|
|  |
LEDARE. Ur SST 9/2006
Sjöfarten tog plats i riksdagen
I förra veckan debatterades sjöfarten i riksdagen. Många frågeställningar togs upp, allt från Estonia till skärpt övervakning och nya regler. När man läser Trafikutskottets betänkande som låg till grund för debatten märker man att det finns en glädjande och grundläggande förståelse för att svenska särregler är av ondo. I en internationell näring får nationella särkrav ingen effekt, annat än att det skapar konkurrensnackdelar för den svenska sjöfartsnäringen. Skärpningar i regelverk måste ske på EU- och IMO-nivå och gälla alla.
Riksdagen röstade nej till motionerna, men frågorna är på intet sätt döda och begravda, inte minst eftersom vi har ett val i höst efter vilket riksdagsmajoriteten kan komma att se annorlunda ut. Två av de diskussionspunkter som kommer att leva vidare är följande:
• Kravet pÃ¥ en ny Estonia-utredning. Detta ställde sig riksdagen negativ till, bland annat med hänvisning till att Verket för innovationssystem nu har fördelat medel för en ny studie om sjunkförloppet. Det känns dock litet märkligt att man skall utreda det enda som alla är överens om, nämligen att färjan sjönk. Den debatt som blossar upp med jämna mellanrum gäller ju varför. Det är mycket tveksamt om en ny utredning behövs av sjösäkerhetsskäl. Det omfattande arbete med nya regler och ombyggnader av färjor som inleddes efter katastrofen har sannolikt tagit höjd för alla möjliga alternativa orsaker till förlisningen.
SST har skrivit det förut: Närmare 400 miljoner människor har rest till och från Sverige sedan Estonia sjönk, och det finns inte ett rapporterat dödsfall eller en svår skada som kan relateras till sjösäkerheten. Problemet är att den internationella haverikommission som tillsattes efter katastrofen inte kunde försvara sin integritet och därför förlorade i trovärdighet. Detta har gett upphov till alternativa möjliga förklaringar och allehanda mer eller mindre skruvade konspirationsteorier. Då och då dyker nya upp och varje gång öppnas såren igen hos de anhöriga.
Det är dags att tillsätta en internationell, oberoende kommission som får utreda frågan igen. Troligen kommer man fram till ungefär samma resultat som den förra kommissionen, men eventuellt kan man tillföra något nytt. Det viktiga är att vi får ett svar, givet med integritet. Då kan alla gå vidare, och konspirationsteoretikerna får hitta något annat att gräva i.
• Kraven pÃ¥ miljölotsar och miljökompetens hos besättningar pÃ¥ fartyg i Östersjön genom ett särskilt Östersjökörkort avslogs ocksÃ¥. Det var förnuftigt av riksdagen. Förutom att det skulle ta tid och resurser för statsmakterna att pÃ¥ internationell nivÃ¥ försöka fÃ¥ igenom detta – nÃ¥got som aldrig skulle lyckas – är det onödigt. En välutbildad besättning pÃ¥ ett kvalitetsfartyg redat av en seriös redare har redan i dag alla de kvalifikationer som krävs.
Sverige skulle må bra av en nationell samling när det gäller säkerhet och miljöskydd i våra vatten. Då krävs fokusering på framför allt fyra områden: undermålig sjöfart skall bort, kvalitetssjöfart premieras, bättre trafikövervakning och ledplanering samt tillgång till mottagningsanläggningar för oljeblandat vatten utan extra kostnad. Det första förutsätter ett betydligt större engagemang från lastägarnas sida och därför är det mycket positivt att Trafikutskottet förordar det samverkansavtal mellan Sveriges Redareförening, Svenskt Näringsliv och Sjöfartsverket som Havsmiljökommissionen föreslagit.
Även Handelsflottans Kultur- och FritidsrÃ¥d, HKF, debatterades i riksdagen. HKF skall läggas ned som egen myndighet och verksamheten skall flyttas över till Sjöfartsverket. För detta ändamÃ¥l har regeringen utsett en utredningsman som tidigare i Ã¥r fick sina direktiv. Trafikutskottet avstyrkte och riksdagen röstade ned ett förslag om att HKF skulle fÃ¥ fortsätta som självständig verksamhet, men samtidigt skriver utskottet att man ”förutsätter att de organisatoriska förändringarna inte innebär nÃ¥gra negativa följder för den verksamhet som hittills bedrivits inom HKF”. Med tanke pÃ¥ direktiven borde detta kunna sätta utredningsmannen i en ganska knepig situation. Regeringen har bestämt att verksamheten skall flytta till Norrköping. Men, om det visar sig att detta är negativt för verksamheten? Man kanske tappar nyckelpersonal som inte kan flytta med?
Samtidigt är det litet märkligt att regeringen bestämmer var verksamheten skall ligga. Det rör ju sig inte längre om en självständig myndighet, utan om en avdelning inom en myndighet. Det borde vara upp till Sjöfartsverket att bestämma var deras operativa verksamhet skall bedrivas ur kvalitets- och effektivitetssynpunkt. Det är snudd på ministerstyre när regeringen går in och petar i en myndighets operativa verksamhet.
HKF:s verksamhet kostar inte en skattekrona. Merparten av pengarna kommer från de farledsavgifter sjöfarten betalar och resten genom serviceavgifter. Att verksamheten är självfinansierande räcker inte för regeringen utan nu skall man peta i detta också. Farledsavgifterna skall belastas minimalt och HKF skall ta betalt för de tjänster man erbjuder utöver de konventionsbundna minimikraven.
|
Rolf P. Nilsson
Chefredaktör |
Det innebär till exempel att svenska sjömän skall betala för att ha tillgång till bibliotek halva året, något som är gratis för alla andra svenskar.
Detta är direkt småaktigt, särskilt som man inte bollar med skattekronor utan medel som erlagts av sjöfarten. Indirekt innebär detta också en höjning av sjöfartens kostnadsansvar. De miljoner i intäkter som utredaren lägger över på andra avgiftsfinansierade tjänster innebär ett minskat behov av tillskott till HKF:s verksamhet från farledsavgifterna. Är det någon som tror att Sjöfartsverket kommer att minska debiteringen av farledsavgifter i motsvarande mån?
//Rolf P Nilsson
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
