Ur SST 7/2006

Preemraff Lysekil producerar världens renaste bränsle

Svavelfria fordonsbränslen produceras på Preems raffinaderi i Brofjorden.

Preems raffinaderi i Brofjorden, tidigare Scanraff, är ett rent bränsleraffinaderi som huvudsakligen producerar svavelfria fordonsbränslen, bensin och diesel, råvara till den petrokemiska industrin och en liten mängd tung eldningsolja. Strax efter att raffinaderiet invigdes i mitten av 1970-talet ändrades förutsättningarna och produktionen lades om. Oljekriser och dyr råolja ändrade landets energipolitik mot ett mindre beroende av olja. Kärnkraften byggdes ut och det blev allt vanligare att värma husen med direktverkande och billig kärnkraftsel. Behovet av tung eldningsolja för uppvärmning och elproduktion minskade dramatiskt.

Myndighetsorder
1970 förbrukade Sverige 30 miljoner ton råolja och de svenska raffinaderierna hade bara kapacitet för att raffinera en tredjedel av den olja vi förbrukade. Vi var då det land i den industrialiserade världen som var mest beroende av oljan på spotmarknaden.
Vi var så sårbara att myndigheterna gav order om att det skulle projekteras ett nytt raffinaderi intill det som redan fanns i Brofjorden. Man planerade att bygga ett statligt raffinaderi för att minska importen av raffinerade oljeprodukter från andra länder. Av det blev inte mycket och nu är den svenska oljeförbrukningen under hälften av vad den var för 30 år sedan. Idag har Sverige ett betydande överskott av raffinerade produkter och exporten inbringar betydande inkomster till landet.
Tidigare producerades stora mängder tjockolja men idag är de tunga eldningsoljorna bara intressanta inom sjöfarten och i ett fåtal länder som fortfarande genererar elektricitet och värmer bostäder med hjälp av tjockolja. Nästan hälften av produktionen på raffinaderiet under 1970-talet var tunga eldningsoljor och den andra halvan delades ungefär lika mellan villaolja och fordonsbränslen. Nu är även villaoljan på kraftig tillbakagång.
För tredje Ã¥ret i rad sjunker behovet till den grad att om fem–Ã¥tta Ã¥r finns det förmodligen inte längre nÃ¥gon marknad för villaolja i Sverige. Det är pellets, bergvärme, fjärrvärme och jordvärme som mer och mer tar över marknaden. Produktionen av villaolja har sjunkit med 2,1 miljoner ton per Ã¥r.

Rustan Olsson, informationsansvarig.

Svavelfria produkter
I färska direktiv från EU sägs att Europa väsentligen måste minska de globala koldioxidutsläppen. Framtidens fordon skall helst bara förbruka hälften så mycket bränsle som idag och man efterlyser mindre och effektivare motorer som släpper ut avsevärt mindre föroreningar.
Biltillverkarna, som i högsta grad är inblandade, säger att kraven är rimliga och att det är fullt möjligt att bygga framtidens motorer men att det kräver ett högeffektivt bränsle som är absolut svavelfritt.
Kraven innebär att raffinaderierna i Europa måste ställa om sin produktion för att möta de högt ställda kraven.
– Vi ligger lÃ¥ngt framme, säger Rustan Olsson, som är informationsansvarig pÃ¥ Preemraff Lysekil. Sedan 2003 har vi byggt en ny anläggning för att främst framställa svavelfri bensin och dieselbränsle. Det är en av landets största investeringar och vi har satsat 3,5 miljarder kronor. Preemraff Lysekil har länge haft anläggningar för att raffinera högsvavlig rÃ¥olja. Den nya anläggningen gör det möjligt att förädla cirka 80 procent av rÃ¥oljan till svavelfria fordonsbränslen, bensin och diesel. I nuläget är det stor prisskillnad mellan hög- och lÃ¥gsvavlig olja. Högsvavlig är avsevärt billigare. Raffinaderier som kan förädla högsvavlig rÃ¥olja enligt alla miljökrav har en fördel. MÃ¥nga raffinaderier är hänvisade till att köpa den dyrare Nordsjöoljan med lÃ¥g svavelhalt med lägre marginaler som följd.
Det rÃ¥der brist pÃ¥ dieselolja i Europa, därför att det säljs allt fler dieselbilar. Bara under det senaste Ã¥ret har registreringen av dieseldrivna bilar i Skandinavien ökat med 15–20 procent.

Nästintill svavelfri
Den dieselolja som kommer från Preemraff Lysekil är den renaste i världen och innehåller bara 10 ppm svavel. Man kan inte mäta lägre värden och därför anses dieseln vara svavelfri. Den så kallade Europadieseln innehåller 50 ppm svavel, som är gränsvärdet i Europa.
– Nu när Preemraffs nya anläggning är i drift och gÃ¥r för fullt bör det tillsammans med andra producenter täcka det mesta av landets behov, säger Rustan Olsson. I Sverige tillverkar vi redan framtidens fordonsbränsle. Svavlet, som Ã¥tervinns i produktionen med hjälp av vätgas, säljs och används av kemiindustrin bland annat för tillverkning av svavelsyra och som kemikalier i reningsverk. Fem fartyg om Ã¥ret och dagliga tankbilstrailers lastar svavel vid raffinaderiet.
I raffinaderiet destilleras produkterna och de tyngsta bestÃ¥ndsdelarna vidareförädlas. I krackeranläggningar sönderdelas kolvätemolekylerna som avsvavlas och blir till bensin- och dieselkomponenter. De olika komponenterna lagras i 60–70 olika tankar och blandas frÃ¥n de olika tankarna efter ett recept till produkter, ungefär som när man gör en god sÃ¥s. Kontinuerliga prov pÃ¥ produkten medan den pumpas ombord garanterar rätt specifikation till kunden.
Preem levererar både svavelfri diesel och svavelfri bensin till flera andra oljebolag som är representerade i Sverige, som till exempel OK, Q8 och Hydro. Shell har ett eget raffinaderi som också tillverkar svavelfri diesel, MK1 diesel, och köper därför inget från Preem.
I en långtidsstudie som försöker kartlägga behovet fram till 2015, sägs att behovet av svavelfri diesel kommer att öka kraftigt framförallt i Europa.
Just nu rÃ¥der det stor brist pÃ¥ bensin i USA. Det beror dels pÃ¥ att amerikanerna prioriterar bensindrivna bilar men ocksÃ¥ pÃ¥ att stormar och orkaner samt en brand i ett raffinaderi kraftigt reducerat deras egen raffineringskapacitet. Under senare tid har USA köpt stora mängder bensin frÃ¥n Europa och ocksÃ¥ frÃ¥n Preem. Bensinen fraktas i fartyg pÃ¥ 60 000–70 000 ton.
65 procent av de förädlade produkterna från raffinaderiet går på export, främst till Europa. Danmark och Tyskland är stora konsumenter av produkter från Preemraff Lysekil.
Av den importerade råoljan kommer cirka 80 procent, drygt åtta miljoner ton om året, från Ryssland och skeppas ut från Primorsk, helt nära St Petersburg. Resten av oljan kommer huvudsakligen från Nordsjön men det förekommer också laster från Mellanöstern.
Innan ryssarna började frakta sin olja från Finska viken lastades oljan från hamnar i baltländerna och Svarta havet och endast en mindre kvantitet rysk olja nådde de svenska oljehamnarna.
Närheten till en utbyggd, rysk utlastningshamn och en för Preemraff passande råolja, betyder att Preem köper allt mindre olja från Mellanöstern. Det anländer nuförtiden sällan VLCC och än mer sällan ULCC till Brofjorden. Fartygen från Ryssland är på cirka 100 000 ton, större fartyg flyter inte genom Öresund och Stora Bält.

Amerikansk bjässe
Den största tankern som anlöpt anläggningen i Brofjorden var ett amerikanskt fartyg på 475 000 ton.
Raffinaderiet kan ta emot 18 000 kubikmeter per timme, så fartygen ligger inte länge vid kaj.
Varje Ã¥r anlöper mellan 95 och 100 fartyg rÃ¥oljekajen för att lossa sin last. Vid rÃ¥oljekajen är vattendjupet 23 meter och det medför att raffinaderiet kan ta emot världens största fartyg. Tidigare, när oljan färdades längre sträckor och i större fartyg, tog man emot 35–45 fartyg per Ã¥r.
1 850 till 1 900 fartyg lastar varje år vid de fyra produktkajerna, vilket i snitt betyder fem anlöp per dygn. Ytterligare en kaj är under byggnad och skall vara klar i juni i år. Tillsammans är raffinaderiets hamnar i Brofjorden landets näst största hamn, efter Göteborg, när det gäller godsomsättning. Här lastas och lossas cirka 23 miljoner ton per år.
Preem ställer stora krav på de fartyg som trafikerar raffinaderiet. Fartygen får inte vara äldre än 25 år, de skall ha dubbelskrov, hög isklass och vara i allmänt god kondition.

Sjösäker flotta
Traden mellan Primorsk och Brofjorden är viktig för ryssarna och de bygger mycket nytt tonnage och lägger sig vinn om att presentera en modern och sjösäker handelsflotta. De ryska fartyg av mer tvivelaktig karaktär som man då och då läser om, syns aldrig i Brofjorden.
Raffinaderiet processar som bäst 35 000 kubikmeter råolja per dygn. Cirka 35 procent blir till bensin och olika gaser och 45 procent blir dieselolja. Resten är tung eldningsolja.
Råoljan lossas, pumpas, från fartyget till bergrum. Det finns fyra bergrum för olja som vartdera rymmer 200 000 kubikmeter. Rummen är 400 meter långa, 32 meter höga och 18 meter breda. De fyra bergrummen ligger parallellt och råoljan vilar på en vattenbädd. När vattennivån stiger till en viss nivå, pumpas det förorenade vattnet till ett reningsverk.
Principen med bergrum bygger på att man lägger rummen så djupt att grundvattnet trycker på bergrummets väggar så att oljan inte kan läcka ut. Grundvattennivån skall, med god marginal, alltid täcka taket på rummet.
I ena änden av rummen finns ett mer än 100 meter djupt pumpschakt som ser ut som en butelj och går ner till botten, alldeles vid sidan av bergrummen. Där finns pumpar och rörsystem så att man kan pumpa upp råoljan till dagtankar och därifrån vidare till processområdet. På motsatt sida av rummen finns inpumpningsledningarna som fyller rummen via toppen.
Inom raffinaderiets område finns också bergrum för färdiga produkter, flytande butan, propan och propen.

Egen förvaringsplats
För många år sedan köpte Preem ÖCBs bergrum i närheten, som rymmer 2,5 miljoner kubikmeter. De bergrummen var avsedda för långtidslagring av råolja i beredskapssyfte. De används i dag i begränsad omfattning för udda laster men kan i framtiden, om behovet uppstår, användas för mellanlagring.
Det krävs otroliga mängder energi för att driva ett raffinaderi. Raffinaderiet förbränner oljeprodukter och gas för åtskilliga miljoner kronor per år bara för att hålla produktionen igång.
Även elförbrukningen är hög och kan jämföras med en medelstor svensk stad. Det går ledningar direkt från kraftverket i Trollhättan och elförbrukningen ligger över 50 MW.


“Stoc Regina” och “Bro Grace” vid produktkajen.

Elförsörjning viktig
Processindustrier tål inga störningar i elförsörjningen. Dippar uppemot 0,6 sekunder kan man klara.
En sekunds avbrott skapar elände, två sekunders strömbortfall släcker hela anläggningen och det kan ta lång tid att få i gång verksamheten igen.
Preem ingÃ¥r i en arbetsgrupp som bestÃ¥r av 15–20 företag som diskuterar import av gas frÃ¥n Nordsjön, via en ledning till Västkusten.
I dag finns en gasledning från Danmark som söker sig upp längs västkusten till Stenungsund och det finns många som menar att vi även bör ta gas norrifrån. Fördelarna med naturgas, alltså LNG, är att gasen alstrar betydligt mindre koldioxid vid förbränning än fossila bränslen och man skulle inte behöva elda upp importerad råolja för att hålla verksamheten igång.
Raffinaderidriften är kontinuerlig med fem-skift sju dagar i veckan. En gång vart fjärde år, med början i slutet av augusti, stängs hela raffinaderiet under fem veckor för en generalöversyn som kallas revisionsstopp.
Då rengörs hela anläggningen, tryckkärl provtrycks och klassas och man mäter upp och byter slitet material.

Personalkrävande översyn
Under översynen är drygt 2 000 man sysselsatta med att överhala anläggningen. Förutom raffinaderiets egen personal, som uppgår till 600 man, tar man in mellan 1 500 och 1 800 entreprenörer.
Nu när den senaste anläggningen, investeringen på 3,5 miljarder kronor, är i drift beslöt Preems styrelse vid ett möte i mars att raffinaderiet skall undersöka möjligheten att också konvertera den tyngsta delen, tjockoljan, till lättare komponenter för framställning av svavelfri bensin och diesel.
Arbetet är för närvarande inriktat mot en så kallad coker. Det är en process som gör att man kan destillera fram fler lätta komponenter som sedan kan förädlas vidare i den befintliga processen. Resterna blir koks som används för uppvärmning och för att generera elektricitet.
Om ett år tar Preems styrelse beslut om den fortsatta utvecklingen och tidigast 2008 kommer ett definitivt beslut att fattas och det är först då som det egentliga arbetet kan börja.
Investeringen kommer att vara i miljardklassen och överstiger med stor sannolikhet värdet av den senaste stora utbyggnaden. En cokeranläggning kan vara i drift 2011.

//Robert Hermansson

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies