|
|  |
LEDARE. Ur SST 8/2009
Samma gamla argument från finansminister Borg
Ännu en gång har finansminister Anders Borg äntrat talarstolen i riksdagen och förklarat att han inte kommer att lägga något förslag om en svensk tonnageskatt, trots att det finns en enighet i riksdagen och trots att flera utskott tryckt på regeringen i frågan.
Som vanligt hävdar han att sjöfarten är skattemässigt gynnad och att ett införande av tonnageskatt skulle vara en dramatisk ökning av subventionen till näringen. Enligt Borg skulle också den modell som tonnageskatteutredningen föreslog innebära att rederierna kan skriva av sina skatteskulder och sedan flagga ut fartygen.
Inget nytt under solen, alltså. Under denna mandatperiod har Borg ett antal gånger gått till riksdagen, tagit fram samma manuskript och läst upp samma argument för varför tonnageskatten är ett problem. Han säger att det finns frågeställningar som måste lösas innan man kan lämna ett förslag, men han lägger inte två strån i kors för att göra det.
Det mest allvarliga med detta är finansministerns nonchalanta och respektlösa agerande i en Riksdag som står enig bakom kravet på införandet av en svensk tonnageskatt. Hanteringen av denna fråga visar klart att det finns brister i vår demokrati, när en minister, uppbackad av några tjänstemän på sitt departement så totalt kan negligera kraven från våra folkvalda.
I sakfrågan är hans argument lika ihåliga som vanligt. Hans påstådda rädsla för att tonnageskatten skulle kunna leda till utflaggning är något märklig. Tonnageskatten är en bit, men en viktig sådan, i ett pussel som sammantaget bildar den miljö sjöfarten har att verka i. Om tonnageskatten införs, och om övriga förutsättningar för att driva sjöfart i Sverige är konkurrenskraftiga, varför skulle svenska rederier flagga ut då?
Finansminister Borg fortsätter också att jämföra rederinäringens skatteförutsättningar med andra svenska branschers. Den här gången var det fastighetsbranschen som rederinäringen ställdes mot, tidigare har det varit lädervaruindustrin och gummi- och plastindustrin. Det här är en jämförelse som är lika fel som den är ointressant.
Det finns inget som helst konkurrensgränssnitt mellan rederiverksamheten och dessa industrisektorer. Svensk sjöfart konkurrerar med sjöfarten i andra länder och det är med dessa man måste jämföra förutsättningarna.
Då faller Borgs argument. Hans ständiga upprepande av att rederinäringen är skattegynnad bygger han på den så kallade nettolönemodellen, vilken innebär att rederierna inte behöver betala in skatt och sociala avgifter för sina ombordanställda.
Det här är på intet vis unikt för Sverige, i princip alla europeiska sjöfartsnationer har stödsystem för att kunna bibehålla en nationell sjöfararkår. Det är alltså en förutsättning för att kunna ha en svenskflaggad handelsflotta över huvudtaget.
I dessa tider när varslen ökar och fartyg flaggas ut, står Anders Borg i riksdagen och säger att ”vi har en positiv utveckling för svensk sjöfart” och ”det visar sig också att det pågår en inflaggning”.
Finansministern hänvisar till att ett antal färjor har flaggats om från finsk till svensk flagg. Någon borde upplysa honom om att det inte beror på en konkurrenskraftig svensk sjöfartspolitik, utan på växelkurs och snusförsäljning.
I princip samma dag som finansministern talade tonnageskatt i riksdagen, meddelade näringsdepartementet att man har gett myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, i uppdrag att genomföra en analys av det svenska maritima klustret. När det gäller handelsflottans storlek har näringsdepartementet insett att sjöfarten är en internationell verksamhet, där svenska fartygs förutsättningar beror på villkoren för andra länders handelsflottor.
Därför ingår i Tillväxtanalys uppdrag att beskriva handelsflottans storlek under de senaste tio åren och göra en jämförelse med relevanta länder i Europa, särskilt Danmark och det danska internationella registret (DIS).
Tillväxtanalys ska senast den 15 januari 2010 lämna en delredovisning till näringsdepartementet och en slutredovisning senast den 31 mars 2010. Förhoppningsvis får Anders Borg det första exemplaret.
Det är ett bra beslut av näringsdepartementet som har ansvaret för sjöfartspolitiken. Problemet är att det tydligen är finansdepartementet som bestämmer.
En bra miljö för rederiverksamhet byggs med många stenar och det finns flera parter som måste bidra. Ramvillkoren kan dock bara våra folkvalda besluta om. Då är det ännu mer anmärkningsvärt att de folkvaldas vilja motarbetas så totalt av finansministern.
Anders Borg säger att ”det är angeläget att det råder likvärdiga konkurrensvillkor mellan den svenska handelsflottan och andra handelsflottor”. Det här har han sagt i tre år nu. Om det nu är så angeläget, så är det minst sagt hög tid att gå från ord till handling.
Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.
Latest update 02-04-2008 15:27 |
|
 SENASTE
Nr 8/2009
Köp numret
|
 |
|
