LEDARE. Ur SST 9/2009

Hellre ett verk i Göteborg
än en VTS i Södertälje

Sjöfartsverket måste spara. Som ett av världens mest sjöfartsberoende länder påverkas Sverige kraftigt av det ekonomiska läget och minskande sjötransporter innebär minskade intäkter för Sjöfartsverket, en statlig myndighet som i princip helt är beroende av avgifter från den verksamhet man är satt att tjäna.

Ett inslag i besparingsivern är att stänga trafikinformationscentralen i Göteborg och flytta funktionen till Södertälje. På det viset sparar man 1,3 miljoner kronor på årsbasis. Det kan synas effektivt och ett bra inslag i ett effektiviseringsprogram som bygger på förhoppningen att många bäckar små leder till en stor å.
  Beslutet att flytta VTS-tjänsten frÃ¥n Göteborg till Södertälje är rent operativt antagligen ett rationellt beslut. Sjöfartsverket sparar pengar och för den dagliga verksamheten räknar myndigheten med att det inte ska innebära nÃ¥gon kvalitetsförsämring. Antalet direkt pÃ¥verkade personer är dessutom bara en handfull.

Med ett övergripande synsätt kan dock beslutet taget i en intensiv kostnadsjakt ses som ytterligare en spik i svensk sjöfarts kista.
  Den svenska sjöfartssektorn befinner sig i en situation som är minst sagt bekymmersam. Trots dess oumbärliga betydelse för Sverige som nation krymper sjöfartssektorn sett till antalet människor som är engagerade i sjöfartsrelaterad verksamheter.
  Den svenskflaggade handelsflottan minskar eftersom konkurrensförutsättningarna är sämre här än i till och med andra EU-länder. Den svenskkontrollerade handelsflottan är mindre än hälften sÃ¥ stor som pÃ¥ 1990-talet.
  Varvsindustrin är borta, och även om vi har en omfattande marin underleverantörsindustri kvar sÃ¥ är denna till stor del utlandsägd. Det i sin tur innebär att de viktiga strategibesluten ligger utanför svensk kontroll.

All forskning visar på att om ett kluster skall bli livskraftigt och kunna utvecklas så krävs det en kritisk massa. Man måste vara tillräckligt många, ha ett engagemang, ett gemensamt intresse, kunskap och kompetens. På det bygger man sedan företag och institutioner som utvecklar näringen.
  Det finns dÃ¥ ocksÃ¥ en geografisk dimension i detta. Det mÃ¥ste vara lätt för människor att träffas och det mÃ¥ste finnas naturliga mötesplatser att gÃ¥ till.

Vi är på väg mot en situation där den kritiska massan blir alltför liten för att kunna upprätthålla kunskap och kompetens och för att vara grogrund för framtidens entreprenörer inom sjöfarten i dess vidaste bemärkelse.
  De politiska ambitioner som Ã¥tminstone i ord har presenterats när det gäller sjöfart och havsmiljö kommer dÃ¥ att väga mycket lätt, och det borde bekymra betydligt fler i riksdagen och i Rosenbad som har att förvalta och utveckla ett land byggt pÃ¥ sjötransporter.
  Utan att förringa sjöfartsverksamheter pÃ¥ andra orter i Sverige sÃ¥ finns det idag bara ett kraftfullt sjöfartsfäste kvar och det är Göteborgsregionen. Här finns Nordens största hamn, en rederinäring som är komplett kompetensmässigt, här finns sjöfolk, utbildning och näringen pumpar in pengar i framtidssatsningen Lighthouse.
  Samtidigt är det sannolikt sÃ¥ att om sjöfarten i Göteborg utvecklas positivt, sÃ¥ innebär det ocksÃ¥ nya möjligheter för sjöfartsverksamheter i andra delar av landet.

Det vi behöver är en kraftsamling och inte en splittring. Sverige behöver ett centra där de kvarvarande resterna av svensk sjöfart kan samlas, där vi kan utveckla kunskap, entreprenörskap, finna framtidstro och forma den verksamhet och de argument som krävs för att beslutsfattarna i riksdag och regering skall få upp ögonen för vilken enorm betydelse sjöfart har för Sverige.
  I stället för att flytta VTS:en till Södertälje borde man flytta Sjöfartsverkets huvudkontor till Göteborg.

Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.

Latest update 02-04-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies