LEDARE. Ur SST 23/2006

Hur kan vi skapa bättre återväxt i näringen?
Det är intressant med sjöfart. Det tycker åtminstone de flesta som jobbar inom branschen. Men hur är det med de generationer som skall ta över så småningom?

Förr var livet ombord identiskt med det stora äventyret för de unga män som kanske inte kände så starkt för att studera. Det var ett sätt att se världen och bli självständig.

Med dagens levnadsstandard, som saknar motstycke i historien, är utgångsläget ett helt annat. Behovet av att komma ut i världen finns inte längre, i dag är det en självklarhet bland ungdomen. Sjölivet har ingen attraktionskraft i sig, fartyget är bara en arbetsplats och många andra arbetsplatser upplevs som mycket trendigare och mer spännande än ett fartyg.

Intresset för en karriär till sjöss minskar, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Redan på tidigt åttiotal spåddes att arbetsmarknaden för blivande sjöbefäl skulle blomstra om ett antal år. Nu har ett antal år förflutit och visst, det stämmer – arbetsmarknaden blomstrar för dem som har skaffat sig rätt utbildning.

Hur kommer det sig då att inte fler har skaffat sig ”rätt utbildning”? Sjöfartsyrkena marknadsför inte sig själva. Nu gäller det att bygga upp en helt ny image för yrket sjöbefäl, att skapa ett varumärke som tilltalar dagens generation. Det hjälper inte att klamra sig fast i det förflutna med en ”så var det inte förr”-mentalitet, för vi lever i nuet och till stor del i framtiden så arbetet måste kännas spännande och motiverande för dem som står inför sitt yrkesval. Det handlar alltså om marknadsföring på många olika plan, det gäller att informera på rätt sätt för att skapa kännedom och det gäller framför allt att bygga ett tidsenligt varumärke för yrket sjöbefäl.

Problemet är att samhället verkar fjärmar sig från sjöfarten. I vårt dagliga liv ägnar vi inte sjöfarten en tanke när vi tar vår senast inköpta tekniska pryl i bruk, trots att den med största säkerhet har färdats över halva jordklotet i en container ombord på ett linjefartyg.

Problemet handlar till stor del om kunskap. Alltför få ungdomar känner till möjligheten att gå till sjöss, den möjligheten är inte ett reellt alternativ.

Det gäller att informera högstadieelever som står i begrepp att välja en utbildning att det faktiskt finns ett yrkesval som medför att de från början har en relativt hög lön, att de jobbar under halva året, med världen som arbetsplats, att de kan bosätta sig precis var de vill och sist, men inte minst – när de känner för att avancera eller byta karriär så är möjligheterna mycket stora. Låter detta för bra för att vara sant? Javisst, men det existerar faktiskt sådana arbetsplatser – till sjöss.

Sedan kan man fråga sig om yrkesvalsvägledarna helhjärtat går in för att rekommendera en karriär till sjöss. Det talas kanske alltför mycket om självförverkligande, att man ska satsa på det som man ”brinner för”. Vem brinner för sjöfart i tonåren? I verkligheten är det nog så att ett försvinnande fåtal av alla människor är förunnade att leva på frukten av ett brinnande intresse.

Yrkesvägledarna har en stor utmaning i att agera ”talangscouter” och hitta de personer som passar för en karriär till sjöss. För rätt person är det ett självklart val att bli sjöbefäl, att jobba halva året och förverkliga sig själv de resterande sex månaderna. Men de måste få kännedom om möjligheten!

Visst – det finns trots allt ett antal ungdomar som varje år fått upp ögonen för yrket och väljer att satsa på en karriär till sjöss, men ett stort antal studenter hoppar av utbildningen. Vad beror det på?

Enligt en rykande färsk kartläggning av orsakerna till att studenter på sjöingenjörsutbildningen hoppar av beror detta till 42 procent på att verkligheten inte stämmer överens med studentens förväntningar.

De som går iland för gott efter sin första praktikperiod i ett fartyg hade nog med sig en ganska missvisande bild av vad yrket skulle innebära när de för första gången mönstrade på. Många hade en romantiserad bild av yrket som föga stämde med verkligheten. En felaktig bild av sjölivet leder givetvis till någon form av konfrontation med det verkliga livet ombord.

Jag tror att det allra viktigaste är att den som gör sitt yrkesval har en realistisk bild av vad han eller hon ger sig in på. Nej, man kan inte veta allt om sitt kommande yrke innan man ens påbörjat utbildningen, men man bör ha klart för sig att livet ombord i ett miniatyrsamhälle ute till havs inte passar alla människor. Är man själv en av dessa?

Det vore kanske inte så dumt att satsa betydligt mer på att eleven vet vad han eller hon ger sig in på. Det kanske är dags att tänka om när det gäller utbildningen till sjöss och påbörja marknadsföringen redan i grundskolan? Ett skolfartyg med ett antal praktikplatser ombord förefaller vara en utmärkt väg att gå – i dagsläget finns långt gångna planer på ett sådant projekt. Då vet de i alla fall vad de ger sig in på när de sedan väljer en högskoleutbildning på tre till fyra år.

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies