”Jaha, kommer du idag?” sa jag ogenomtänkt till en student som plötsligt stod i kontrollrummet. Han var där för att göra sin praktik och jag skulle bli hans handledare under de kommande månaderna.

Denna lite tveksamma inledning blev inte bättre av att jag missuppfattade hans namn och därför kallade honom för något helt annat. I en vecka, innan min kollega undrade vem jag pratade om.

Nu tror jag det blev en hyfsat bra praktik ändå till slut och så vitt jag vet jobbar han som fartygsingenjör själv nu och vet precis vad som är viktigt när nya studenter och medarbetare ska välkomnas.

Det är över 15 år sedan det här utspelade sig och jag har förutsatt att rutiner och kommunikation mellan landorganisation och fartyg kring studenternas fartygsförlagda praktik och introduktion av nya medarbetare har utvecklats rejält sedan dess. Särskilt med tanke på de senaste årens larm kring sjöfartens bristande kompetensförsörjning och hur branschen kan locka fler kvinnor och män till sjöfartsutbildningar.

Jag blev därför både förvånad och lite ledsen när jag ser att samma olyckliga citat som jag själv yttrade en gång återkommer bland citaten i en färsk undersökning av sjöingenjörsstudenters upplevelse av sina praktikperioder:

Jaha, kommer du idag? En kartläggning av sjöingenjörsstudenters upplevelse av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön ombord under sin fartygsförlagda praktik heter undersökningen, som är utförd av Johan Granlund och Carl Persson vid Sjöfartshögskolan.

Det är 18 studenter i avgångsklasserna 2019 och 2020 som har intervjuats om sina erfarenheter av praktiken och i vilken utsträckning det påverkat dem att vilja fortsätta jobba till sjöss. Samtalen har kretsat kring hur kontakten varit inför praktiken, bemötande ombord, arbetstider och arbetsbelastning, samt framtida yrkesval. Det är viktigt att lyfta att överlag har det funkat bra. Alla kom ombord, överlevde och oftast har de haft det bra, till och med jättebra. Men visst finns det lite att fila på.

Tänk dig själv att du står där lite osäker och förväntansfull och möts av orden: ”Jaha, vem är du? Vad gör du här?”. Och visst vill vi ha självständiga och handlingskraftiga maskinbefäl men inte ska väl ny personal behöva gå ensamma och leta efter tomma hytter där de kanske ska bo?

Det var ingen där och tog emot oss utan vi gick ombord, knallade in och hittade mässen, hittade en kock som säger att ni förmodligen ska bo en trappa upp. Så vi hittade några tomma hytter och installerade oss och sen tog det väl ett par timmar till innan vi faktiskt mötte någon ur besättningen som kunde ta emot oss och säga hej.

Student i undersökningen

Det som slår mig mest när jag läser resultaten är hur låga förväntningar studenterna har. Vad säger det om branschen och framtidens rekrytering när unga på väg in i yrket säger att de trodde att det skulle vara värre, att det skulle vara en ännu hårdare jargong?

Av dem som intervjuades så är det fyra sjöingenjörer som inte vill sätta sin fot på en båt igen. Det berodde inte på bristande introduktion utan på att aldrig få känna sig som en i gänget:

”Ja men även om man är fem månader ombord på en båt så är man inte en av gänget. Så man är helt själv där liksom och ändå har en massa press på sig och så där. Då kände jag att det här behöver jag faktiskt inte utsätta mig för igen. Och det var väl då jag mer bestämt sa att, nej men jag går i land. Jag tänker nog inte ens testa på det här.”

Student i undersökningen

Ytterligare några sjöingenjörer vill helst inte tillbaka till vissa fartyg om det kan undvikas. De hade upplevt skitsnack, hat och konflikter som ledde till att besättningen undvek att prata med varandra. Ovanstående är inte bara olustigt, det utgör uppenbart en säkerhetsrisk.

Det finns många studier från både Sverige och utomlands som visar på arbetsmiljöns betydelse för vår hälsa, arbetstillfredsställelse, arbetsmotivation och vår önskan att stanna på en arbetsplats och i yrket. Vi vet att den första introduktionen är viktig. Både för själva välkomnandet och för att det också påverkar olycksfallsrisken. Det är därför vi har krav på familiarization i STCW. Vi vet också att tydlighet kring vad som ska göras, uppställda mål och rimlig tidsåtgång minskar risker för stress och ohälsa och ökar arbetstillfredsställelsen.

Den 12 juni tar ett nytt gäng flygfärdiga och förväntansfulla sjöingenjörer och sjökaptener sin examen. Tyvärr får vi fira dem via Zoom istället för i Kalmarsalen. Andra mönstrar på för ännu en praktik. Då passar det väl bra med några konkreta tips som Johan och Carl bjuder på i sin rapport:

• Förbättra studenternas onboarding genom att:
  • Ta fram en introduktionsplan
  • Ge dem bakgrundsinformation innan påmönstring
  • Tydligare reseinformation
• Planera för att kunna genomföra familiarization så snart som möjligt
• Skapa tydlighet om vilka arbetstider som gäller ombord
• Samtala med studenterna om förväntningar och arbetsuppgifter
• Se till att handledare ombord är trygga i vad som gäller och har verktyg för sitt ledarskap.

Just nu förs diskussioner på politisk, myndighets- och branschnivå om hur vi ska lyckas rekrytera unga människor till transportbranschen och till sjöfarten. Ett litet steg i rätt riktning är att ta hand om dem som redan sökt sig hit. Välkomna dem ombord, se till att de får förutsättningar att vara sitt bästa jag, arbeta och utvecklas.