LEDARE. Ur SST 17/2006

Sammanslagna klubbar Рpositivt f̦r fler
Assuranceforeningen Skuld och The Swedish Club har skrivit ett intentionsavtal och förhandlar nu om ett sammangående. Ambitionen är att ett slutligt avtal skall vara färdigt och underskrivet innan årets utgång.

Nu är detta inte en ”vanlig” fusion mellan tvÃ¥ bolag. Det rör sig i stället om en sammanslagning av tvÃ¥ traditionsfyllda institutioner i den internationella sjöfartsvärlden. The Swedish Club, eller Sveriges Ã…ngfartygs Assurans Förening, bildades 1872 och Skuld 1897. De är bÃ¥da ömsesidiga föreningar med rederier frÃ¥n hela världen som medlemmar.

Klubbarna motiverar ett samgående med att det finns uppenbara synergieffekter. Man ökar risktagningsförmågan, minskar exponeringen vid stora olyckor, blir effektivare och får en bättre konkurrensposition i en helt internationaliserad marknad.

Om klubbarna hittar former som medlemmarna accepterar och ser som positiva, kan ett sammangående också få positiva effekter utanför den nya organisationen.

Klubbarnas primära uppgift är att hålla medlemmarna så skadeslösa som möjligt efter en olycka. Detta gör man bäst genom förebyggande verksamhet, så kallad loss prevention. Det innebär att man är mycket aktiv i sjösäkerhetsarbetet också generellt sätt. Av de 13 klubbar som ingår i the International Group of P&I Clubs och som försäkrar omkring 90 procent av världshandelsflottan, tillhör Skuld de mellanstora och The Swedish Club de mindre. Tillsammans blir de tredjen störst och eftersom den andra norska klubben Gard är näst störst kommer sammanslagningen att ge ett stärkt skandinaviskt inflytande i denna för sjösäkerheten viktiga verksamhet.

Enligt nuvarande planer kommer huvudkontoret för den nya klubben, med runt ett hundratal anställda, att placeras i Göteborg. Det kommer inte bara att förstärka Göteborg som sjöfartsstad utan ha en stor betydelse för hela den svenska sjöfartsmiljön. Om det blir av så blir det ytterligare en ingrediens som tillsammans med bland annat goda marknader, en konkurrenskraftig sjöfartspolitik (hallå regeringen, vart tog den där utlovade tonnageskatten vägen förresten?) samt satsningar på forskning och utveckling skapar ett positivt tillväxtklimat för svensk sjöfart.

Läsvärd rapport från
Statens haverikommission
Statens haverikommission (SHK) har nu kommit med sin rapport om ro-ro/passagerarfärjan Casino Express grundstötning i Holmsund i november 2004. Det var en grundstötning i hÃ¥rt väder som dock, tack och lov, inte resulterade i nÃ¥gra personskador eller skador pÃ¥ miljön eller last. Rapporten berättar däremot om en händelse som mÃ¥ste varit mardrömslik för befälhavaren och övriga inblandade. Kommissionen har sett närmare pÃ¥ de ”mjuka” frÃ¥gorna och analyserar händelsen bland annat genom att värdera MTO-aspekter – samspelet mellan Människa, Teknik och Organisation. SHK skriver: ”Att Casino Express misslyckades med tilläggningen är inte ett exempel pÃ¥ dÃ¥ligt sjömanskap, utan ett exempel pÃ¥ hur människor under lÃ¥ng tid kan kompensera brister i utrustning och organisation och att detta snart tas för självklart. Att kompensera pÃ¥ detta sätt gÃ¥r bara till en viss nivÃ¥. När situationen blir svÃ¥rare än vanligt finns inte nÃ¥gra marginaler kvar.”

Händelsen beskrivs som en organisationsolycka där säkerhetsmarginalerna redan från början var små. Befälhavaren hade att hantera ett fartyg med usel manöverförmåga i en hamnanläggning som inte hade tillräckligt manöverutrymme. Sedan förvärrades läget ännu mer när vind en ökade från sämsta tänkbara riktning. Till detta kommer att kommunikationen med bogserbåten var närmast katastrofal. Innan ankomsten hade man kommit överens om ett annat tillvägagångssätt än normalt vid anlöpet på grund av väderförhållandena. När detta misslyckades försökte befälet på färjan få kontakt med bogserbåten över VHF-radion, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. På bogserbåten var befälhavaren ensam på bryggan, fick springa från vinge till vinge, manövrera, försöka hålla reda på sin egen position och kommunicera med färjan och sin egen personal på däck. Dessutom hade en ny lur till VHF-radion installerats under hans ledighet, men ingen hade talat om för honom att denna måste hanteras på ett särskilt sätt för att inte störa ut kommunikationen.

Efter grundstötningen inleddes räddningsarbetet. Evakueringen av passagerare och en del av besättningen sköttes på ett säkert och professionellt sätt av befäl och medverkande aktörer, som kustbevakning och sjöräddningssällskapet. Fartyget kunde räddas och inga miljöskador uppstod. Det var dock inte slut med prövningarna för befälhavaren. Nu fastnade han mitt mellan två myndigheter. Tillsammans med sjöfartsinspektören hade han beslutat pumpa ut så mycket vatten som möjligt för att inte elförsörjningen skulle slås ut och för att fartyget inte skulle kantra och sjunka. Då kom en företrädare för Kustbevakningen och beordrade honom att sluta pumpa ut vatten som kunde vara oljeblandat. Efter en diskussion fick dock kustbevakaren ge sig.

Denna rapport från SHK är som en haverirapport skall vara. Den är välskriven och här finns mycket att lära sig. En nedladdning från www.havkom.se rekommenderas.

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies