LEDARE. Ur SST 19/2008

Kidnappade sjömän är också en svensk angelägenhet

När detta skrivs sitter mer än 250 sjömän som gisslan på sina fartyg utanför den somaliska kusten. Runt omkring dem i dessa laglösa vatten finns örlogsfartyg från flera nationer, däribland Danmark, och för dessa militärer måste det vara en frustrerande tillvaro. Man kan lita på att människorna på örlogsfartygen verkligen vill göra en skillnad för sina om än civila kollegor på de kapade fartygen, men deras händer är bakbundna. En kraftlös omvärld har inte lyckats ge dem de verktyg, framförallt de legala, som krävs för att de skall kunna göra en insats.

Det som gjorts hittills är att man har inrättat en säkerhetszon, Maritime Security Patrol Area (MSPA), som patrulleras av örlogsfartyg, men flera incidenter har ändå hänt i eller i anslutning till denna. Den danska fregatten Absalon har gjort flera framgångsrika insatser, men har varit tvungen att frige de pirater som man tillfångatagit eftersom man inte hittar några möjligheter att pröva deras gärningar rättsligt. De är med andra ord fria att ge sig på nästa fartyg och utsätta en ny besättning för stora risker och umbäranden.

Även sjöfartens organisationer är frustrerade och ställer högljudda krav på riktiga och kraftfulla åtgärder från stater och FN, men hittills utan någon större respons. De stora internationella sjöfartsorganisationerna har gjort följande tänkvärda uttalande: ”Om det civila flyget skulle utstå kapningar på daglig basis så skulle responsen från olika regeringar vara väldigt annorlunda. Men handelsfartygen, avgörande för den globala ekonomin, tycks för dessa regeringar var utom synhåll och tanke. Den här uppenbara likgiltigheten för handelsfartygens besättningar och konsekvenserna för samhället i stort är oacceptabelt.”
  Nog borde det räcka att 250 människor sitter bevakade av nervösa, narkotikapåverkade, stressade och beväpnade pirater för att världssamfundet skall agera resolut? Eller är sjöfolk mindre värda än piloter, flygvärdinnor och flygpassagerare?
  Bristen på respons kommer också att förvärra situationen. Med de lösensummor som nu betalas ut i brist på andra åtgärder, har pirateriet blivit en mångmiljonindustri, också i dollar räknat. Piraterna skaffar sig allt mer avancerad utrustning, de många attackerna ger dem erfarenheter som förbättrar strategierna och de kommer att få möjlighet att slå till på nya ställen som hittills har varit förskonade och som inte är skyddade av militära styrkor.

Sveriges Redareförening har i ett brev till utrikesdepartementet begärt att den svenska regeringen aktivt skall verka för den FN-resolution som faktiskt ger stater möjlighet att ingripa förlängs, eftersom den annars upphör att gälla i början av december. Dessutom uppmanar man regeringen att ställa nödvändiga resurser till förfogande för att skydda sjömän i den internationella handelssjöfarten och förebygga skada för sjöfarten. När detta skrivs, drygt två veckor efter att skrivelsen skickats, har UD inte ens orkat svara. Hade SAS fått vänta lika länge på svar om det gällt ett säkerhetshot mot flyget som krävt statligt ingripande?
  Däremot verkar det som om det kan bli en EU-styrka, och även om det inte har tagits beslut när detta skrivs, så är det inte omöjligt att Sverige kommer att delta med örlogsfartyg. I de första kommentarerna från regeringshåll, gör man dock en något märklig markering – att den svenska insatsen skall begränsas till eskort av fartyg med FN:s hjälpsändningar till Afrika. Detta är ju faktiskt inte det stora problemet. De afrikanska piraterna har ju framförallt siktet inställt på de runt 60 fartyg per dag som är på väg till eller från Röda Havet.

Och varför skall Sverige agera för att skydda dessa fartyg? Vill man vara cynisk kan man ju säga att de senaste 30 årens brister i svensk sjöfartspolitik faktiskt varit en fördel i detta sammanhang. Det finns idag ytterst få svenskflaggade fartyg som regelbundet rör sig i dessa trakter, så långt bort från Europa. Även om det finns svenska medborgare anställda på utländska fartyg är risken därmed relativt liten att svenska sjömän i någon större omfattning skall hamna i piraternas klor.
  Samtidigt är det så att alla länder i världen är beroende av en väl fungerande och effektiv världshandelsflotta. Får piraterna hålla på som de gör nu i Adenviken och öster om Somalia och om inga effektiva motåtgärder sätts in från enskilda stater och världssamfundet finns det en risk för att rederierna och sjöfolket tröttnar och fartygen väljer en annan väg. Det här kan innebära nya handels- och sjötransportmönster, inte minst genom längre seglingar runt Afrika i Fjärran Östern – Europatrafiken. Det innebär i sin tur längre seglingar, ökade transportkostnader och störningar för industri och handel.

Som ett av Europas mest utrikeshandels- och sjöfartsberoende länder gäller detta Sverige i allra högsta grad. De människor som sitter som gisslan är i största utsträckning också en svensk angelägenhet, inte bara av humanitära skäl, utan också för att de är sjömän som bär vår utrikeshandel ut i världen och vår import hem till oss. Utan dessa människor stannar svensk utrikeshandel.

Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.

Latest update 02-04-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies