LEDARE. Ur SST 1/2010

Ett ödets år för svensk sjöfart

Det år som nu har inletts har förutsättningar att bli ett historiskt år för svensk sjöfart. Ett scenario där nedmonteringen av den svenskflaggade handelssjöfarten tar fart ordentligt är inte orimligt och att den svenskregistrerade handelsflottan därefter i princip kommer att bestå av ett antal färjor, huvuddelen utlandsägda. Vi kommer att ha kvar rederiverksamhet och stödtjänster, men klustret kommer med säkerhet att stadigt minska – om inget händer.

Att begrava frågan är nämligen precis vad regeringen har gjort. Ett antal utredningar har tillsatts och dessa skall presenteras först efter valet. Det här skapar naturligtvis en stor osäkerhet inom sjöfarten.
  De kan komma att presenteras för en helt ny regering som inte behöver känna något ansvar för att utredningarna har tillsatts. Om den nuvarande regeringen sitter kvar, varför skall man lita på den under nästa mandatperiod?
  Såväl före som efter valet har alliansen vid ett flertal tillfällen lovat att införa tonnageskatten. Denna ”bereds vidare inom Regeringskansliet så skyndsamt som möjligt, men utan att inkräkta på de viktiga skattefrågor som bedömts vara mer prioriterade”, som regeringen skriver i direktivet till utredningen om konkurrensförutsättningarna under svensk flagg.
  Alla får själva bedöma hur stor chansen, eller risken, är att det dyker upp nya skattefrågor som anses viktigare efter valet om den nuvarande regeringen sitter kvar, och att sjöfarten därmed fortsätter att vara en fråga begravd i någon låda i ett skrivbord i Rosenbads källare.

En utredning skall se närmare på vilka delar av fartygstillsynen som kan lämnas över från Transportstyrelsen till klassningssällskapen för att effektivisera verksamheten och minska kostnaderna för rederierna. Direktiven till denna utredning får åtminstone mig att höja på ögonbrynen. Regeringen har gett utredningen ett helt år på sig för något som rimligtvis skulle kunna ha gjorts betydligt snabbare. Det handlar inte om raketforskning, det rör sig om ett etablerat internationellt regelverk där de flesta seriösa sjöfartsnationer redan har en betydligt högre grad av delegering än vad Sverige har. Det är bara att lära av grannationerna.
  Regeringen har också valt att ge utredningsuppdraget till Transportstyrelsen som i detta sammanhang måste ses som part i målet, och dessutom den part som förlorar mest om delegationen ökar. Det är lika märkligt som om man hade gått till ett klassningssällskap och bett dem utreda vilka delar av Transportstyrelsens arbete som de kan ta över.

Åsa Torstenssons mest kontroversiella löfte var att ett svenskt internationellt register skall ingå i utredandet. Detta har fått facken att gå i taket. I en replik skriver företrädare för SEKO att detta är en krigsförklaring mot sjöfacket, och hävdar att ”Den blågula flaggan på handelsfartygen skulle hamna i samma liga som Kambodja och Mongoliet dit många rederier flaggat ut sina fartyg.”
  Det här är en märklig retorik. Svenska rederier flaggar nu ut till våra nordiska grannländer och till andra sjöfartsnationer inom EU.
  Menar SEKO att till exempel Danmark och Norge som har internationella register spelar i samma liga som Kambodja och Mongoliet? Antingen har SEKO sett saker i dessa nordiska länder som sjöfarare, tjänstemän och politiker där själva inte sett, eller också är det en grov förolämpning av två grannländer där sjösäkerhet, miljö- och arbetsskydd och välstånd ligger väl så högt på agendan som i Sverige.

Tiden är på väg att rinna ut för den svenskflaggade handelsflottan. Det pratas mycket om skatter, avgifter och regelverk men grundförutsättningarna för en lyckosam sjöfartspolitik handlar om attityd och inställning.
  Sverige måste bestämma sig, skall vi ha en svenskflaggad sjöfart eller ej? Om svaret är nej, så behöver man inte göra något mer, då löser det sig självt när fartygen flaggas ut. Om svaret är ja, då krävs det att regeringen sätter fart med att göra verkstad av snacket. Sjöfarten har utretts på längden, på tvären och på djupet. Vi vet var problemen finns och vi vet vilka verktyg som krävs. Vi behöver inga fler fagra ord och utredningar, nu krävs handling.

Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.

Latest update 02-04-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies