Det går inte att undvika att reflektera över när Google kommer med open sea maps med körinstruktioner för fartyg på samma sätt som man idag med sin bil hittar fram till hotell, flygplatser med mera genom att bara skriva in adressen i sök-fönstret. I bilen räknar manicken ut och pratar med en när det är dags att svänga. Kanske inte alltid den smartaste vägen men det funkar ju. Och steget till att låta rösten tala om för mig när det är dags att svänga till att man kopplar rösten till ratten kan ju inte vara så långt borta?

Om man lägger in fartygets alla statiska och dynamiska värden, GPS har ”läget” under kontroll, och knappar in nästa Port of Call, borde det då inte vara tämligen basic att med digitala sjömätningar kunna få en hyfsad dator med listiga algoritmer att lägga ut rutten. Som är säker dessutom. Eller som kollega Fredrik brukar säga ”Hur svårt kan det va!!”  

Fredrik 1

Kollega Fredrik

 

Ja varför inte? Om flygplan, tåg och bilar kan manövreras utan omedelbar mänsklig hand så varför skulle inte fartyg under vissa förutsättningar och fartområden kunna hanteras på annat sätt än som plägas idag? 

Det pratas, inte helt sällan aggressivt, om den navigerande nautikern versus den övervakande nautikern. Men när autopiloten blev hyggligt pålitlig, GPS och ECDIS kom ombord, så har karaktären på bryggtjänsten ändrats rejält sen vi gubbar måst ha HO 249 under armen för att ta ner stjärnorna. I princip är väl nautikern idag mer systemövervakande än handfast navigatör? Att flytta över de uppgifterna till remota platser ligger väl då nära till hands.

Förr var navigeringen huvudämnet för styrmans- och kaptensklasserna men idag vet jag inte om just det lockar särskilt mycket. Hur skall man då få ungdomen att längta till sjöss? Jag nämnde i en tidigare blogg hur man skulle göra jobbet mer attraktivt ombord. Men frågan kanske är felställd. Varför skall vi locka unga duktiga människor till sjöss? Om de kan sköta samma jobb från en uppkopplad dator iland kan de hantera multipla enheter och ha dubbelt så roligt! Samtidigt som de kan hämta ungarna på dagis, se Makrillarna få stryk av Bajen och ta en öl med polarna efteråt.

Utvecklingen går framåt och det är bara att hacka i sig och hänga på. Klamra sig fast vid hur det var förr lönar sig illa, då blir man rökt likt Facits räknemaskiner. Känner mig väldigt priviligierad som hann uppleva att tvingas förlita sig på stjärnfixen i gryningen och att ibland få ligga flera dagar i hamn. Stuveriet gick hem över helgen, vindarna var ljumma och landgångsskjortan nyvaskad. Vågar inte lägga till det sista, för idag är det inte helt pk…

Hamnbild UlfSv

En bild från tiden då fartygen låg i hamn (men vilken hamn?)

  • Magnus Drake Svara

    Tack för ett mycket initierat inlägg. Jag håller helt med dig om att dessa visioner kommer att besannas. Förändringar i väder då? Blir säkert inga problem heller, när man får data om aktuella parametrar till landoperatören. Väderobsar och prognoser är ju också väldigt tillförlitliga idag och kommer säkert att bli ännu bättre. Kapning då? Här ser jag dock ett problem. Hur ska man skydda sig mot detta? Hela båtar riskerar att försvinna med last och allt.

  • Detta är säkert inga problem med fartyg. Under den tiden jag var i Salenrederierna så hade bl andra Kaj Janerus långt framskridna planer på obemannade fartyg. hade inte oljekrisen kommit och krisen för Salen hade det nog redan funnits liknande fartyg. Man hade planerat att ha en mindre bemanningsstyrka för tankfartygen i Rotterdam som manövrera ut fartygen ur hamn . En motsvarande styrka skulle alternera mellan Cape Town och hamnar i Viken. På den tiden hade man inte så många satelit fixar som idag, Nu kan man ju få mycket god uppdatering via ett band a GPS sateliter. Maskinerna har redan sen slutet på 1960-talet gått utmärkt med obemannade maskinrum. Kommer ihåg Sea Saga 350 båt hade vi endast ett fåtal larm mellan Viken och Europa och dessa var från inert gasanläggningen där trycket sjönk i tankarna när vi gick från varmt till kallt vatten. Var mycket imponerat av all den automatik som Kockums installerade. När det gäller bilar tror jag inte på dess säkerhet, vidare har elbilarna fått sådan uppbackning som dem inte är värda. Man måste betänka hur man använder el och var ifrån den produceras.El är en högenergiprodukt som bara skall användas där inga andra alternativ finns. Det pågår idag forskning inom motorområdet bl annat på Lunds Tek. Högskola där man lyckats konstruera dieselmotorer som går på bensin och tänder utan tändstift. Motorena har en termisk verkningsgrad på 55 % och kan drivas med lågoktanig bensin som det finns överskott av idag. P.g.a. att alla tyngre fordon mestadels går på dieselolja och p.g. av att många köpt personbilar med dieselmotor är det idag brist på ren diesel och värre blir det när man i princip fasar ut tyngre oljor för sjöfarten. Professor Bengt Johansson på LTH är nog en av de främsta forskarna på förbränningsteknik i världen se deras hemsida: http://www.mhf.se/client/files//mf/2014-02//14-15_Svenska%20forskare%20utvecklar%20dieselmotor%20som%20drivs%20med%20bensin.pdf
    MVH
    Nils Eric Sjöstrand

Svenska traditioner och innovationer

Julen har varit och även farit med ett nytt år tätt i hälen. Lucia och tomten samt Kalle och granen är över för denna gång. Dessa typiska ”svenska” jultraditioner, hur svenska är de? Egentligen? Hörde för nå´t år sedan en Toblerone-politiker som nästan skämdes över hur Sverige har så få ”egna” traditioner och att så mycket är importerat, lånat eller kopierat från andra länder. Tomten den röde är ju en Coca-Cola-gubbe från 20-talet (fast flaskan designades av en svensk!!), Lucia kommer från Italien och semlan är tysk tror jag. Få svenskar kan nationalsången, vi firar knappt svenska flaggans dag men hoppa små grodor är vi ganska bra på…

Och just precis dessa faktum som hon tyckte var så negativa är ju de facto positiva och pekar rakt på den svenska traditionen! Vi har alltid varit ett mycket pragmatiskt och innovativt folk som varit tvungna att vara street smarta för att överhuvudtaget överleva i de karga svenska skogarna. Det har inte funkat att luta sig mot gamla traditioner och tro att livet då blir bättre eller utvecklas.

Redan under medeltiden när det upptäcktes malm och skogsbruk så tog vi hit valloner, tyskar och holländare m.fl. som lärde oss hur man skulle bäst göra. Istället för att öda tid och försöka uppfinna hjulet på nytt så lärde vi av de som redan kunde. Det gällde för svensken att vara pragmatisk och se till att saker och ting funkade framför att vifta med nationalflaggan och hävda sin originalitet.

Redan vikingarna reste runt och lärde sig nya saker som importerades, både språk och seder med bruk. Jämför med conquistadorerna som absolut skulle omvända världen att bli som dem. Att vara nyfiken på det nya, ta till sig sånt som fungerar och inte vara så bunden vid traditioner är kanske det som är väldigt svenskt?

Har som sjöman besökt en hel del länder med tillhörande butiker och det mest slående exemplet på mångfalden hos oss är att jämföra bröddiskar runt om i världen. Vad finns i Frankrike? Baguette på längden och tvären. I Mellanöstern? Pita bröd. I Indien? Naan! I Amerika? Skivat formbröd som man kan blåsa hål i. Ett vanligt ICA maxi bjuder kunden på metervis hyllor med bröd av alla de slag. Hårdbröd, tunnbröd mjuk eller hårt, grovt bröd, fullkornsbröd, limpa, stenugnsbakat, surdegs, pumpernickel plus baguette, pita, tacos, naan, chapati osv osv. Finns inget land i världen som kommer i närheten av ett svenskt sortiment. Tror det beror på att vi är otroligt vidsynta, nyfikna och pragmatiskt tänkande som inte har behovet av att följa gamla konventioner och svepa in oss i blågult och isolera oss med barkbröd och kålrötter.

Många länder runt omkring oss är extremt stolta över sina flaggor och viftar hej vilt och hävdar sin särart. Svensken är mer öppen, tolerant och nyfiken, tar in det som funkar, sätter det i produktion och får saker att hända, växa och utvecklas. Det finns en röd tomte, bra ta in honom, nån har en tjej med ljus i håret, kanonbra, in med henne också, funkar fint, sånt gillar vi, osv osv.

Viktigaste för oss är när saker fungerar och går framåt, istället för konservativt bakåtsträvande mot gamla ideal som inte utvecklar samhället. Var på tekniska museet häromdagen med barnbarnen och herrejösses vad jag glömt hur mycket som svenskar har uppfunnit och upptäckt genom tiderna! En framsynt industrialiseringspolitik på 1800-talet, vilandes på en solid grund i form av en genomtänkt statsapparat designat av Axel Oxenstierna, banade väg för mängder av nytänk och smarta idéer utanför boxen. Det håller i sig än vill jag påstå, för fortfarande är Sverige med och kämpar i topp inom de flesta områden, även om kanske PISA-resultaten är lite naggade i kanten.

Med det vill jag avsluta 2015 och in kastar vi oss i det spännande 2016 där vi tillsammans nog ska se till att förändra den maritima världen lite ytterligare mera!

  • Anders Svara

    Äntligen en som kan tala om vilka vi är och vara stolt över det. Mera sådant, vi är på G i Sverige.

  • ulf Svara

    Ja det blev lite komprimerat. Ett litet redaktionellt missförstånd. Det ordnar vi!

  • Jonas Svara

    Du skriver bra Ulf, men snälla försök använda styckeindelning och ny rad etcetera nästa gång. Man blir lite yr av att läsa texten tyvärr.

  • Cowboy Svara

    Rock n’ Roll! Gott Nytt År!

sCOPe 21 – Var kommer barnen in?

COP 21 versus Havsrättskonventionen (UNCLOS). Är 400 års sömn äntligen över?

Hugo Grotius (1583 – 1645)

Mare Liberum (1609)

Nyligen (2009) firade den holländske juristen Hugo Grotius bok Mare Liberum (idag havsrättskonventionen, UNCLOS) 400 års jubileum. Över fyra hundra år av frihet för sjöfarare att segla över haven efter eget behag och behov. Tesen var att haven är internationellt territorium och alla nationer hade fri rätt att nyttja det för sjöfart samt även obegränsad fiskeriverksamhet, eftersom havens resurser bedömdes oändliga! Det sistnämnda har man för länge sen insett inte stämmer och fisket är numera någorlunda strikt reglerat.

Nu borde väl ändå världssamfundet vara moget och också inse de ohållbara konsekvenserna av fartygens totala frihet att förorena luften med utsläpp!

Grundtanken med UNCLOS är bra, det skall stödja och värna transporter, försörjning, mat, havens ekosystem, varor och tjänster samt att alla länder uppmanas att bevara och förstärka säkerhet och trygghet, vilket är den viktigaste ledstjärnan för IMO, FN:s sjöfartsorgan. UNCLOS är tänkt som ett ramverk till vilken nya regler och överenskommelser kan kopplas, där staters rättigheter och skyldigheter skall avvägas samt vara en värdebärare och inte enbart ett regelverk. UNCLOS skall tillika värna om mänskliga rättigheter, utveckling, rättvisa samt kanske viktigast, miljön.

UNCLOS uppmanar medlemsstaterna att samarbeta både regionalt som globalt för att möta oförutsägbara framtida utmaningar. För det är tyvärr så att skrupelfria ägare och stater tänjer gränser och gömmer sig bakom UNCLOS för att hyfsat ostört kunna bedriva slaveri, trafficking, sjöröveri, organiserad brottslighet och agera miljövidrigt. Det senare är något som påverkar konkurrenskraften hos de redare som satsar på god transportkvalitet och hög miljösäkerhet.

Havens frihet skapar svårigheter för stater att via regelverk skydda sina vatten mot olyckor som Erika och Prestige där fartygets befälhavare ofta lämnas i sticket och ensam får stå till svars. Även FN:s konvention för ursprungsbefolkningen att nyttja sina territorier går stick i stäv med UNCLOS som ger frihet för stater att med ekonomiska zoner och kontinentalsocklar utvinna olja, gas och genetiska resurser.

Nu har klimatmötet COP 21 avslutats i Paris, men resultatet efter alla nattmanglingar, är relativt löst sammansatt utan raka svar på hur varje enskilt land skall uppnå målet om minskad uppvärmning för vår planet. Sjöfarten lämnades till och med utanför avtalet (läs mer här och här). Det kommer att bli upp till olika aktörer, industrier, städer, företag och organisationer att ta sitt ansvar och bidra till de övergripande målen.

Det är här som jag nu ser att vi inom svensk, ja gärna nordisk sjöfart för den delen, kan göra skillnad och med modern teknologi och kunskap visa vägen mot en hållbar utveckling genom reducerade utsläppsnivåer. Vad många landkrabbor inte vet, är att fartygstrafiken till skillnad mot luftfarten i stora stycken är helt oreglerad, utom i vissa särskilt utpekade områden. All fartygstrafik går i princip helt anonymt var de vill, när de vill och hur de vill utan att kuststater längs färdvägen ens har rätt att få reda på vad de håller på med!

Den 19 september i år grundstötte det Liberia-registrerade fartyget M/S Victoria strax utanför Varberg. Fartyget hade ända sedan avgång Rostock navigerat märkligt, och att hon var på väg mot grund var uppenbart redan 2 timmar innan olyckan. Men på grund av avsaknaden av organiserad trafikövervakning och -planering kan fartyg som Victoria vingla omkring i våra vatten utan att någon har en aning om vad som pågår. Inte förrän det är för sent. Fartygstrafiken tvingas också på grund av otidsenliga separationsområden till långa onödiga omvägar och den för transportekonomin viktiga framförhållningen och samplanering med hamnaktörerna är idag närmast obefintlig. Fullständigt obegripligt för de som är någorlunda insatta i hur lufttrafiken är organiserad idag.

Det är hög tid för sjöfartens aktörer att agera i linje med intentionerna från COP 21, ta sitt ansvar, på allvar göra skillnad och gå före och visa vägen. Sjöfarten är en av de viktigaste transportmetoderna som tillika är mycket miljövänlig, men det finns fortfarande massor kvar vi kan göra. Regeringens fastlagda vision i den Nationella maritima strategin från den 28 augusti i år:

Konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad sysselsättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö.

I Sverige pågår flera FoI-initiativ som rejält kan bidra till minskade utsläpp och effektivare transporter tack vare offentliga medel, exempelvis Föreningen Svensk Sjöfarts Zero Vision Tool (ZVT) som, i samverkan med näringsliv, akademi och myndigheter, resulterat i nya fartygskoncept och minskad miljöbelastning.

Sjöfartsverkets Sea Traffic Management koncept (STM) som tagits fram i samarbete med ett 50-tal partners och myndigheter i Europa, är ett annat exempel på hur smarta lösningar och intelligenta system baserade på informationsdelningsprincipen på ett strukturerat sätt organiserar fartygstrafiken mycket mera effektivt. Inte bara miljön utan även ekonomin och säkerheten kommer att förbättras avsevärt för alla inblandade parter. Linköpings Universitet har i en oberoende rapport räknat fram att nyttorna ligger på hela 10 gånger investeringen (kostnads-nyttokvoten). Redan vid en reducerad seglad distans om 1,5 % hamnar besparingen för fartygstrafiken på Nord- och Östersjön på 100 miljoner Euro, varav miljövärdena står för halva det beloppet. Kompletterande analyser ger vid handen att den troliga besparingen är närmare 5 % vilket skulle resultera i miljöbesparingar andra trafikslag endast kan drömma om.

Men då gäller det att vi kan höja blicken från otidsenliga regelverk, se bortom horisonten och ta till oss de möjligheter och innovationer som är nödvändiga för att bidra till de högt spända miljömålen. I grunden är nog havsrättskonventionen bra men det är nu dags att göra den COP 21-kompatibel!

Det måste också inom transportområdet löna sig att ”gå före” och att hålla hög svansföring i klimatfrågan eftersom vi inte har någon planet B att ta till.

Det är dags att börja agera samfällt nu med en ökad satsning på sjöfartens FoI, utveckling, förnyelse och därmed också på svensk konkurrenskraft!

Nobeldags!

I dagarna avlöper det årliga kalaset i Nobels namn där tema är innovativa lösningar och nya insikter.

Det måste bloggas lite om. Statistik som jag läste om i SvD, förtäljer att av 900 utdelade pris har bl.a. USA kammat hem 360, England 120, Tyskland 100, Ryssland 54 och Sverige 31. Tidsmässigt är det så att Tyskland dominerade fram till 1945 sen var det England fram till femtiotalet men sen tog USA över. Även Rysslands priser kommer efter 50-talet och framåt.

Det är rätt intressant att det är så, och jag är nog inte den som kan förklara varför, men under Sjöfartsverkets projekt Monalisa där vi jobbat med de många tyskar från teknikintensiva företag som Fraunhofer, DLR, Rheinmetall, SAM Electronics samt även mycket folk från England och USA, så har vi suttit och klurat på varför så mycket nytt nuförtiden kommer från just USA. Apples iPhone, Google, Facebook, Microsoft, Tesla ja till och med kaffe som amerikanare traditionellt inte kan koka(!) – nu är det Starbucks som alla går till för att få en slurk murk. Tyskar och japaner är otroligt bra på att finslipa produkter som bilar och elektroniska komponenter men själva nytänket och det innovativa är det tunnare med.

En av de tyska ingenjörerna i projektet (Dr. Professor mm i titeln) var övertygad om att det faktum att man i Tyskland inte får göra något fel som ingenjör, leder till ett arbetssätt som präglas av säkra kort och trygghet, istället för att man kastar sig ut i det okända och riskerar att göra bort sig. För har man en gång kört i diket i Tyskland så kan man aldrig komma tillbaka. Man är bränd för livet och körd som ingenjör. Därför väljer man att köra safe och by the book så kan inget farligt hända. Det hämmar utvecklingen men å andra sidan kan man hela tiden slipa på befintlig teknik till perfektion, vilket de ju också har bevisat inom de flesta teknikområden de jobbar inom.

Enligt amerikanarna jag träffat så är det däremot nästan ett krav i USA att man skall satsa nytt och gärna stort för att åtminstone en gång åka ner i diket. Man måste testa gränser för att se hur långt man kan driva frågorna för att därefter backa och göra rätt. Man lär av sina misstag, så utvecklas man bäst. Det är nästan så att man inte riktigt litar på en som aldrig gjort fel, för statistiskt sätt kommer alla köra i diket och det innebär logiskt då, att det som görs just nu kanske är det som kapsejsar. Alltså, bättre och vänta till det hänt för att därefter gå in i deras nästa projekt.

Kanske ligger mycket i det? Sen är det ju också så att de stora universiteten som MIT, Harvard, UCLA m.fl. som ofta får fram Nobelpristagare, drar till sig kluriga forskare och innovatörer från hela världen och de har enorma pengar bakom sig från en industri som vet att det från ny teknik genereras stora vinster. Strukturen, miljön och tänket är mer avgörande än nationalitet och etnisk bakgrund.

Att tillåtas tänka nytt och ibland lite galet måste vara tillåtet annars står man och stampar på samma fläck resten av livet. Sammanfattar det med en gammalgoding som jag nog nämnt tidigare – Einsteins definition av Insanity:

“Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results.”

Det är viktigt att våra politiker, företagsledare, chefer och reglerande myndigheter förstår detta och avsätter resurser för utveckling och förändring så kanske Sveriges Nobelvinnarstatistik kan förbättras framöver?

Han fick ett Nobelpris och blev så här glad...

Han fick ett Nobelpris och blev så här glad...

 

Vår infrastrukturminister Anna Johansson är med på båten: ”– Det är med glädje jag tar emot beskedet att Sverige blivit återvalt i IMO:s råd. Med […] vårt fokus på innovationer och nya lösningar kan vi nu fortsätta att vara en stark röst för en framtidsinriktad och positiv utveckling inom den internationella sjöfarten.” som nämndes i http://www.sjofartstidningen.se/sverige-fortsatt-med-imos-rad/

  • Per-Åke Åkesson Svara

    Jag och sambon deltog som marskalk vid 1969 års nobelfestligheter. Vi representerade
    sjökaptenseleverna. Framåtanda fanns överallt inom näringslivet och yrket.
    Hur tänker Näringen förvalta vårt yrke.
    Förlig Vind!
    PeÅ