LEDARE. Ur SST 05/08

Reflektioner kring ett diagram
Tradition och miljö är viktiga om man vill utveckla en sjöfartsnäring. Traditionen gör att det finns en kunskaps- och erfarenhetsgrund som nya generationer kan bygga vidare på. Traditionen gör att det är naturligt för en del människor att satsa på en bana inom sjöfarten, till sjöss eller iland. En livskraftig sjöfartsmiljö skapar utrymme för nya entreprenörer att bygga verksamheter.

En nations sjöfartsnäring kan bara bli framgångsrik om samhället i stort erkänner den som en viktig näring för en positiv utveckling i landet och dessutom är villig att ge den de ramvillkor som krävs för framgång i en hårt konkurrensutsatt globaliserad sjöfartssektor. Det i sin tur förutsätter ett aktivt engagemang från statsmakternas sida och inte minst politisk kunskap om sjöfartens förutsättningar och behov av långsiktigt hållbara åtgärder.
Det krävs också att sjöfarten och dess betydelse för nationen synliggörs som en viktig gemensam angelägenhet. I takt med att sjöfarten flyttar ut från stadskärnorna och hamnarna blir mer otillgängliga, blir också sjöfarten en för allmänheten allt mer osynlig verksamhet. Det är faktiskt inte så länge sedan människor kunde promenera längs kajerna, se fartyg lasta och lossa och känna lukten av de varor som man sedan kunde köpa i affärerna. Denna direkta koppling finns inte längre och därför ökar behovet av ett ständigt och ökande informationsarbete, något som kräver samverkan mellan alla sjöfartens aktörer.

Diagrammet visar hur de kontrollerade handelsflottorna i ett antal europeiska nationer har utvecklats under perioden 2001–2007 och hur världshandelsflottans tonnage utvecklats under samma tid. Det framgår med all (o)önskad tydlighet att Sverige har tappat rejält gentemot andra europeiska nationer och att vi totalt missat möjligheten till tillväxt under den långa och höga sjöfartskonjunktur vi haft de senaste åren. I stället har vår andel av världshandelsflottan minskat betydligt vilket samtidigt innebär ett minskade svenskt inflytande över sjöfartens utveckling internationellt.
I diagrammets EU-länder som har utvecklats bättre än världshandelsflottan generellt har statsmakterna tydligt och konkret klargjort att deras sjöfartsnäringar är av stor betydelse och infört långsiktigt hållbara ramvillkor som är internationellt konkurrenskraftiga. Av de som har lyckats sämre kommer samtliga, utom möjligen Spanien, att placera sig betydligt bättre när en mätning görs över en senare period. I Danmark, Grekland och Italien har statsmakterna under senare år gått till offensiv. Det gäller inte minst i Danmark som har visionen att bli Europas ledande sjöfartsnation. I dessa länder har man infört långsiktiga, konkurrenskraftiga villkor och de nationella näringarna växer friskt. I Frankrike har regeringen gett positiva signaler och reformer är att vänta. I Norge väntas den nya tonnageskatten, trots turbulensen kring övergången, att leda till en positiv utveckling för sjöfartsklustret.

Självfallet finns det orosmoln i en del av dessa länder. I Holland, som redan i mitten av 90-talet införde den framgångsrika sjöfartspolitik som sedan EU i praktiken byggde sitt regelverk för sjöfarten på, har man tappat fart. I Storbritannien diskuteras politiska förändringar som kan ge mycket negativa effekter för den brittiska sjöfartsnäringen. Dessa exempel visar också på behovet av en kontinuerlig dialog mellan statsmakter och intressenter inom näringen. Långsiktighet och ett globalt perspektiv på sjöfartspolitiken är av grundläggande betydelse för näringens utveckling. Långsiktighet ur ett politiskt perspektiv kan vara en mandatperiod. Det räcker inte för sjöfarten.

Men Sverige då? Var kommer den svenska sjöfarten att befinna sig när vi ritar samma diagram om tio år? Ansvaret vilar tungt på den svenska regeringen. Vi har traditionen, vi har miljön, vi har aktörerna och vi har entreprenörerna. Vi har också en delvis långsiktig sjöfartspolitik, men den haltar och minst en viktig pusselbit saknas.
Andra halvåret 2009 är det Sverige som svingar ordförandeklubban i EU. Då kommer med all sannolikhet hav och miljö att komma högt på agendan, särskilt som arbetet med EU:s integrerade havspolitik blivit allt mer konkret. Frågan om den europeiska sjöfartens framtida utveckling kommer att få en tyngd som sällan förr.

Rolf P Nilsson Chefredaktör rolf@sjofartstidningen.se

Skall Sverige då kunna leda utvecklingsarbetet på ett trovärdigt sätt måste vi konkret visa ett aktivt stöd för en långsiktigt hållbar utveckling av vår egen sjöfartsnäring.
Då duger det inte med att fortsätta säga att ”frågan om tonnageskatt bereds för närvarande inom regeringskansliet”.

Upphuggning av gamla fartyg kommer att vara en punkt på agendan. Är det något som regeringen måste hugga upp först, och det nu, är den långbänk tonnageskatten lagts i.

Latest update 5-03-2008 15:27

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies