|
|  |
LEDARE. Ur SST 21/2007
Vällovligt västsvenskt initiativ
Ett västsvenskt initiativ har fått flera stora svenska exportföretag att förklara sig villiga att ställa miljökrav på sina sjötransportörer utöver de lagar och regler som redan gäller. Avsikten är att försöka sprida kraven till industrin nationellt och internationellt samtidigt som en mer miljöanpassad sjöfart främjas som transportmedel.
Projektet drivs av Länsstyrelsen i Västra Götaland, Västra Götalandsregionen, Göteborgsregionens Kommunförbund och Business Region Göteborg. De företag som nu ställt sig positiva till kraven är ABB, Astra Zeneca, H&M,
Preem, Skanska, SKF, Stora Enso, Tetra Laval och Vattenfall.
I projektet har man tagit fram kriterier inom ett flertal områden, Man ställer krav på avgasrening, miljöanpassade smörjoljor, lågsvavlig olja, bottenfärg med liten miljöpåverkan, energieffektivisering och mycket annat. Tanken är att de exportföretag som ställer upp på detta skall gynna rederier med hög miljöprofil i sina transportupphandlingar.
Initiativtagarna till projektet är värda en rejäl applåd. Att få med industrin på detta sätt är av största vikt. Sjöfart har i de allra flesta fall inget egensyfte. Sjöfarten finns för att frakta industrins produkter från en plats till en annan och bör ur miljösynpunkt ses som en integrerad del av ett industriföretags förädlingskedja från insatsvaror till slutkund.
Redan Havsmiljökommissionen som tillsattes av den förra regeringen och kom med sitt betänkande 2003 ville involvera industrin mer i en utveckling som förbättrar såväl sjöfartens miljöpåverkan som sjösäkerheten och att befraktaren/lastägaren skulle ta ett större ansvar för sitt val av sjötransportör.
Ett av kommissionens förslag var en trepartsöverenskommelse mellan industrin, sjöfartsnäringen och staten, genom Branschorganisationerna Svenskt Näringsliv och Sveriges Redareförening samt
Sjöfartsverket.
Kommissionen skrev i sitt betänkande att överenskommelsen bör innehålla:
”En avsiktsförklaring från befraktaren/lastägarens sida att i allt högre grad utnyttja tonnage som uppfyller kvalitetskrav utöver de rent kostnadsmässiga.
En avsiktsförklaring från den svenska sjöfartens sida att satsa på utveckling av energieffektiva, miljöanpassade och kommersiellt intressanta sjötransportlösningar för den svenska industrin.
En offensiv forskningsplan bör också gemensamt tas fram av parterna för att utveckla sjöfarten till ett ännu mer attraktivt alternativ för svensk import/export samt också för transporter inom Sverige.
Från statsmakternas sida krävs också en avsiktsförklaring att skapa konkurrensneutrala villkor för kvalitetssjöfart i Sverige i förhållande till andra transportslag och till sjöfartsverksamhet i andra EU-länder. Internationella krav är oftast satta på en miniminivå, vilket inte driver på utvecklingen.”
Någon sådan överenskommelse har ännu inte kommit till stånd, vilket gör det västsvenska initiativets framgång ännu mer glädjande. En orsak till att det inte har blivit någon överenskommelse är att branschorganisation Svenskt Näringsliv inte ville. I sitt remissvar som lämnades in av medlemsförbundet Sveriges Hamnar skriver man bland annat att: ”Föreningen Svenskt Näringsliv kan svårligen skaffa sig formella möjligheter att binda befraktaren/lastägaren att i allt högre grad utnyttja tonnage som uppfyller kvalitetskrav utöver de rent kostnadsmässiga. Svenskt Näringsliv skulle därmed ta över en del av sina medlemsföretags kommersiella uppgifter. Svenskt Näringsliv kan som företrädare för näringslivet i Sverige inta allmänna uppfattningar och principer, men inte undergräva företagens avtalsfrihet, en av grundpelarna i marknadsekonomin.”
Kommissionen ville också att hela transportkedjan skulle belysas och information göras tillgänglig för att öka kunskapen om sjötransporter.
Man skrev också att: ” drivkraften är att befraktaren är medveten om att hans transportval registreras och publiceras.” Detta gillade inte Svenskt Näringsliv heller som ansåg att det finns bättre drivkrafter. Vilka dessa är framgår dock inte av remissvaret.
Därför är det väldigt positivt att enskilda svenska storföretag aktivt stöder en positiv miljöutveckling till sjöss. Lyckas man så innebär det också ett stöd till en ökad sjösäkerhet. Rederier som aktivt arbetar med miljöförbättrande åtgärder har också höga ambitioner när det gäller säkerhet.
Det gäller dock att man har en helhetssyn, och de största problemen finns inte när det gäller de deltagande företagens utskeppning av sina förädlade produkter. Problemen finns framförallt i andra ändan, och då gäller det i många fall transporter som dessa företag inte köper.
|
Rolf P Nilsson
Redaktör |
Skall vi komma till rätta med problemen måste vi lyfta fram transporterna av företagens lågvärdiga insatsvaror. Dessa transporter köps ofta CIF, vilket innebär att det är upp till varusäljaren att ordna transporten. Det är lågvärdigt gods och det är inte alltid som den som säljer lasten har särskilt höga ambitioner när det gäller miljö och sjösäkerhet.
Billigast vinner, och det är i första hand i detta transportled som de seriösa rederierna brottas med konkurrensen från den undermåliga sjöfarten med oseriösa aktörer och rostholkar till fartyg.
Latest update 5-11-2007 11:17 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
