”Det är sådan sjöfart som konkurrerar ut traditionella, seriösa flaggor och rederier”

Det har troligen alltid funnits tråkigheter och brottslighet till sjöss världen över och i de flesta fall är det sjöfolket som först och främst råkar illa ut, nyligen med exemplet Stena Impero och nu senast när detta skrevs, det norskägda fartyget Bonita som kapades utanför Benin i Västafrika. Oavsett tillfälle, oavsett var och vem det än berör, och i detta fall oavsett flagg, ägare eller besättning, så är all typ av kriminalitet för jävlig. Jag har nyligen skrivit i ämnet skitredare och fiffelbolag i en annan sjöanknuten branschtidning, men då ämnet är så aktuellt trots att nämnda tvivelaktiga aktörer alltid har funnits, så berör det oss sjöfolk och sjöfartsbranschen mer än många anar.

Jag väljer att visualisera med det ökända fartyget Rix Emerald, som få med lite sjöfartsintresse kunnat missa. Anledningen till att rapa upp detta fartyg igen, är att hon som fartyg får representera ett system som är unket från topp till tå.

Jag har inga bevis att redovisa, utan mina påståenden här är antaganden och hörsägen. Seko Sjöfolk har genom åren fått information från tidigare besättningar inom segmentet om att det finns dubbel bokföring ombord och en del mörka kopplingar till maffialiknande organisationer bakom en del företag i periferin av branschen. Detta gällde i alla fall för något år sedan. Med detta sagt kan vi inte bevisa att just Rix Emerald och de intressen som finns kring just det fartyget har det upplägget.

Men, vi vet att vi bland annat i Sverige hade en ganska stor fartygsflotta som gick i trafik i Nord- och Östersjöfart med torrlastare i storleksklassen 500–5 000 dwt som gick med företrädesvis oförädlade laster och som sedermera av konkurrensskäl antingen kursat, lagt ner verksamheten eller flaggat ut sina fartyg.

Orsakerna har säkert varit många och olika från fall till fall. Men just dubbel bokföring, brott mot vilotidsreglerna, usla villkor och dålig social standard, ibland miserabla förhållanden, inga eller usla kollektivavtal tecknade under tvivelaktiga förhållanden, det är sådan sjöfart som konkurrerar ut traditionella, seriösa flaggor och rederier.

Jag efterlyser, igen, krafttag mot denna typ av sjöfart och jag berömmer Transportstyrelsens ingripande vid Rix Emeralds återkomst till Sverige (efter att fartyget tidigare kört/smitit ifrån inspektion) och jag efterlyser fler och noggrannare inspektioner mot fartyg längs vår kust!

Jag efterlyser också mycket mer verkstad från politiskt håll, så att alla myndigheter får större och bättre befogenheter. Har man räknat på vinsten av Blå Tillväxts tre simpla åtgärder för förbättringar (som har nämnts på det här utrymmet i tidigare nummer) för att öka och ge svenskflaggad sjöfart bättre förutsättningar? Kostnaden, eller i praktiken de minskade intäkterna till staten, motsvarar gissningsvis om Regeringskansliet skulle köpt in en Hallberg Rassy 57 på Båtmässan i våras …

Denna text publicerades först i Sjöfartstidningen nr 10/2019