Forum: Alla behöver transporter men var finns visionen?
Vad har regering och riksdag för vision för transportpolitiken? Mål och delmål finns, liksom styrande principer och en hel verktygslåda av styrmedel, men var finns visionen? Transportsystemets utveckling påverkar var och en av oss, hela tiden på olika sätt. Vi förutsätter alla att det ska finnas mobiltelefoner från Kina, semester i Thailand och att det på ett smidigt sätt ska gå att ta sig till jobbet varje dag. Allt detta finns idag, men hur vill vi att det ska se ut i framtiden? Det finns ingen vision för hur transportsystemet ska utvecklas.
Inlägget är undertecknat av nio företrädare för organisationer inom transportnäringen.
Lone Fönss Schröder, vd för Wallenius.
Att vara vd i Wallenius är inget ensamrace
Med ett öppet samtalsklimat och satsningar inom miljö och teknik vill Lone Fönss Schröder föra Walleniusskutan in i framtiden. Bolagets långsiktiga planering är i linje med hennes egen företagsfilosofi.
– Idag verkar kortsiktigt ekonomiskt tänkande ha blivit ännu mer dominerande. Då är det extra viktigt med en motkraft som visar att man kan lyckas, även med stora satsningar på anställda och miljö.
Foto: Paul Gunnstedt
Lyckade branschdagar i Kalmar
Sjöfartshögskolans bottenvåning kokar av aktiviteter. Skärmar, monitorer, datorer, broschyrer, skålar med godis och pennor ska placeras rätt. Samtidigt har redan engagerade studenter nyfiket börjat gå runt i de fyra utställningslokalerna. Hela huset andas förväntning och positiv framtid. Branschdagarna 2007 i Kalmar 25–26 april blev också en riktig dundersuccé.
Nu eller aldrig, men var är väderkvarnen?
Att planera hamnar i Sverige – det möjligas konst, del 2: I mitten på 1970-talet fortsatte hamnplanerandet internt i regeringskansliet. Claes-Erik Norrbom, chef för planerings- och budget-sekretariatet i kommunikations-departementet hade uppdraget att skriva en departementspromemoria om att reducera antalet hamnar till ett minimum, skräcken för överinvest-eringar var konstant bestående. Han kom ut med en drapa ungefär 1976 som skickade en rysning genom svenska hamnväsendet: koncentration till tio–tolv hamnar. Och det skulle ske genom investeringsprövning i förväg.
Bildtext: Tolv arbetsbelöningar, tre utvecklingsstipendier, sex sjöräddnings-belöningar, en idrottsbelöning och en hedersbelöning delades ut i Malmö Börshus den 8 maj. Foto: Cecilia Österman
Idéer och insatser belönades
Den åttonde maj var det dags för den årliga utdelningen av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus stipendier och belöningar. Drygt en halv miljon kronor delades ut i Malmö Börshus av landshövding Göran Tunhammar där Ystads Dragoner stod för fanfarerna.
Stiftelsens ordförande Christer Themnér inledde dagen med nyheten att direktionssammanträdet beslutat om stöd till sjöbefälsutbildningen i form av 300 000 kr för att utöka kapaciteten för DP-simulatorn i Kalmar. Stiftelsen har också beslutat att tidigarelägga ett forskningsprojekt om två-nautiker systemet och med förhoppningen att resultat kan presenteras för IMO:s säkerhetskommitté i november.
|
|
FOKUS PÅ MILJÖ:
Slingeborg har klart lägst utsläpp av NOx i Sjöfartsverkets statistik. Foto: Marko Hänninen
Varaktigt låga NOx-nivåer
fullt möjliga
Wagenborgs ro-ro-fartyg Slingeborg har lyckats sänka sina utsläpp av kväveoxider dramatiskt till sin tredje certifiering hos Sjöfartsverket för att kvalificera sig för lägre farledsavgifter. Sänkningen görs dessutom från redan låga nivåer. Slingeborg är ett av fem fartyg som genomgått en tredje certifiering hos Sjöfartsverket och av de fem visar hon de i särklass lägsta siffrorna för utsläpp av kväveoxider, NOx. Endast 0,10 gram per kilowattimme släpper Slingeborg ut, jämfört med 14,50 gram om hon inte hade haft några NOx-reducerande installationer. Endast systerfartyget Spaarneborg kommer i närheten med 0,30 g/kWh.
Innehållet i burken till vänster får släppas ut i havet. Det får inte vattnet i den högra burken, men det är omöjligt att avgöra med blotta ögat. Därför krävs säker och tillförlitlig teknik, kunskap och – inte minst – rätt attityd. Foto: Rolf P Nilsson
Vit box stoppar svart utsläpp
Alla fartyg genererar länsvatten som måste tas omhand. Avsaknad av landanläggningar i många hamnar och ofta höga kostnader i samband med att vattnet skickas iland gör att en del mindre nogräknade, ibland påtryckta av eller med tyst medgivande från sin företagsledning, väljer den enklaste lösningen.
De kopplar förbi länsvattenseparatorn, skickar ut det orenade vattnet i havet och förfalskar sedan oljedagboken.
– Tekniken är inget problem, däremot finns det brister i attityder och kunskap, säger Benny Carlson, delägare och tillsammans med Peter Lanzén grundare av utvecklingsföretaget Marin Miljöteknik och produktions- och tillverkningsbolaget Marinfloc i Varekil på Orust.
Med fripassagerare i tankarna
Sjöfarten agerar flyttfirma för en mängd små varelser från jordens alla hörn. Upp till 7 000 arter av alger, djur och mikroorganismer finns i barlasttankarna på världens fartyg i de cirka tre till fem miljarder ton barlastvatten som årligen transporteras mellan världshaven.
En ny art som förökar sig och får fäste i en annan miljö ställer till med oreda i ekosystemet när de inhemska arterna berövas mat och livsutrymme. När nykomlingarna etablerat sig är de så gott som omöjliga att utrota. Den ekologiska effekten går mycket sällan att reversera, med stora samhälls-ekonomiska konsekvenser som följd.
---
Nytt från Sjöfartsinspektionen
Här följer ett antal rapporter som Sjöfartsinspektionens utredningsenhet sänt ut med syfte att sprida kunskap och bidra till ett ökat säkerhetsmedvetande.
– Faror med last i slutna utrymmen
– Skada vid förtöjningsarbete
– Pollare lossnade
– Självantänd torv
– Uppblåsbara flytvästar
som inte blåser upp
– Bromssystem på trailer
Rosario byggdes vid Lindholmens varv i Göteborg och levererades till Nordstjerna den 11 april 1960. Foto: Hans Erixon
Kring Kajutlampan:
Sommarbarn på Rosario
Fyra år efter resan med Paraguay, se SST 7/07, var jag fortfarande studerande och behövde bättra på studiekassan med ett ”sommarbarns-jobb”. Jag hade hunnit ta sjökaptens-examen, legat i flottan i två år och lärt mig ”köra båt” bland annat som vakthavande officer på isbrytaren Oden, skaffat styrmansbrev och det sista året varit fil.stud. på Matematiska institutionen på Lunds universitet. Det senare var en märklig upplevelse för en sjöman. Olika föreläsare körde i oerhört högt tempo igenom oftast helt okända avsnitt, som inte sällan avslutades lätt snorkigt med: ”Som lätt inses…” |
