Ur SST 19/2006

På The World Maritime University i Malmö utbildas sjöfartspersonal från utvecklingsländer. Foto: Robert Hermansson

WMU – för sjösäkerhet i hela världen
Den 4 juli 1983 slogs portarna upp för The World Maritime University i Malmö. Det internationella sjöfartsuniversitetet, som lyder under FN- organisationen IMO, huserar i de lokaler som en gång härbärgerade Sjöbefälsskolan i Malmö.

Syftet med universitetet är att sjöfartspersonal från utvecklingsländerna skall få avancerad träning och utbildning som de inte kan erbjudas i sina hemländer. Det är alltså inte blivande sjöbefäl som utbildas på den tidigare sjöbefälsskolan utan högre tjänstemän, som skall syssla med inspektion, sjösäkerhet och administration och på ett välorganiserat sätt värna miljön och arbeta för att förhindra föroreningar från fartyg och aktivt arbeta för att implementera IMO:s standard i sina respektive hemländer.

Generalsekreterarbesök
Det hela började 1976 när IMO:s generalsekreterare C P Srivastava besökte Sverige för att träffa representanter för den svenska regeringen. Sverige har alltid legat i främsta ledet, inte minst när det gäller det tekniska arbetet inom IMO. Under mötet diskuterades bland annat hur man ska agera för att även sjöfartspersonal i utvecklingsländerna skulle få sådan utbildning att de själva kan möta de allt större krav på säkerhet och miljö, som den internationella sjöfartsnäringen ställer.

Under de följande åren anordnade IMO flera seminarier, vissa av dem tillsammans med Sida och vid flera tillfällen träffades man på den nerlagda sjöbefälsskolan i Malmö.

Utbildningen permanentas
Seminarierna och kurserna var så framgångsrika att man började fundera på att utöka programmet och organisera en regelrätt utbildning. 1980 fördes diskussioner på hög nivå om att etablera ett permanent utbildningscenter i en väl etablerad sjöfartsnation där elever från utvecklingsländerna skulle få den utbildning som de inte kunde få i sina hemländer.

Då stora delar av världen saknade kvalificerade tjänstemän resulterade de internationella konventionerna som Marpol, Solas, STCW i många länder inte mer än i tomma ord och meningslös retorik.

I november 1980 träffades man i Malmö, med finansiellt stöd från Sida, för att diskutera hur man bäst skulle implementera en global sjöfartsutbildning. Samtidigt diskuterade IMO:s generalsekreterare och den svenska regeringen vilken roll Sverige skulle spela. Sveriges handelsminister föreslog att ett internationellt universitet för maritim vetenskap och teknik skulle etableras i landet.

Stort behov av vidareutbildning
På mötet i Malmö fanns representanter från 45 utvecklingsländer och de antog en resolution som gav IMO och organet för FN:s utvecklingsprogram i uppdrag att ställa sig bakom grundandet av en sådan institution. Alla var överens om att det fanns ett enormt behov av administratörer, inspektörer, lärare och annan kompetent personal på alla nivåer inom sjöfartssektorn i utvecklingsländerna. Man menade att det krävdes ett eller två års heltidsstudier för att eleverna skulle få den kompetens som behövs.

Sedan gick det snabbt. Ett år senare fick IMO:s generalsekreterare i uppdrag att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sjöfartsuniversitetet skulle bli verklighet.

Den svenska regeringen förband sig att betala en tredjedel av universitetets löpande kostnader och staden Malmö lovade att tillhandahålla lämpliga lokaler för undervisningen och bostäder till eleverna för en ringa kostnad.

Det tog knappt 15 månader från det att projektet startade tills överenskommelsen undertecknades i februari 1983 av IMO och Sveriges ambassadör i Storbritannien.

Den svenska regeringen godkände överenskommelsen, som vann laga kraft den 1 maj och bara sex veckor senare kom de första 72 studenterna till Malmö och World Maritime University. De kom från 40 olika länder.

Undervisning på engelska
Eleverna väljs ut av de olika ländernas myndigheter, organisationer etc och undervisningen sker på engelska och på det traditionella viset med lektioner, övningar, tentor och studiebesök, både i Sverige och utomlands och ett avslutande examensarbete. Eleverna skall ha avlagt en högskoleexamen eller ha en bakgrund som sjökapten eller sjöingenjör för att få påbörja studierna.

Förutom de heltidsanställda föreläsarna kommer mer än hundra internationella experter och föreläser varje år och de bidrar till den höga utbildningsnivån. Det finns olika nivåer på utbildningen och man kan studera i nio eller 17 månader.

Man räknar med att det kostar en student drygt 50 000 dollar att bo i Malmö under 17 månader. Sedan undervisningen började för 23 år sedan har 2 061 studenter avlagt examen.

Undervisningen för de längre kurserna börjar i maj och i början av oktober varje år tar studenterna sin examen. I år är det examen den 8 oktober och då avslutar 112 studenter sin utbildning och återvänder hem. Niomånaderskurserna börjar i januari.

I år tar även tre svenskar examen: Fredrick Haag, Klaus Pedersen och Andreas Westerberg.

Andreas Westerberg. Foto: Robert Hermansson

Sidafinansiering
Andreas Westerberg är utbildad ekonom och journalist och har seglat med skolfartyg, bl a Gunilla, pÃ¥ västkusten. Anledningen till att Andreas hamnade pÃ¥ WMU är att han Ã¥kte upp för en jobbintervju pÃ¥ tjänsteexportenheten i Norrköping. Det visade sig att intervjun för sÃ¥väl Andreas som för Fredrick Haag inte ledde till ett jobb i Norrköping, som tanken var, men väl till en niomÃ¥nadersutbildning pÃ¥ WMU.

Efter examen skall Andreas arbeta pÃ¥ transportpolitiska enheten i Norrköping. Sedan är tanken att han skall Ã¥ka ut till olika länder och göra en insats för sjöfarten och det internationella samarbetet. Gärna nÃ¥got bistÃ¥ndsprojekt, t ex inom Sida, som har bekostat hans utbildning.

Fredrick Haags utbildning bekostas också av Sida och han läser Integrated Coastal and Ocean Management (ICOM) medan Andreas läser Maritime Administration (MA).

Klaus Pedersen är sjökapten och har gått den långa 17-månaderskursen och läst Maritime Safety and Environmental Protection (MSEP). Klaus, som själv har bekostat sin utbildning, har varvat tiden på skolan med arbete till sjöss som befälhavare och började på universitetet redan 2002. Han har fått några stipendier från svenska institutioner, men merparten av utgifterna har han själv stått för. Under de två sista terminerna efterskänktes kursavgifterna av WMU.

Klaus har verkligen satsat rejält för att få läsa vid WMU. Bara förlorad arbetsinkomst under de 17 månaderna uppgår till drygt 600 000 kronor.

– Ett av mÃ¥len har varit att jag vill fördjupa mig i sjöfarten och lära mig mer om näringens olika grenar och verksamheter, säger Klaus. Man kan väl säga att sjöfart är mitt stora intresse och jag vill gÃ¥ iland och utnyttja den kompetens, som jag dels fÃ¥r här och som jag dels har med mig frÃ¥n min tid till sjöss. Även det nätverk som WMU har gett mig betyder mycket och jag är säker pÃ¥ att bÃ¥de jag och min arbetsgivare kommer att ha nytta av det i framtiden. Jag har inget specifikt mÃ¥l, men jag vill pÃ¥verka näringen i en riktning som jag ser som sund och nyttig.

Klaus Pedersen. Foto: Robert Hermansson

Anställning i Köpenhamn
Klaus har fått anställning som fartygsinspektör på det danska sjöfartsverket i Köpenhamn. Dagen efter intervjun i Köpenhamn ringde de och sa att han fick jobbet. Att det gick så snabbt kan mycket väl bero på att mannen som intervjuade Klaus varit lärare på WMU och därför väl känner till studenternas kompetens.

Det finns ett flertal länder, som t ex Sydkorea som aspirerar på att bli sjöfartsländer och man ser hur allvarligt de tar på sjöfarten på alla nivåer, från ministrar och neråt. Det är glädjande att se att det finns många nya sjöfartsnationer som inser att man inte kan sköta sjöfarten med vänsterhanden, utan man måste satsa fullt ut och helhjärtat om det skall bli något resultat. I den processen har WMU i Malmö spelat en stor och kanske rent av, en avgörande roll.

– Det är nyttigt av mÃ¥nga skäl att ha gÃ¥tt pÃ¥ WMU, säger Klaus avslutningsvis. Inte minst det internationella kontaktnätet som man bygger upp kommer att vara till nytta för mÃ¥nga. Att ha gÃ¥tt pÃ¥ WMU är lite som att ha seglat i samma bÃ¥t. MÃ¥nga av eleverna hÃ¥ller kontakten och hjälper varandra och har i mÃ¥nga fall samma värderingsgrunder när de träffas inom kommittéer och pÃ¥ internationella konferenser. Det gagnar det internationella samarbetet och i högsta grad sjösäkerheten.

//Robert Hermansson

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies