LEDARE. Ur SST 11/2008

Finansminister Borg bidrar bara till ökad förvirring

Finansminister Anders Borg har nu återigen debatterat tonnageskatten i riksdagen. Trots ordväxlingen med Fredrik Olovsson (s) lyckades, eller ville, han inte bidra till någon ökad klarhet i var frågan ligger eller hur den hanteras av regeringen. Faktum är att det blev tvärtom. I tidigare debatter och i andra sammanhang har Anders Borg och andra statsråd åtminstone utlovat att en proposition om tonnageskatten kommer under denna mandatperiod. Nu sade finansministern att han inte kan ge besked om när ett förslag om tonnageskatt kan komma att läggas fram.

Enligt Anders Borg har frågan beretts i regeringskansliet sedan utredningen kom med sitt förslag för över två år sedan. Nu kom han med beskedet att utredningens förslag är ogenomförbart, och måste arbetas om. Den slutsatsen är alltså resultatet av flera års beredningsarbete. Det verkar uppenbart att den förra regeringen tog emot utredningen, lade den i en skrivbordslåda där den nuvarande låtit den ligga kvar ända fram tills nu.
  De frågeställningar som Anders Borg lyfte fram under debatten och som han menar kräver ett ”mycket komplicerat och omfattande arbete” för att lösa, har redan lösts av alla andra sjöfartsnationer inom EU.

Anders Borgs argumentation under debatten kräver därför förtydliganden. SST har ställt ett antal frågor till honom men har trots flera påstötningar inte fått några svar eller något klargörande om när ett förslag kan komma.
  Tonnageskatten är självfallet en viktig fråga för den svenska rederinäringen, det handlar om att få möjlighet att bygga en verksamhetsbas där konkurrensförutsättningarna är de samma som för rederier i resten av EU och i större delen av världen, men nu rör det sig om mycket mer än så.
  Det handlar om förtroende och om hur regeringen ser på betydelsen av en svensk rederinäring. Den enda slutsats man kan dra av Anders Borgs agerande i frågan är att svensk sjöfarts framtid tyvärr är, om inte en icke-fråga, så åtminstone en mycket lågt prioriterad fråga för den svenska regeringen.
  Det finns också exempel på att även denna regering dessutom saknar en samlad syn på havet inte bara som ett miljöproblemområde utan också som en resurs med stor potential för hållbar näringsverksamhet.

I förra veckan firades the European Maritime Day för första gången. Det är ett EUinitiativ för att lyfta fram havets betydelse för Europa och den integrerade maritima politik som man nu arbetar med och där sjöfarten självfallet är en omistlig del. Ordförandena i EU-kommissionen, EU-parlamentet och minsterrådet deltog. I Sverige hördes inte ett ljud från regeringen som verkar ha en något yrvaken inställning till den integrerade havspolitiken, till skillnad från bland andra Danmark och Norge.
  Fast bilden av regeringens inställning är inte helt klar. På ett seminarium där flera ministrar deltog ville man ha offerter från transportslagen, däribland sjöfarten. Man ville veta vilka åtgärder som transportslagen anser krävs och vilka kostnaderna är för att uppnå miljömålen.

"I Sverige hördes inte ett ljud från regeringen
som verkar ha en något yrvaken inställning
till den integrerade havspolitiken."

Det är gott så, men om det inte finns en svensk rederinäring, vem skall då en svensk regering prata med?
  Vi kommer fortsatt att vara lika beroende av sjöfarten, men aktörerna och kompetensen kommer att finnas i andra länder.
  Det är hög tid att regeringen bestämmer sig för hur man vill ha det när det gäller hav och sjöfart.
  Då måste man också ge ett klart svar på om man vill ha en svensk handelsflotta eller ej.

Om svaret på detta är ja räcker det inte med ord, det krävs politisk handling och svenska rederier måste ges en konkurrensneutral plattform att utvecklas från. Får sjöfartsnäringen de rätta förutsättningarna, så kommer man att leverera det som krävs, man kommer att bidra till tillväxt och jobb i Sverige, man kommer att bidra med lösningar så att industrin får de hållbara och effektiva transportssystem som krävs i framtiden, man kommer att sörja för att kompetensen finns kvar och utvecklas och man kommer att vara en bra partner för den svenska regeringen att ha med sig i de internationella arenor där reglerna för miljöskydd och sjösäkerhet bestäms.

Om svaret är nej, om regeringen anser att man klarar detta utan en egen svensk handelsflotta, så var då anständiga nog att tala om det. Då kan svenska rederier, deras anställda och alla andra som är beroende av den svenska sjöfartsnäringen planera sin framtid utifrån detta.

Rolf P. Nilsson, Chefredaktör.

Latest update 02-04-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies