Ur SST 03/2008

Dags för en översyn av Statens Haverikommission

Statens Haverikommission har till uppgift att utreda svåra olyckor.
Man kan också välja att utreda ett tillbud som skulle ha kunnat leda till en svår olycka. Det senaste exemplet inom sjöfarten är Stena Danicas grundkänning vid Gäveskär i Göteborgs skärgård i januari. SHK:s arbete har inte till uppgift att fördela skuld. Utredningen skall i stället ge svaren på tre frågor: Vad hände? Varför hände det? Och vad kan göras för att en liknande händelse inte skall inträffa igen?

Haverikommissionen hinner inte med att utreda Finnbirch förlisning när Stena Danica kommer emellan. Bild: Pär-Henrik Sjöström

Olycksutredningar är naturligtvis oerhört viktiga inslag i det säkerhetshöjande arbetet inom alla samhällssektorer. Det måste genomföras med mycket kompetens, stor professionalism och inte minst med tillräckliga resurser. Det sistnämnda är idag uppenbarligen ett problem för SHK. Beslutet att tva sig an Stena Danicas grundkänning får nämligen konsekvenser som definitivt inte är bra ur sjösäkerhetssynpunkt. Det här kan komma att leda till att SHK:s rapport om ro-ro-fartyget Finnbirchs tragiska förlisning då två sjömän miste livet i november 2006 försenas, möjligen fram till sommaren. Det kan alltså innebära att vi får vänta i 18–20 månader innan vi får svaren på de tre frågorna, och det trots att regeringen i SHK:s regleringsbrev satt en maxgräns på tolv månader. Förseningen av haverirapporten om Finnbirch är heller inget undantag. En sökning i SHK:s databas på myndighetens hemsida visar att en majoritet av kommissionens haverirapporter när det gäller civil sjöfart under 2000-talet har överskridit tidsgränsen.

Detta duger inte. Svaren på de tre frågorna måste komma snabbare. Sjöfarten stannar ju inte upp i avvaktan på utredningen och när en svår olycka har inträffat måste man snabbt kunna vidta förebyggande åtgärder så att det inte händer igen. SHK etablerades för att utreda flyg­olyckor. I början på 90-talet breddades uppdraget. Det fanns säkert något bra skäl vtill det då, men idag kan man fråga sig vad det var. Det finns ju redan en kompetent organisation inom Sjöfartsinspektionen för att utreda sjöolyckor, och den organisationen har ett krav på sig att leverera en rapport – med svar på samma tre frågor – senast tre månader efter att en olycka inträffat. Redan där har man ur sjösäkerhetssynpunkt vunnit nio månader (eller mer eftersom SHK inte mäktar med att uppfylla kravet i regleringsbrevet).

Varför då ha två organisationer för i praktiken samma sak? En orsak till den nuvarande ordningen är enligt uppgift att man vill undvika jävssituationer. Om t ex en lots har varit inblandad i en olycka får inte Sjöfartsinspektionen utreda eftersom lotsen också är anställd av Sjöfartsverket. Det här är sannolikt en överdriven farhåga. Det finns ingenting i tidigare rapporter som tyder på att Sjöfartsinspektionen behandlar verksanställda med silkesvantar. Haverirapporterna läses dessutom av många sjöbefäl, och de skulle sannolikt direkt uppmärksamma om man så gjorde. Man skulle kunna tro att SHK:s utredningar är skattefinansierade. Så är det inte. När SHK utreder en sjöolycka får Sjöfartsinspektionen (och därmed i förlängningen sjöfartsnäringen genom sina avgifter) stå för notan. Är inte det också i så fall en potentiell jävsituation?

Rolf P Nilsson Chefredaktör rolf@sjofartstidningen.se

Nu faller ju dessutom snart jävsmotiveringen, eftersom Sjöfartsinspektionen kommer att skiljas från verket och föras över till den nya Trafikinspektionen. Nu när statsmakterna ändå genomför en omfattande översyn av myndighets Sverige och då inte minst när det gäller trafiksäkerhet till sjöss, i land och i luften kan det vara läge för att också se över Statens Haverikommissions roll. Om inte måste SHK tillföras de resurser som krävs för att på snabbast möjliga sätt ta fram svaren på de tre frågor de är tillsatta för att besvara när en sjöolycka inträffat.

Latest update 08-02-2008 10:42

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies