Ur SST 03/2008

Risk och effektivitet ledord i lotsutredning

Riskbaserad lotsning och effektivare lotsning med hjälp av modern teknik löper som röda trådar genom lotsutredningens arbete. En ny lotslag är också central i det betänkande som lotsutredningen lämnade till regeringen i början av året.

Lotsutredningen kommer bland annat att ta upp frågor som bolagisering och konkurrensutsättning av lotsningstjänsten. Detta är en kontroversiell fråga och ett privat initiativ i Finland har nu lagts på is tills vidare. Bild: Pär-Henrik Sjöström

Det betänkande som utredaren Jonas Bjelfvenstam lämnade över till infrastrukturminister Åsa Torstensson är dock bara ett delbetänkande. Utredningen tillsattes av den förra regeringen. Den nuvarande regeringen gav sedan utredningen ett tilläggsdirektiv som innebär att man utöver lotsningen skall se över Sjöfartsverkets nuvarande organisation, verksform och finansiering. Utredningens slutbetänkande skall presenteras för regeringen senast den 2 maj. Utredningen föreslår att alla grundläggande bestämmelser för lotsning skall föras samman i en särskild lag. Idag regleras detta i förordningsform och enligt utredaren speglar inte sjölagen och fartygssäkerhets­lagen lotsningens speciella förutsättningar. I den föreslagna lagen vill man lägga till kommunikation som ytterligare en dimension till begreppen navigation och manövrering i dagens definition av lotsning. Bakgrunden är att kommunikation med besättning, bogserbåtar, andra fartyg och VTS-central är av central betydelse i lotsens arbete.

Behörighet och straffsanktioner
Den föreslagna lagstiftningen reglerar också behörighetskraven för lotsar. Någon formell lotsbehörighet finns inte idag. Enligt utredaren måste detta införas om statsmakterna beslutar att helt eller delvis avreglera lotsningsmarknaden. Dessutom öppnar det för alternativa rekryterings- och utbildningsvägar, inte minst i ljuset av den allt större konkurrensen om sjöbefäl med sjökaptensbehörighet både för jobb till sjöss och inom landorganisationer. Går förslaget igenom blir det den nuvarande sjöfartsinspektionen som skall ansvara för behörighetsfrågan. I lagen införs också straffsanktioner. Den befälhavare som inte anlitar lots när det krävs, eller den som utför lotsning utan behörighet, så kallad svartlotsning, skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Idag avgörs om ett fartyg är lotspliktigt i princip endast av dess storlek i förhållande till farledens djup och bredd. Detta anser utredningen vara ett allt för trubbigt instrument och man vill se en mer riskbaserad lotsplikt och utredningen lämnar ett antal förslag som skall göra att hänsyn tas till fler parametrar vid beslut om lotsplikt. Ett sannolikt unikt förslag är att fartyg registrerade i flaggstater på hamnstatsorganisationen Paris MOU:s svarta lista alltid skall omfattas av lotsplikt. På denna lista finns de flaggstater vars handelsflottor har sämst resultat i hamnstatskontrollerna. Detta kan vara kontroversiellt, eftersom lotsplikten då också kommer att omfatta fartyg som är registrerade i en svartlistad flaggstat även om de håller en acceptabel standard och uppfyller alla säkerhetskrav. Utredaren anser dock att den generella risken är så stor med dessa länders handelsflottor att det är motiverat med en generell lotsplikt. Dessutom kan rederier med fartyg som uppfyller alla krav välja att flagga om dem till andra register. Utredningen föreslår också förändringar när det gäller lotsdispenser. Sjöfartsinspektionen skall utforma mer flexibla regler för lotsplikt samt får dessutom helhetsansvaret för examinationen och giltighetstiden skall vara fem år. Lägre befäl med dispens skall kunna utnyttja denna även om befälhavaren inte har dispens. Man vill se ett förenklat dispensförfarande vid färd i farled med standardiserad färdplan, samtidigt som möjligheten till generell dispens försvinner. På tekniksidan vill utredningen se digitaliserade färdplaner för viktigare farleder, publicerade på internet. Man anser också att ett utrustningskriterium skall införas vid bedömning av lotsplikt. Ett välutrustat fartyg med modern teknik skall alltså ha en fördel av detta.

Lotsning från land helt orealistisk
Men det mest kontroversiella förslaget är en försöksverksamhet med lotsning från land. Enligt förslaget skall denna genomföras i två faser och försöken skall pågå under minst två år. Först genomförs försök i simulator och därefter föreslår utredningen försök under verkliga förhållanden i Göteborg, i Öresund och eventuellt på Norrlands- eller Ostkusten. Från flera lotsdistrikt har det riktats skarp kritik mot detta, och en utbredd uppfattning bland lotsarna är att lotsning från land är helt orealistisk. – Jag vill egentligen inte lämna några kommentarer förrän i vårt remissvar som vi lämnar i mitten av april, säger Billy Wallroth, ordförande i Lotsförbundet till SST. – Så mycket kan jag säga att det finns en del bra och en del direkt dåligt i betänkandet, säger Wallroth, som när det gäller försöksverksamheten menar att fartyg inte kan manövreras och hanteras från land, inte minst av kommunikationsskäl. Han får medhåll av Christer Lindvall på Sveriges Fartygsbefälsförening, SFBF. – Vi har inget emot en försöksverksamhet som sådan, säger Christer Lindwall. – Lotsning från land kan vara ett navigatoriskt stöd in till hamn eller till trängre passager. När det sen blir fråga om manövrering, och då inte minst av kommunikationsskäl, måste lotsen vara ombord, säger Lindvall. SFBF är också kritisk till förslaget om att lägre befäl med dispens skall kunna utnyttja denna även om befälhavaren inte har dispens. Man menar att en styrman har ett helt annat beroendeförhållande till befälhavaren än vad en lots har, och hamnar man i en situation där det råder oklarheter kan detta bidra till felaktiga beslut.

”Tillägna sig teknikutvecklingen”
Den svenska industrin genom Näringslivets Transportråd är positiva till lotsutredningen och till försöksverksamheten. – Lotsningen är en viktig service, men det gäller också att den är så effektiv som möjligt och då är det viktigt att tillägna sig teknikutvecklingen, säger Lars Hallsten på Näringslivets Transportråd. Sveriges Redareförening, SRF, ställer sig helt bakom tanken på en betydligt mer riskbaserad lotsning än i dag och menar att det kommer att ge en generell höjning av sjösäkerheten och därmed minska riskerna för miljöpåverkan. – Det är inte fråga om att sänka kraven, utan att optimera säkerhetsarbetet genom att styra lotsningsresurserna dit de bäst behövs, säger Per Marzelius, sjösäkerhetsansvarig på SRF. – Då måste vi också testa hur vi kan använda teknikutvecklingen på bästa sätt och därför är försöksverksamheten viktig.

Andra delen
Nu är utredningen igång med den andra delen, som skall mynna ut i ett slutbetänkande i maj i år, och nu är det sjöfartsverkets organisation, verksamhet och finansiering som är satt under luppen. Det här är inget specifikt för sjöfarten, utan en del i en betydligt större översyn av hela myndighetssverige som den nuvarande regeringen dragit i gång. Frågor som utredningen skall se närmare på är om de delar av Sjöfartsverkets verksamhet som idag är konkurrensutsatta skall drivas i bolagsform, om verksamheter skall få annan huvudman, om Sjöfartsverket även fortsättningsvis skall vara ett affärsverk och om hur de delar av verksamheten som inte lämpar sig för bolagisering skall finansieras. I slutbetänkandet kommer då också frågorna om bolagisering och konkurrensutsättning av lotsningstjänsten att tas upp. – Affärsverksformen är ju varken hackat eller malet och har överlevt sig själv, säger Lars Hallsten. – Allt som kan konkurrensutsättas skall konkurrensutsättas, och verksamheten bör delas upp i myndighetsutövning, infrastruktur och service, säger Hallsten som menar att detta sedan får finansieras på samma sätt som motsvarande verksamheter i land.

Bild: Pär-Henrik Sjöström

Tydligare rollfördelning behövs
Sveriges Redareförening håller med:
– Det krävs en ny finansieringsmodell där konkurrensutsättning ingår, säger Håkan Friberg på Sveriges Redareförening som anser att det är viktigt med en betydligt tydligare rollfördelning mellan beställare och utövare.
– Allt som kan göras för att öka effektiviteten bidrar också till en ökad konkurrensneutralitet mellan transportslagen, vilket ökar möjligheterna att flytta över gods från land- till sjötransporter. Förväntningarna hos redarna är höga.
– Sjöfartsverket har utretts flera gånger, men inget har hänt och denna utredning måste leda till konkreta resultat och får inte försvinna ned i någon byrålåda eller långbänk, säger Friberg.
– Vi anser att myndigheten skall bibehållas och att lotskåren skall hållas ihop, säger Christer Lindwall på SFBF.
– Vi tror att detta är viktigt när det gäller kompetens, utbildning, rekrytering och service som annars kommer att bli lidande om lotsningen delas på flera företag, säger Lindwall.
– Sedan spelar det ingen större roll om lotsarna är anställda av sjöfartsverket eller ett bolag.

Rolf P Nilsson Chefredaktör rolf@sjofartstidningen.se

Latest update 08-02-2008 10:42

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies