 |
 |
|
|  |
Isbrytaren Oden förbereds för uppdrag i Antarktis Norrlandsisbrytaren Oden var det sista fartyget som byggdes på Götaverken-Arendals varvet och hon levererades 1989. Oden är den ende av de fyra Norrlandsisbrytarna som är byggd i Sverige och hon är också konstruerad efter ett annat koncept än de andra. Oden är dessutom byggd i samarbete med Polarforskningssekretariatet. Det innebär att hon är anpassad för att vara ett forskningsfartyg och hon har extra förstärkning i skrovet. Där skrovet är som starkast mäter plåtarna 60 mm. Oden väger 13 000 ton och är polarklassad och byggd för gång i arktiska och antarktiska farvatten. Tanken var också redan vid projekteringen att hon skulle användas för expeditioner och den verksamheten har fallit väl ut. Hittills har Oden gjort sju expeditioner till arktiska farvatten.
Vände vid ekvatorn Isbrytarverksamheten i Sverige finansieras av sjöfarten och täcks alltså inte av skattemedel, medan forskningsfärderna bekostas av andra medel. Sjöfartsverket och Polarforskningssekretariatet har ett avtal när det gäller nyttjandet av Oden under forskningsexpeditioner. Uppdraget till Antarktis har Oden fått av den amerikanska myndigheten, National Science Foundation, (NSF) och det är ingen expedition i stil med de tidigare till Arktis. Visserligen följer forskare med på en bit av resan, från Buenos Aires och fram till Rosshavet, men den huvudsakliga uppgiften är att bryta isränna och assistera in fartyg till den amerikanska basen, McMurdo Station. Sedan 1956 har NSF en forskningsbas nere i McMurdo i Rosshavet. Det är en stor bas med drygt 1 000 personer sommartid som har till uppgift att serva amerikanska forskare runt om i Antarktis. Det är en hel stad som är uppbyggd därnere. De tar in förnödenheter varje sommar och eftersom det går åt mycket mat, olja och annan materiel kan man inte flyga in allt. Det krävs att en stor del når fram med båt. På årsbasis rör det sig om ett tankfartyg på cirka 30 000 dödviktston och ett containerfartyg på 17 000 ton.
Ersätter upptagen rysk isbrytare Med tanke på de relativt milda vintrar vi har haft här under de senaste åren, har det varit en viss överkapacitet på isbrytare och därför anser isbrytarledningen att man med gott samvete kan skicka iväg Oden till Antarktis trots att det är säsong för isbrytare på våra breddgrader när hon är på annat håll. Om det blir kallare än förväntat medan Oden är på resa kan man också använda sig av de tre Vikingisbrytarna som normalt går ute på Nordsjön och som Sjöfartsverket är delägare i. Om det blir en så sträng vinter att man saknar Oden längs våra igenfrusna kuster, kan hon vara tillbaka i sina hemmafarvatten innan vintern når sin maximala styrka. När Svensk Sjöfarts Tidning är ombord ligger Oden i Öresundsvarvets torrdocka för att bland annat lägga in luftkonditionering, förbättra anodskyddet och reparera tätningarna till propellerhylsorna samt utföra en del målningsarbete. Varvsbesöket var ursprungligen inte planerat förrän till nästa år, men med tanke på den krävande resan valde man att göra en del av arbetet redan nu. Nästa år är det stor klassning och då kommer man också att bygga in ett Multibeamlod för att än mer anpassa fartyget för forskningsuppdrag. Ett Multibeamlod är ett ekolod som mäter betydligt mer än ett ordinärt lod.
Från Göteborg till Buenos Aires Den ordinarie besättningen är utökad med två man inför den långa resan, en elektriker och en reparatör, och Oden mönstrar 19 man när hon ger sig av sydpå. Beroende på vilket gäng som är ombord ingår antingen en eller två kvinnor i besättningen. Det finns hyttutrymme för 70 personer, men då måste många av dem dela hytt. Räddningsutrustningen ombord är dimensionerad för 86 man. Når isen på juldagen Det första de skall göra är att bryta upp rännan och sedan assistera tankfartyget, som skall dyka upp den 22 januari.
– Hur mycket vi behöver göra beror pÃ¥ hur rent det är i rännan, säger Tomas Ã…rnell, befälhavare pÃ¥ Oden. Därefter skall torrlastfartyget och nÃ¥got senare ocksÃ¥ ett forskningsfartyg tas in. Om vi skall hjälpa till med forskningsfartyget eller om det uppfräschade Coast Guard-fartyget Polar Sea, som finns därnere samtidigt, kan hÃ¥lla rännan isfri avgörs av issituationen där och dÃ¥. Om det bedöms att Coast Guard själva klarar av att hjälpa forskningsfartyget till kaj sÃ¥ ger vi oss av hemÃ¥t när tankern är lossad och Ã¥ter ute pÃ¥ fritt vatten. Det kan bli nÃ¥gra av de sista dagarna i januari eller i början av februari 2007. Uppdraget där nere beräknas ta mellan fem och sju veckor. Med en fart pÃ¥ elva knop tar det 45 dygn att gÃ¥ hem frÃ¥n Rosshavet. – När vi är där, fortsätter Tomas Ã…rnell, är temperaturen som drägligast och ligger mellan nÃ¥gra minusgrader och ner till minus tio. Det är sällan det blir plusgrader. Den isen vi i första hand skall ge oss pÃ¥ är den inre isen. De sista 15 distansminuterna bestÃ¥r av flerÃ¥rsis. Rännan vi skall bryta är mycket längre än sÃ¥, men längre ut har isen bara legat i ett Ã¥r och är därför mycket tunnare. Isen pÃ¥ den inre sträckan har legat i minst tre Ã¥r där den är som tunnast och den är i dag ungefär tre meter tjock, i vissa fall till och med tjockare. Om man kommer en bit utanför det rännsystem som vi skall jobba i är isen upp till sju Ã¥tta meter tjock. Med hjälp av vädret har man vart tredje Ã¥r lyckats med att fÃ¥ ut isen pÃ¥ öppet vatten och dÃ¥ har det Ã¥ret efter bara varit en tunnare ettÃ¥rsis att bryta. Men den isen vi skall ge oss pÃ¥ har alltsÃ¥ legat i tre Ã¥r. – Det primära, säger Tomas Ã…rnell, är att öppna rännan sÃ¥ att vi kommer in. Därefter kommer vi att bredda rännan och köra fram och tillbaka för att hÃ¥lla den farbar. Det fryser inte sÃ¥ mycket dÃ¥ som senare pÃ¥ säsongen. När rännan är breddad skär vi kilar i den och ger pÃ¥ sÃ¥ vis isen möjlighet att driva iväg vid första sydliga storm. – I och med att det snöar, isolerar snön isen och istäcket bygger lÃ¥ngsammare än under den första tiden. Men pÃ¥ grund av undervattensströmmar som för med sig kallt vatten fryser det även till pÃ¥ isens undersida. – Isen som har legat nÃ¥gra Ã¥r är inte bara tjockare än nyare is utan ocksÃ¥ betydligt hÃ¥rdare. Men om man fÃ¥r bukt med den sÃ¥ spricker den lättare än den mjukare Ã¥rsisen vi har häruppe. Oden är som bredast i fören och mäter där 31,7 meter. Hon smalnar av längre akterut till 26 meter. Förut i botten finns en plog som plöjer genom den brutna isen och trycker isen utÃ¥t mot skrovets sidor och vidare under iskanten. Med hjälp av det systemet fÃ¥r man en jämn, ren och fin ränna bakom fartyget och dessutom undviker man att fÃ¥ in is till propellrarna. Effektiv isbrytning Längs förkanten just under vattenlinjen sitter munstycken genom vilka man sprutar saltvatten för att smörja skrovet sÃ¥ att man glider lättare. I öppet vatten kan man ocksÃ¥ använda vattenmunstyckena som bogpropeller och trycka skrovet Ã¥t det ena eller det andra hÃ¥llet med en kraft av tio ton. //Robert Hermansson
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
 |
|
|
Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan. Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies |