Sjöfartstidningen Pil
Hem   Nyheter   Fakta & Statistik   Evenemang   Jobb   Utbildning   Annonser   Länkar  
Om tidningen   Senaste numret   Äldre nummer   Prenumerera   Nyhetsbrev   Annonsera   Om oss
2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 Innehållsförteckningar

Google

sjofartstidningen.se
Internet

PRENUMERERA
Sjöfartstidningen & magasinet Shipgaz
17 nr/år på svenska och engelska
Shipgaz
6 nr/år på engelska
Vårt nyhetsbrev,
nyheter via e-post 1 g/vecka (torsdagar)
TIPSA OSS
Har du ett bra nyhetstips?
Hör av dig till oss!
Bästa tipset varje månad belönas.
GENVÄGAR

Shipgaz.com – vår systertidning
Ordlista – sjöfartstermer
Annonsering
Kontakta oss

LEDARE. Ur SST 15/2007

Handelssystem överlägset bäst för alla
Miljö var temat i år på Sveriges Redareförenings (SRF) årliga seminarium i Visbys Almedalen under politikerveckan. Utredningsmannen Gunnar Eriksson presenterade då resultaten av en utredning om ett system med handel av utsläppsrätter för kväveoxider (NOx) och svavel som också omfattar sjöfarten. Utredningen har genomförts av Sjöfartsverket tillsammans med Energimyndigheten, Naturvårdsverket och SIKA (Statens institut för kommunikationsanalys), på uppdrag av regeringen.
   Utredningen, som är ett resultat av ett förslag till handelssystem som utvecklats av SRF, bekräftar att ett sådant system i Nordsjön och Östersjön snabbt skulle ge påtagliga miljöeffekter. Enligt utredningen skulle ett handelssystem kunna minska utsläppen med hundratusentals ton per år. Enbart reduktionen av NOx-utsläpp beräknas ge en samhällsekonomisk vinst på runt 17 miljarder per år.
   Handel med utsläppsrätter innebär förenklat att företag med höga kostnader för att minska utsläpp kan köpa utsläppsrätter av företag med lägre kostnader för att vidta åtgärder för att reducera utsläppen.

Sjöfarten har ett regelverk att följa men det finns ändå en stor potential för ytterligare reducering av utsläpp från stora fartygsdieslar. Den potentialen utnyttjas av ett handelssystem där både sjöfart och landindustri ingår. De intäkter som sjöfarten då får skall användas till rening av fartygens avgaser. Varje krona som investeras till sjöss ger helt enkelt betydligt större effekt än om den satsas i reningsanläggningar iland.
   Det är ett system som alla vinner på, men som också har en del kritiker. En fråga som dyker upp då och då är ”varför skall industrin betala för sjöfartens utsläpp”? Svaret är ”vem annars”? Med några undantag har sjöfart inget egenvärde. Den bidrar inte till en varas förädlingsvärde och sjötransporten genereras av industrins behov av att transportera råvaror och produkter över haven, och inte sällan mellan två produktionsenheter inom samma industriföretag. Ur utsläppshänseende måste sjöfarten ses som en integrerad del i industrins produktionskedja.

Handel med utsläppsrätter är frivilligt och det finns kritik mot detta, bland annat från delar av den svenska miljörörelsen som anser att tvingande avgifter och skatter är de enda fungerande styrmedlen.
   Man har då missat ett antal faktorer – särskilt om man tycker att det är viktigt att det finns jobb kvar i Sverige som är ett av Europas mest industriellt exportberoende länder – som talar till frivillighetens fördel.
   Ett frivilligt handelssystem är kon­kurrensneutralt, det är företagets val. Ett avgiftssystem är det inte, även om det införs inom hela EU. Det leder generellt till högre transportkostnader vilket innebär en konkurrensnackdel för industrier i perifera länder och som har längst till sina marknader, något som i högsta grad gäller den svenska industrin.
   En studie vid Handelshögskolan i Göteborg visar att ett handelssystem med utsläppsrätter för kväveoxider bland annat skulle innebära att rederier kan investera i katalytisk avgasrening med en pay-off-tid på i snitt två år. Samtidigt innebär handeln med utsläppsrätterna nya möjligheter för rederierna enligt studien. Genom att sälja till en landbaserad industri kan man få en närmare relation till kunden vilket kan leda till nya eller förlängda kontrakt. Passagerarfartyg kan använda sina investeringar i miljöteknik också som ett marknadsföringsargument mot allt mer miljömedvetna passagerare.
   Miljöanpassning blir alltså en konkurrensfördel. Sådana effekter kan bara fås i ett frivilligt system där de aktörer som har en hög miljöambition kommer att gå före. Övriga aktörer kommer sedan att bli tvungna att följa efter om man vill vara kvar i marknaden. Frivilligheten gör också att de som ligger i förkant kommer att fortsätta utvecklingen mot allt mer rena transporter. Risken med tvingande system, avgifter eller skatter, är att ambitionsnivån sänks till att man gör bara det man blir tvingad till. Det hämmar utvecklingen. Att man betalar avgifter är knappast ett marknadsföringsargument.

Pär-Henrik Sjöström

Rolf P Nilsson
Redaktör

Men det finns ett brett politiskt stöd för ett handelssystem omfattande svavel och kvävedioxider. Det bekräftade Carina Ohlsson, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, på SRF:s välbesökta seminarium. Enligt henne är detta inte en fråga som skiljer partierna åt. Enligt Lars-Erik Liljelund som är generaldirektör för Naturvårdsverket skulle ett utsläppshandelssystem som omfattar både landindustri och sjöfart inom Nordsjö-/Östersjöregionerna kunna vara på plats redan 2010.
   Stödet är alltså stort i den svenska riksdagen. Återstår att hoppas på att denna fråga inte hamnar i samma märkliga långbänk som ett tonnagebaserat skattesystem för sjöfarten: alla tycker det är bra och vill ha det – men det händer inget.

Latest update 11-09-2007 15:46

SENASTE

Nr 4/2012
Sjöfartstidningen Passagerarsjöfart

Köp numret

SJÖFARTENS
BOK

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies