|
|  |
Ur SST 15/2006
När endast en kabellängd återstod till kajen i Kanton sköts salut från Ostindiefararen så det ekade mellan höghusen. Foto: Robert Hermansson
Äntligen framme i Kanton
Efter en resa som varade i 290 dagar och omfattade sex strandhugg från Cadiz i Spanien, via Recife i Brasilien, Kapstaden och Port Elizabeth i Sydafrika, Fremantle i Australien och Jakarta i Indonesien, anlände ostindiefararen Götheborg till Pärlflodens mynning den 17 juli. Men redan den 13 juli ankrade skeppet i ytterskärgården vid Xiaowashan och förhalade längre in två dagar senare.
Första gången ett skepp från det Svenska Ostindiska Compagniet siktades av kinesiska lotsar i Macau var när skeppet Friedericus Rex Sueciae anlände 1732. Det var det nybildade compagniets första fartyg. Ursprungligen hette skeppet Terra Nova, liksom varvet där vår ostindiefarare byggdes.
Befälhavare ombord på den första resan var en välmeriterad sjöman vid namn George Herman Trolle. Den egentliga makten ombord hade förste superkargen; han hette Colin Campell och var, tillsammans med Niklas Sahlgren och Henrik König, en av compagniets grundare.
 |
| Kinesiska drakar välkomnade de långväga gästerna. Foto: Robert Hermansson |
HÃ¥rt slit
Ombord i vårt skepp, som är den 38:e ostindiefararen, är Peter Kaaling, en modernare men säkert lika välmeriterad sjöman och befälhavare. Rollen som superkarg upprätthålls av maskinchefen, som vid ankomsten var Hans-Erik Emanuelsson.
Båtsman ombord var Björn Ahlander och han och besättningen fick slita hårt när fartyget väl befann sig på floden. Under de 200 år som förflutit sedan compagniets senaste skepp för egna segel tog sig mot Kanton har det byggts broar och dragits kraftledningar över floden, som ligger så lågt att ett ståtligt och väl riggat skepp inte kan ta sig under. Övre delen av masterna riggades ner så att Götheborg kom under broar och kablar och sattes åter på plats inför den officiella ankomsten när den sista bron var passerad. Det var ett mastodont-arbete som beskrivs mycket bra i ett mail från Björn Ahlander:
”Efter ett rejält slit var flaggstänger, bram och märsrÃ¥r samt bram och märsstänger nere. Efter att vi passerat hindren förtöjde vi och riggade upp allt igen. Tänk er att klättra frÃ¥n markplan vid Röda Sten i Göteborg upp till Älvsborgsbron, 40 meter upp, och att göra detta pÃ¥ en repstege. Fundera sedan över hur mÃ¥nga gÃ¥nger man hinner klättra upp och ner under ett 16 timmars arbetspass. Lägg därtill 36–38 gradig fuktig värme. Det kallar jag rigg-jobb. Inte undra pÃ¥ att vi magrar och gÃ¥r ner i vikt.”
När fartyget åter var riggat och klart gick hon till kaj vid Zou Tou Zui, inte långt från där de svenska fartygen låg under 1700-talet. Med ombord fanns kungen och drottningen och en massa inbjudna gäster. Det blev ett ståtligt mottagande med tal av Kantons borgmästare och vår kung. Trots den tryckande hettan bjöds det på drakdans och mycket annan underhållning.
 |
|
Många av dem som byggde båten mötte upp och kunde stolt konstatera att deras yrkesskicklighet beundrades av tusentals kineser som vallfärdade till fartyget. Foto: Robert Hermansson |
Enastående gästfrihet
Varhelst skeppet gjort strandhugg under resan har besättningen fått ett enastående mottagande, men ingenting av det de tidigare upplevt kan jämföras med den enastående entusiasm och gästfrihet som visats i Kina. Björn Ahlander berättar vidare i sitt mail:
”Den senaste veckan har varit het, omtumlande och overklig. Första intrycket av Kina var en ordinär containerhamn, inget märkvärdigt alls. Sen brakade det lös.
Ankomstspektaklen vid de olika stoppen under resan har hittills varit imponerande och stora. Här i Kina är de ogreppbara, vi förstår inte hysterin.
Jag har för första gången i livet känt mig som en rock- eller filmstjärna. Att få gå på en röd matta mellan jublande människor är inte fattbart, har de förväxlat en enkel båtsman med kungen? Nej vi är KÄNDA, folk kommer fram och har sett mig och andra i intervjuer i CCTV, Kinas största tv-station.
Fantastiska shower med skeppet i bakgrunden, presskonferenser, öppningar av utställningar, fyrverkerier, ja allt måste dagligdags en superstar genomlida.
En dag åkte jag, doktorn och några elever i limousinkortege till öppningen av en fotoutställning om skeppet. Därefter bjöds vi på den finaste lunchen. Det har varit galamiddag med 1 000 gäster, inklusive kungen och hela besättningen.
Detta låter glassigt värre, och det är det! Men allt har inte bara skett så där över en dag. Om jag minns rätt så fick vi först bygga fartyget och sen segla hit över 2 000 nautiska mil.
Bröllop på djonk
Vår egen kinesiske reporter ifrån CCTV, Deng Wo har gift sig. På eftermiddagen innan bröllopet var doktorn Robert Sin-clair och jag speciellt inbjudna till den mottagning som föregår ett kinesiskt bröllop.
Tillställningen hölls på den 40 meter långa djonk som är byggd till Ostindiefararens ära. Vi trodde vi skulle glida in och mingla runt lite bland folk. Ack vad vi bedrog oss! Festen startade först när vi dök upp; det var vi som var hedersgästerna. Vi var helt ställda och överraskade. Vi blev genast uppklädda i traditionella, vackra, kinesiska sidenkläder. Vi placerades på var sin sida om ett litet podium. Bruden serverade oss te på ett sirligt sätt och sedan satte brudparet sig i mitten. Jag blev presenterad som Dengs bästa vän ombord.
Nätt brud
Efter fotograferingen gick hela följet ut och bruden satte sig i en täckt gåstol. Längst fram bar Robert Hermansson och jag. Dengs fästmö var liten och nätt så det gick vägen.
 |
DrakbÃ¥tar banade väg för ”Götheborg” längs Pärlfloden. Foto: Robert Hermansson |
Det hela är ofattbart, plötsligt är vi hedersgäster på ett traditionellt kinesiskt bröllop! Det hela filmades av en massa fotografer som tur var, för annars skulle ingen tro oss.
Bröllopet ombord var vackert med många kinesiska kändisar. Svenska Timbuktu spelade på scenen intill fartyget men pausade snällt konserten tills akten var över. Hela besättningen bjöds att delta i bröllopsmiddagen. Tänk vilken dag för oss i besättningen, att få delta i ett kinesiskt bröllop, äta traditionell middag och avsluta dagen med kinesiska lekar.
Var och varannan dag bjöds vi pÃ¥ middag. Fem jungmän och jag hämtades ombord en dag och kördes till ett lyxhotell en 4–5 mil bort. Där möttes vi av tvÃ¥ tv-team som följde oss under 24 timmar. Detta var avslutningen pÃ¥ en stor tv-tävling som hette TopSailor. TvÃ¥ kinesiska ungdomar, Jessie och Patrik, som seglat med oss vann tidigare denna stora tävling. Jessie och Patrik är nu vÃ¥ra vänner och skulle slussa oss runt till olika parker, restauranger och övriga sevärdheter. Dessa tvÃ¥ ungdomar är lika kända som Naken-Janne och andra artister frÃ¥n svenska sÃ¥por. PÃ¥ kvällen avnjöts en underbar middag som avslutades med karaoke där hela hotellstaben deltog. Nästa morgon hämtades vi till en traditionell tvÃ¥ timmars tefrukost där rätt efter rätt skulle avnjutas i lugn och ro.
Liseberg gånger tio
En nöjespark som Liseberg fast tio gånger större var nästa punkt på programmet. Märkligt att gå runt med direktören och följas av tv-kameror från en elbil. Syftet med att låta oss medverka är att visa hur staden välkomnar oss och hur fint allt är i Guangzhou.
Det roligaste är nog ändå när man flanerar ensam genom parker och gator, speciellt under mornar och vid kvällningen. Familjer flanerar fridfullt eller utövar taichi. Någon ställer upp en bandspelare och så dansas det. Jag känner mig trygg att vandra överallt och alla hälsar när vi kommer. I varje kines hand finns tyvärr en digitalkamera, vi går inte många steg innan någon vill bli fotad med någon av oss. Nu för tiden är det inte turister som plåtar kineser utan kineser som plåtar turister.
Nu skall jag sluta för det är ändÃ¥ ingen som kommer att tro mig.”
Jodå, Björn, vi var där och vi tror dig.
Den 19 juli skall resan fortsätta mot Shanghai och mot nya äventyr för fartyget och besättningen.
//Robert Hermansson
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
