LEDARE. Ur SST 01/08

Från Gore till kaffemuggar
God fortsättning på det nya året. Mycket kommer att hända innan det nya året kan sammanfattas, men en sak är säker, miljöfrågan kommer om möjligt att vara ännu mer i fokus än under 2007.

Vi har haft Bali-möte och Al Gore har fått fredspris. Hela världen samlas nu för att möta hoten från den väntade klimatförändringen och just nu står reduktionen av mänskligt genererade CO2-utsläpp högst upp på agendan.

Jag skriver just nu, för i morgon kan det vara något annat som gäller. I dag är det Al Gores dag, och eventuella invändningar mot hans syn på tingens ordning är inte politiskt korrekta. Det behöver inte betyda att han och hans anhängare har rätt (eller fel). Det finns en hel del kritiker, men det utrymme de ges för att föra ut sin åsikt är begränsat.

"2007 blev det varmaste året sedan 1880” kunde vi läsa i tidningarna nyligen. Det kommer säkerligen att leda till nya krav på att åtgärder måste vidtas för att snabbt minska våra utsläpp. Samtidigt kan man ju fråga sig vad det vad som gjorde att det var så varmt 1880? Det kan väl knappast förklaras med mänsklig påverkan?

Det som alla experter dock verkar vara ense om är att det finns en naturlig cyklisk klimatförändring och att vi är på väg mot varmare tider. Däremot är man oense om vilken betydelse människan har för denna utveckling.

Skall vi satsa våra resurser på att förebygga konsekvenserna av den naturliga uppvärmningen? Eller skall vi fokusera på att minska människors påverkan genom vår samhällsutveckling? Eller skall vi göra både och? Här finns en stor risk för suboptimering om utvecklingen kommer att drivas av tillgång till media och marknadsföring snarare än av kunskap, kompetens och visioner.

Oavsett vem som har rätt så måste vi slå fast att vårt samhälle, vår välståndsutveckling och vår väg mot ett fredligare samhälle bygger på kommunikation. I detta ingår en väl fungerade infrastruktur för transporter av människor och varor.

Ett enskilt fartyg släpper ut förhållandevis mycket CO2. Det är inte så konstigt, fartyg har stora maskiner, mängden CO2 beror på förbränningen och det är inte en gas som kan renas eller elimineras.

Däremot kan ett fartyg frakta väldigt mycket gods på en begränsad mängd CO2-utsläpp och det finns inget annat transportslag som är så energieffektivt som sjötransporten.

Sjöfarten hanterar 85 procent av den för alla människor livsnödvändiga världshandeln. Enligt Stern-rapporten bidrar detta till cirka två procent av de av mänskligheten genererade globala CO2-utsläppen. Kraven på att sjöfarten skall minska sina utsläpp av denna gas växer sig ändå allt starkare. Rätt eller fel? En suboptimering? Svaret är tyvärr att ingen vet.

Oavsett vilket kommer CO2 att bli en del av sjöfartens vardag under 2008 och en stor utmaning inför framtiden. Sjöfarten är grunden för det moderna globala samhället och sjöfarten måste finna lösningar som tillfredställer människors krav på miljöskydd samtidigt som de får den välståndsutveckling de vill ha.

Det finns inget som heter miljövänliga transporter. Att frakta saker innebär alltid en påverkan på miljön, men det vi kan göra är att anpassa transporten så mycket som möjligt för att minska eventuella effekter. Oavsett sjöfartens betydelse för CO2-utsläppen (och dess betydelse för den globala uppvärmningen) finns det flera andra miljöutmaningar som sjöfarten står inför och som kommer att prägla debatten och teknikutvecklingen under året.

Nu tänker jag dra ned perspektivet ordentligt. Vi på SST är en del av sjöfarten och skriver mycket om miljöfrågor. Alla kan bidra till en verksamhet som är mer skonsam för vår miljö, och vi har länge diskuterat vad vi kan bidra med som en mindre, kontorsbunden organisation. Ut­över etanol-driven firmabil, personliga kaffekoppar i stället för pappersmuggar och annat har vi därför nu lyckats organisera en produktion av tidningen som klarar kriterierna för Svanenmärkning. Det innebär bland annat att den tidning du nu läser är tillverkad av ett papper framtaget med miljöhänsyn i fokus och med färger och kemikalier som är återvinningsbara och så skonsamma mot miljön som möjligt.

Som du säkert har märkt har vi också ett nytt tidningshuvud, en ny logotyp och ett nytt utseende på omslaget. Fler förändringar kommer du att märka under året.

Förlagan till segelfartyget i SST:s förra logotyp var Kalmare Nyckel, ett av de viktigaste fartygen i den svenska historien. Kalmare Nyckel transporterade de människor som var den första spjutspetsen i vår del av världens globaliseringshistoria – de första svenskarna som anlände till Amerika. Logotypen skapades på 1940-talet av tidningens dåvarande chefredaktör Ture Rinman, en man med sinne för såväl estetik som sjöfart (en talangkombination som den nuvarande chefredaktören gärna hade velat ha). Det är en vacker och tydlig symbol för det som SST står för. Detta är naturligtvis inget vi kastar i sjön (förlåt uttrycket) så du kommer att få se skeppet i andra sammanhang i tidningen.

Jag ser fram emot ett nytt sjöfartsår tillsammans med dig som läsare och prenumerant och som alltid – hör av dig om du har en åsikt, en fråga, en idé eller vad det nu kan vara som kan göra SST till en ännu bättre tidning för alla oss inom sjöfarten i dess bredaste betydelse.

Latest update 7-01-2008 12:11

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies