LEDARE. Ur SST 03/08

Att lotsa rätt kräver helhetssyn

Utredningen ”Att lotsa rätt” har inte lämnat många stenar orörda och delbetänkandet beskrivs närmare på annan plats i detta nummer. Centralt i utredningen är ett mer riskbaserat synsätt på lotsningsverksamheten, en ökad effektivitet och en större flexibilitet samtidigt som man betonar att inga förändringar får leda till försämrad säkerhet.

Man kan lugnt säga att ett av förslagen är mer kontroversiellt än andra. Enligt utredningen behövs en försöksverksamhet med lotsning från land. Tanken är att man skall testa om man kan lotsa ett fartyg ” på distans”. Detta har fått lotsarna att gå i taket. Man hävdar att det är fullkomligt omöjligt att manövrera ett fartyg och sköta den nödvändiga kommunikationen från land.

Lotsarnas kraftiga kritik fick två omedelbara konsekvenser:
• I media fick lotsarna stor uppmärksamhet. Andra som är direkt beroende av lotsningstjänsten –som lastägare, rederier, mäklerier, hamnar och befälen i fartygen – hade inte en chans att få ut sin inställning till betänkandet.
• Det var lätt att få intrycket att lotsning från land var det enda utredningen handlat om. Så är det definitivt inte. I betänkandet finns många förslag som kan få större inverkan på framtidens lotsningsverksamhet än en tvåårig försöksverksamhet.

Det viktigaste i lotsutredningen är att man vill finna nya former för en mer effektiv och flexibel lotsningstjänst där det är risken för en olycka som ligger till grund för vart man skall styra lotsningsresurserna. Att ingen part vill se en försämrad sjösäkerhet är en självklarhet, så det kan lämnas åt sidan i kommande argumentation.
Det är viktigt att komma ihåg att allt som kan göras för att effektivisera sjötransporten innebär bättre konkurrensmöjligheter för sjöfarten gentemot landbaserade transporter. Detta är inte minst en miljöfråga (och ökade sjötransporter kan ju faktiskt leda till ett ökat behov av lotsning). Att hänga upp större delen av intresset för delbetänkandet på ett förslag om en försöksverksamhet är ett slöseri. Här finns förslag – en del ganska banbrytande som kravet på lotsplikt för alla svartflaggade fartyg – som är väl värda att diskutera och debattera, och det måste göras ur ett helhetsperspektiv.

Lotsarnas skeptiska inställning skall dock tas på största allvar. Det finns nog få nautiker som tror att man kan sitta vid en skärm i ett kontrollrum iland och ta ett fartyg till kaj när det är kopplat till fyra bogserbåtar, befälet ombord talar knagglig engelska, trafiken är intensiv och det blåser kraftigt.

En försöksverksamhet kan egentligen bara leda till tre resultat:
• Lotsning från land fungerar, åtminstone i en del fall
• Lotsning från land fungerar inte
• Försöken med ny teknik och nya inslag i den operativa insatsen ger erfarenheter som leder till förbättringar och effektivisering av den nuvarande lotsningstjänsten
Några möjliga resultat är till exempel att den punkt där lotsen bordar ett fartyg kan flyttas närmare hamn i vissa farleder, att en befälhavare med rätt erfarenhet och under rätt förhållanden kan manövrera sitt fartyg till kaj med stöd ifrån land och att VTS:en kan ta en mer aktiv roll i styrandet av trafikflödet i ett område med intensiv trafik.

En försöksverksamhet kan definitivt ge nya erfarenheter som leder till teknik- och systemutveckling. Det förutsätter dock att alla inblandade går in i ett sådant projekt med öppet sinne och med inställningen att målet är att effektivisera och utveckla lotsningstjänsten utan avkall på säkerheten. Den sittande regeringen driver en omfattande översyn av myndighetsorganisationen i Sverige. Detta måste ske med skyndsamhet och leda till väl definierade mål och konkreta åtgärder inte minst för att just nu är osäkerheten om vad som skall gälla stor hos många grupper – inte minst lotsarna. Deras förutsättningar för att dagligen kunna utföra sina uppgifter kommer framöver i stor utsträckning att påverkas av flera förändringar. Lotsutredningen föreslår att Sjöfartsinspektionen skall få ett betydligt större inflytande i lotsningsverksamheten, men när väl utredningen har manglats färdigt, beslut har tagits och den dagliga verksamheten skall fungera – då finns ingen Sjöfartsinspektion. Denna är då en del i den nya Trafikmyndigheten. Vad innebär det för lotsarnas verksamhet?

Rolf P Nilsson Chefredaktör rolf@sjofartstidningen.se

Latest update 08-02-2008 12:11

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies