|
|  |
LEDARE. Ur SST 11/2006
Inkonsekvent av Rederinämnden
Företaget Marin Mätteknik driver nu en rättslig process mot Rederinämnden. Göteborgs-Posten berättar att företaget köpt ett nytt fartyg som man satt under svensk flagg, men att Rederinämnden har sagt nej till sjöfartsstöd. Detta trots att ett annat av företagets fartyg, som är utrustat och sysselsatt på exakt samma sätt, tidigare fått stöd.
Enligt Jan-Olof Selén, generaldirektör pÃ¥ Sjöfartsverket och ordförande i Rederinämnden, avslog man ansökan eftersom det i förarbetena till förordningen om sjöfartsstöd sägs att endast last- eller passagerarförande fartyg skall omfattas av stödet och att Marin Mättekniks fartyg Franklin är ett specialfartyg.
Det är möjligt att man kan hitta denna inställning om man gräver djupt i förarbetena. Orden last, passagerare och specialfartyg finns dock inte i förordningen, och det är den som ett rederi har tillgÃ¥ng till när man investerar i ett nytt fartyg. Där stÃ¥r att stöd skall utgÃ¥ för ”svenskregistrerade fartyg som huvudsakligen används i utrikestrafik av betydelse för den svenska utrikeshandeln eller den svenska tjänsteexporten”.
Att företaget tidigare har fÃ¥tt stöd för fartyget Triad, men nu inte fÃ¥r stöd för sitt nya fartyg ser Selén inte som en regeländring. Till SST säger han att den nuvarande nämnden följer sitt spÃ¥r och om man anser att det är fel spÃ¥r sÃ¥ fÃ¥r man överklaga till domstol eller ännu hellre fÃ¥ regering och riksdag att ändra instruktionerna för nämnden.
Marin Mätteknik har överklagat till Länsrätten som dömt till Rederinämndens fördel och nu ligger ärendet hos Kammarrätten.
Det är naturligtvis rimligt att nämnden ”följer sitt spÃ¥r”, det vill säga är konsekvent i sin bedömning av ansökningar. Man hänvisar ocksÃ¥ till att specialfartyg som skolfartyget Gunilla och ostindiefararen Götheborg heller inte har fÃ¥tt stöd.
När det gäller Marin Mättekniks Franklin är nämnden dock inkonsekvent. Sett ur företagets perspektiv: man har fått stöd för sitt fartyg Triad. Nu köper man ett nytt som skall sysselsättas på exakt samma sätt och på samma marknad. Enda skillnaden är att hon är större. Detta företag har ingen som helst anledning att tro att man inte kommer att få stöd och har därför självklart med detta i sina kalkyler. Den enda förändring som har skett sedan bifallet till det första fartyget är att nämndledamöter har bytts ut, och det kan ju knappast Marin Mätteknik lastas för.
En konsekvens av nämndens beslut kan bli att Marin Mätteknik, ett högteknologiskt företag av den typ som svenska statsmakter vill se växa i Sverige, kan komma att tvingas utomlands.
När nämnden säger att man ju alltid kan överklaga så är det självklart helt rätt, formellt sett. I praktiken är det dock inte alltid så. Att överklaga är dyrt och mycket kostsamt för mindre företag. De rättsliga kostnaderna kan uppgå till hundratusentals kronor och det lilla företaget ställs mot stora staten och alla dess resurser, juridiskt och ekonomiskt. Därför är det oerhört viktigt att varje statlig instans som har att fatta beslut med stora konsekvenser för ett företag är oerhört grannlaga i sitt arbete och har ett ordentligt underlag för sina beslut.
|
Rolf P. Nilsson
Chefredaktör |
Oavsett innehåll i förarbeten så måste syftet med stödförordningen väga tyngre. Den skrivning som finns i förordningen visar väl att regeringens och riksdagens avsikt är att ge svenska fartyg möjlighet att konkurrera på en internationell marknad oavsett om de bär last, passagerare eller som i mätfartyget Franklins fall ettor och nollor.
Få bort den undermåliga sjöfarten!
Så har det hänt igen. I november förra året gick torrlastfartyget Allora på grund i Vänern efter att befälhavaren hade somnat. Året innan hade hon fått nyttjandeförbud i Trollhättan, bland annat för att hon saknade ankare. Nu har fartyget fått nyttjandeförbud igen, denna gång i Szczecin i Polen.
Det är femte gången sedan 2004 och sjunde gången sedan 1999 som hamnstatsmyndigheter i europeiska hamnar belagt det 42 år gamla fartyget med nyttjandeförbud.
Allora var enligt den svenska sjöfartsinspektionen i mycket dålig strukturell kondition när hon skulle bärgas efter grundstötningen i Vänern.
När olyckan inträffade hade de två navigatörerna gått vakt om vakt i sextimmarspass i sex månader. Fartyget har ett brutto på 517, men tillåts av sin flaggstat att segla på sitt gamla mätbrev där bruttot är 252, vilket bland annat innebär att hon inte behöver någon AIS-transponder.
Svenska vatten har inte heller sedan dess varit förskonade frÃ¥n besök av detta tvivelaktiga fartyg. Tre gÃ¥nger har hon anlöpt svenska hamnar efter grundstötningen i Vänern. Den 13 februari var det Simrishamn som fick den ”äran”. Den 11 april anlöpte rostholken Landskrona och tvÃ¥ dagar senare var hon tillbaka i Simrishamn.
Den här typen av sjöfart måste bort från våra vatten. Undermålig sjöfart finns därför att det finns lastägare i Sverige som inte vill betala vad det kostar att använda kvalitetssjöfart och för att myndigheterna inte kan stoppa den. Mottagarna av den last som Allora fraktar måste ta sitt ansvar och sluta gömma sig bakom transportklausuler, som lägger ansvaret för transporten på säljaren. Sjöfartsinspektionen och andra myndigheter måste arbeta konstruktivt, kreativt och få de regelverktyg som krävs för att göra livet så surt som möjligt för oseriösa redare. Det skall vara jobbigt att driva och anlita undermålig sjöfart.
//Rolf P Nilsson
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
