|
|  |
LEDARE. Ur SST 13-14/2006
Grön bok för för blått hav
"SÃ¥ opassande det är att kalla denna planet Jorden när det uppenbarligen borde vara Oceanen.” Med de orden av författaren Arthur C Clarke inleder EU-kommissionen sin grönbok med förslag och diskussionsunderlag för en framtida övergripande politik för förvaltningen av havet. Kommissionen betonar att Ã¥tgärder för att förbättra havsmiljön, utveckla kustregionerna och skapa tillväxt för de maritima näringarna är av största betydelse för hela Europa.
Nästan hälften av EU:s medborgare lever mindre än fem mil från havet. Många lever av eller på havet. Enbart hamnverksamheten beräknas generera runt 350 000 arbetstillfällen. Ett problem som kommissionen uppmärksammar är att människor som inte är direkt verksamma inom de maritima näringarna inte förstår att havet är precis lika viktigt också för deras livsvillkor och framtid.
Här krävs en enorm satsning på information, folkbildning och utbildning.
Ett exempel är den bristfälliga allmänna kunskapen om sjöfartens betydelse för samhällsbyggandet. Den klusterstudie som nyligen presenterades av Internationella Handelshögskolan i Jönköping visar att runt 220 000 svenskar är helt eller delvis beroende av sjöfarten. Det gäller dock för deras utkomst.
Alla vi som bor i Sverige är totalt beroende av sjöfarten för vår försörjning varje dag, sju dagar i veckan och året om, oberoende av vad vi arbetar med.
I ett land så beroende av utrikeshandel som Sverige är människor i Östersund och Växjö lika sjöfartsberoende som folket på Tjörn och Donsö. Utan sjöfart skulle fabrikerna snabbt få stänga, det blir tomt på butikshyllorna, kallt i husen och bilarna får inget bränsle.
VÃ¥r planet är täckt av hav, eller som en av den legendariske skämttecknaren Thorvald Gahlins knarriga, streckbenta och piprökande sjökaptener uttryckte det: ”Jorden bestÃ¥r till 75 procent av vatten. Resten är bara till för att förtöja vid.” Detta hav vill nu kommissionen att vi skall bruka och inte som i dag missbruka.
I dokumentet säger man att den försämring av havsmiljön som vi orsakat, och fortsätter orsaka, också försämrar havets potential för att skapa jobb och inkomster. Redan den svenska havsmiljökommissionen fastslog att vi aldrig hade tillåtit oss själva att behandla miljön på landbacken som vi behandlar sjön. Orsaken är naturligtvis att när vi använder havet som soptipp så syns inte det för blotta ögat, åtminstone inte direkt.
Sjöfarten kan definitivt bidra till en bättre förvaltning av havet. Med rätt Ã¥tgärder kan miljöpÃ¥verkan minskas radikalt, men det krävs mod och konstruktivt tänkande hos alla parter – rederier, lastägare, myndigheter, politiker, konsumenter. UndermÃ¥lig sjöfart skall bort. Sjöfartens bidrag till luftutsläppen kan minskas i morgon dag om näringen inkluderas i ett handelssystem för utsläppsrätter av svavel och kväve.
Det är viktigt att den europeiska sjöfarten inte ses som en till Europa begränsad verksamhet när regler utvecklas och lagstiftning blir till. Sjöfarten är en internationell näring och regelverken måste vara globala. Särregler är till nackdel för EU:s sjöfart och ger sjöfart i resten av världen en konkurrensfördel. Det är glädjande att kommissionen betonar detta i grönboken.
EU-kommissionen har nu gett sig ut på en turbulent resa där man kommer att möta många särintressen. Många av de verksamheter som berörs har också väldigt få beröringspunkter förutom havet. Var finns kopplingen mellan hamnbogsering och fiskfarmar? Eller tanksjöfart och kanotuthyrning?
Man kommer att fÃ¥ kritik frÃ¥n parter som anser att det frÃ¥n miljösynpunkt gÃ¥r alldeles för sakta och frÃ¥n andra som kommer att hävda att förändringar leder till ekonomisk katastrof för en näring eller region. Med andra ord – precis som det brukar vara. Skillnaden denna gÃ¥ng är att kommissionen inte ser isolerat pÃ¥ en enskild företeelse utan försöker fÃ¥ en holistisk politisk syn pÃ¥ havet, nÃ¥got som aldrig gjorts förut. Det kan leda till ett nytt perspektiv pÃ¥ mÃ¥nga saker.
För sjöfartens del finns det en del kontroversiella förslag som kommer att diskuteras flitigt. Det gäller bland annat en gemensam EU-flagg, skrotning av fartyg, sociala frågor och utbildningsfrågor. Ett konkret exempel på en fråga som kommer att väcka känslor är att kommissionen vill avskaffa alla nationalitetskrav för befäl i de nationella handelsflottorna för att skapa en fri rörlighet på den europeiska arbetsmarknaden för sjöbefälet.
Det år av diskussioner och konsultationer som nu följer innan man kommer med en vitbok kommer att bli intensivt och debattrikt. Grönboken är minst sagt ambitiös och med så många intressen och verksamheter inblandade finns naturligtvis risken att slutresultatet blir urvattnat. Kommissionen skall dock ha en eloge för att man vågat ta steget ut på denna väg.
Samtidigt finns det tecken pÃ¥ en prestigestrid inom kommissionen, där en principfrÃ¥ga kan bli om sjöfart i första hand skall ses som en del i havsbruket eller som en del av transportsystemet. Den för fiskeri och maritima frÃ¥gor ansvarige kommissionären Joe Borg verkar gärna vilja ta över ansvaret för sjöfarten frÃ¥n transportkommissionär Jacques Barrot. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har ocksÃ¥ sagt att han inte är främmande för ett övergripande maritimt generaldirektorat om sÃ¥ behövs.
 |
Rolf P. Nilsson
Chefredaktör |
Om denna fråga tillåts styras av prestige finns det all anledning att vara orolig.
En övergripande politik som skall ge oss ett sunt utnyttjande av havet kräver en helhetssyn där varje verksamhet får sin rättmätiga behandling och betydelse. Något snävare än en prestigebaserad politik finns inte.
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
