 |
 |
|
|  |
Fares – rätt man på rätt plats vid rätt tid Blackouten är ett faktum med bara minuter kvar tills det är dags att lägga till. Fares Bergaoui och Alexander Felten utväxlar snabba tillrop och febril aktivitet utbryter innan hela systemet är uppe och igång igen på mindre än en halv minut. Genomgången av dagens körning i simulatorn ger vid handen att blackouten förstås hade kunnat undvikas, men så var ju vitsen med övningen att rigga en situation där eleverna skulle lockas att göra något ogenomtänkt. I maj är det dags för uppkörning i simulatorn och kort därefter släpps Fares, Alexander och deras övriga kursare ut från sjöingenjörsprogrammet på Chalmers Lindholmen. Det som väntar dem är en av Sveriges just nu hetaste arbetsmarknader.
Vill ha mer av allt Han trivs otroligt bra på utbildningen, är glad över balansen mellan teori och praktik och säger att han vill ha mer av allt, men inser att han får ge sig till tåls tills han kommer ut i verkligheten. Det var dock inte den extremt lovande arbetsmarknaden som fick honom att söka sig till sjöingenjörsprogrammet. Vägen dit gick via HMS Västergötland, en ubåt vars Stirling-motorer Fares kan det mesta om. Under 15 månader gjorde han sin värnplikt som ubåtsmotortekniker vid Örlogshamnen i Karlskrona. Och stortrivdes. Hans befäl tipsade honom om att läsa till sjöingenjör, och trots att det var första gången han hörde talas om utbildningen tvekade han aldrig. – Jag kollade upp lite på egen hand vad utbildningen innehöll. Så föll jag för idén och började direkt efter avklarad värnplikt. Och han har inte tvekat sedan heller, utan ser bara möjligheter. – Den största fördelen är nog den sammanhängande ledigheten. Sen är det förhållandevis bra betalt. Det finns ju mycket jobb för sjöingenjörer iland också. Bara för att man läser till sjöingenjör är man inte bunden till att jobba till sjöss. Det är en bred utbildning, de tekniska systemen man lär sig här kan man hitta överallt, även iland. Men det är till sjöss han vill. – Det är en speciell känsla att jobba till sjöss. Det är skönt, lugnt, avkopplande, även om det kan vara mycket att göra/stressigt ibland. Du kopplar ju av från allt i land; pendla hit och dit, sitta i trafikköer, allt sånt slipper du.
Många avhopp – När vi började var vi 48. Första året hoppade nog tio stycken av. Andra året var vi väl nere i 35, tredje året var vi nere i kanske 30. – Vissa kanske hade förväntat sig något helt annat av utbildningen. Man märker ganska snabbt vilka som är intresserade av att gå här, man ser vilka som trivs. Han säger att det framför allt är de som läser den fyraåriga utbildningen som hoppar av. Han menar att de som går det treåriga programmet redan på gymnasiet har upplevt ett maskinrum, de vet mer om vad de har att vänta. Han resonerar kring att det visserligen kan vara stor skillnad mellan den bild studenterna har i förväg av utbildningen och hur den är i verkligheten, men han tycker att det är mycket upp till den enskilde studenten att kolla upp och ta till sig den information som finns på studentmässor och liknande. Fördomar – Men det var ju jättefräscht och fint inuti båten. Och jag hade fått en bild i huvudet om sjömän som mycket äldre än de var. Men på den båten var ju unga styrmän, en ung skeppare och matroserna var unga. De var ju som vilket gäng som helst. //Anna Lundberg Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
|
 |
 |
|
|
Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan. Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies |