|
Ur SST 19/2008
Donsötanker inspirerade Viveca Lärn till barnbok
Viveca Lärn trivdes ombord på Tärnland under resan mellan Göteborg och Köpenhamn.
Foto: Leif Gustavsson.
När redaren på Tärntank frågade om någon ville se hans nya fartyg var det bara Viveca Lärn som tackade ja. Det resulterade i en barnbok om en liten kille på ett tankfartyg och om en skeppare med enorma mustascher.
Idén föddes ombord på färjan över älven i Göteborg. Älvsnabben 4 skulle invigas och författaren Viveca Lärn hade blivit ombedd att vara gudmor. Det här var 1996. Styrelseordföranden för Styrsötrafiken, som hade hand om trafiken över älven, hette Sven-Olof Kristensson och var vd för Tärntank.
– Efteråt var det en tjusig lunch och där frågade han om någon ville följa med och titta på hans nya fartyg Tärnland som låg i hamnen. De andra hade så mycket för sig men jag ville gärna följa med. Vi gick runt på båten och det var vansinnigt roligt, säger Viveca Lärn.
Hon frågade vart båten gick. ”Säg till mig nästa gång ni går till Köpenhamn”, bad hon, ”för då vill jag följa med och göra en bok”.
Och så blev det. Hon och tecknaren Jens Ahlbom fick följa med på en resa med Tärnland, för att skriva en bok om tioårige Niklas Nilsson från Lysekil och hans mamma. Boken heter Niklas Nilsson, sjöman och handlar om när Niklas precis som författaren får följa med ombord. Fast i boken har Viveca Lärn döpt om fartyget till Tärnan.
Bodde i redarhytten
− Jag fick bo i redarhytten och stormtrivdes. Tecknaren fick bo i pingisrummet. Det fanns en stor tjock kock ombord och en kapten med enorm mustasch. När vi kom ombord sa han: ’Jaha, nu har vi fått fruntimmer ombord, de brukar gilla att städa i mina mustascher’. Men då sa jag att det var ett alldeles för stort jobb för mig. Så där satte jag ner min fot, fast sedan blev vi väldigt goda vänner, skepparen och jag. När vi kom till Köpenhamn bjöd tecknaren och jag honom på tivoli, säger Viveca Lärn.
Inga solstolar
Hon blev både inspirerad och imponerad av livet ombord, stod på bryggan och tittade när båten lade till i Köpenhamn och fascinerades av alla moderna instrument och joy-sticks.
− Det var alldeles fantastiskt, och allt det kunde jag göra om till Niklas värld. När vi gick hem till Göteborg igen var det vansinnigt vackert väder och jag frågade dem på bryggan var solstolarna var. Då höll alla de salta sjömännen på att avlida. Det fanns inga solstolar, så jag låg platt på däck. Ibland tittade jag upp, och då stod de och tittade på mig med kikare från bryggan, säger hon och skrattar.
Muttrande matroser
Det var då hon fick idén att Niklas och hans mamma i boken ska ta fram solstolar och ställa på däck, så att matrosen muttrar att de tror att de är på kryssning.
När Viveca Lärn och Tärnland kom till Rivöfjorden i Göteborgs inlopp låg det ett ryskt fartyg där Tärnland skulle lägga till i Skarvikshamnen.
− Den var väldigt trög så vi fick kasta ankar och ligga och vänta ett par dagar. Det var roligt, men synd om tecknaren för han måste hem till Hudiksvall och hämta på dagis., säger hon.
− Men sedan halkade kocken och gjorde illa sin arm. Det kom ut en båt från Donsö och hämtade honom och då kunde tecknaren och jag åka med. Det var väldigt vemodigt när vi firades ner i båt, besättningen vinkade och kaptenen kastade slängkyssar.
Boken kom ut 1997 och rederiet köpte den till alla sina anställda. Nu är den slutsåld, Viveca Lärn har inte ens kvar ett eget exemplar. Och Tärnland har hon inte varit ombord på sedan den där resan till Köpenhamn.
För tillfället åker hon runt och signerar sina nyutkomna böcker – Aprilväder som är den sista boken i serien om Saltön, och barnboken Kottsommar, som handlar om två igelkottar.
För många isberg
Viveca Lärn kom nyligen hem från en resa med den chilenska isbrytaren Antarctic Dream, från Svalbard ner längs Grönlands kust till Island. Hon har sett valrossar och späckhuggare och letat efter isbjörnar.
− Och tittat på isberg, men det blev lite för många isberg för min smak. När de klirrade mot båten på natten kändes det lite för mycket som Titanic.
Nu ska hon skriva en barnbok om elvaårige Ludde och hans fotbollslag Rävarna IF. Boken ska utspela sig ombord på just en isbrytare.
− På något sätt ska Ludde och laget hamna ombord, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till ännu, säger hon.
Klara Magnusson, Journalist.
Latest update 5-03-2008 15:25 |
