LEDARE. Ur SST 5/2009

Nu börjar utflaggningen …

Att det nu till stor del har slutat mullra i redarleden innebär inte att kampen för likvärdiga villkor under svensk flagg har ersatts av uppgivenhet. Åsa Torstenssons besked på Sveriges Redareförenings årsmöte att det inte blir någon tonnageskatt åtminstone denna mandatperiod blev däremot droppen som fick bägaren att rinna över för en del rederier och man ser nu aktivt på alternativa flaggor. Närmast till hands ligger utflaggning till de danska och holländska registren som är fullvärdiga EU-medlemsflagg och till Norge som har sin EES-anslutning. Åtminstone ett svenskt rederi planerar att sätta sina nybyggen under en annan EU-flagg: Cypern. Ett annat alternativ som bland andra Donsörederier nu undersöker är det färöiska internationella registret, som efter regelförändringar från årsskiftet ses som mycket intressant.

Tonnageskattebeskedet var den katalysator som krävdes för att få till och med en del Donsörederier att nu planera för en omfattande omflaggning. Då skall man veta att det har gått riktigt långt. Rederierna på ön i Göteborgs södra skärgård ser sig själva som genuint svenska. De var lojala mot den svenska skeppsbyggnadsindustrin och beställde sina fartyg här hemma så länge det fanns några nybyggnadsvarv kvar. Donsörederierna har också under många år envist hängt kvar under svensk flagg och jobbat intensivt för att kunna konkurrera med rederier under andra flagg i hopp om att någon dag få de förändringar och förutsättningar de anser krävs för att de i konkurrensen från utländska rederier skall kunna verka och växa under svensk flagg.
  Förutom infrastrukturministerns besked fick redareföreningens medlemmar dessutom ta emot en utskällning av Transportstyrelsens sjöfartsdirektör Per Nordström på årsmötet. Orsaken var att Sverige i år kommer att halka ned till åttonde eller nionde plats på Paris MOU:s vita lista.

Det är självfallet inte bra, men om man ser litet djupare på varför, kan man skönja en annan bild.
  Den stora orsaken till tappet är att Paris MOU bygger listan på rullande treårsperioder. I årets lista ”tappar” Sverige ett bra resultat 2005 som ersätts med 2008 då fem svenskflaggade fartyg fick nyttjandeförbud. Det här är dock en klar förbättring jämfört med året innan då vi hade nio nyttjandeförbud.

Ser man närmare på de fem nyttjandeförbuden så kan man bland annat notera att två gällde fartyg som inte är medlemmar i redareföreningen, så varför medlemmarna i SRF skall ta ansvar för dessa är en gåta.
  Av de övriga finns det också grund att ifrågasätta några av nyttjandeförbuden. I ett fall blev ett i övrigt mycket välskött tankfartyg kvarhållet på grund av ett havererat kretskort i ett övervakningssystem och för ett fel i fartygets Voyage Data Recorder. Båda dessa har inget med kvaliteten på fartygets operation att göra, det handlar om att byta ut delar, och när det gäller VDR:en kan besättningen inte göra det själv. För ett tankfartyg kan konsekvenserna av ett nyttjandeförbud bli enorma eftersom oljebolagen inte bryr sig om bakgrunden. Befraktare kan till exempel välja att ge ett fartyg kalla handen i ett halvår, och alla borde inse vad det innebär framförallt för ett mindre rederi.

På ett annat fartyg hittade en inspektör 26 brister och hela åtta av dessa utgjorde grund för nyttjandeförbud. Samma fartyg inspekterades cirka tre månader tidigare i en annan hamn. Då hittades sju brister och ingen var tillräckligt allvarlig för ett kvarhållande. Eftersom inget fartyg förfaller så på bara ett kvartal, kan man ju fråga sig om det var den danske inspektören som var för slapp eller om det var den belgiske som var för nitisk? Eller är det så att inspektionsverksamheten är så ineffektiv att så allvarliga brister i brandskydd samt ISM- och MARPOL-relaterad utrustning och handhavande som det fartyget kvarhölls för i Belgien helt kan missas?
  Sjöfartsdirektören har också missat den svenskflaggade handelsflottans mycket goda track-record över tid. Under de tio år som Paris MOU har publicerat den vita listan i sin nuvarande form, har Sverige en snittplacering på 3,6. Det är bara Storbritannien som kan visa upp ett bättre resultat. Det faktum att den svenskflaggade handelsflottan dessutom är en av de äldsta visar definitivt att svenska rederier och deras ombordanställda gör ett mycket gott jobb och har en hög ambitionsnivå när det gäller sjösäkerhet och miljöskydd. Det borde han ha sagt på redareföreningens årsmöte.

Om detta är ett exempel på attityden hos den ansvariga myndigheten och med regeringens brist på intresse för den svenska sjöfartens konkurrensvillkor, så är det inte konstigt att svenska sjöfartsentreprenörer tröttnar och ser sig om efter andra länder där man känner sig välkomna.

Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.

Latest update 02-04-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies