LEDARE. Ur SST 19/2005

Välj rätt perspektiv på Gotlandstrafiken

Det stormar kring Gotlandstrafiken. Stora svarta rubriker står som spön i backen i dagspressen. Förutom polisanmälning och skiljedomsförfarande rasar gotlänningarna över förväntade prishöjningar och färre turer.
Priset på bunkerolja har stigit kraftigt och Rikstrafiken, myndigheten som handlar upp olönsam kollektivtrafik, måste kompensera sig för detta. Det är inget att säga om det, myndigheten har en budget och skattebetalarna förväntar sig att Rikstrafiken som alla andra myndigheter håller den.
355 miljoner kronor är den senaste prognosen för Rikstrafikens bidrag till Gotlandstrafiken nästa år, en rejäl fördyring jämfört med i år och förra året.

Myndigheten har därför aviserat 30-procentiga prishöjningar och 200 färre turer nästa år. Det kommer självfallet att leda till minskat resande och därmed minskade intäkter och då riskerar man ytterligare försämringar i trafiken. Negativa effekter, inte minst inom turismen, kan leda till samhällsekonomiska förluster som vida överstiger Rikstrafikens kostnadsökningar. Men det är klart, då rör ju sig om några andra konton i statsförvaltningen som inte Rikstrafiken har ansvar för.

355 miljoner är mycket pengar, men allt beror pÃ¥ hur man räknar. Per passagerare, betalar skattebetalarna cirka 225 kronor per resa i Ã¥r. Tar man in godset i bilden och jämställer en längdmeter gods med en passagerare blir det runt 150 kr per passagerare respektive längdmeter. Fastlänningar som reser till Gotland betalar 315–500 kronor i normalpris för resan medan gotlänningar betalar 120–170 kronor.

Detta kan jämföras med andra stöd som Rikstrafiken betalar ut runt om i landet. Ett exempel är flyget mellan Luleå och Pajala som från nu får ett stöd på 7,6 miljoner kronor per år. Det låter ju inte så mycket, men om lika många reser på sträckan nu som förra året innebär detta att skattebetalarna skjuter till närmare 1 750 kronor per resande medan resenären själv betalar 700 kronor för en enkel resa.

Till saken hör att Pajalaborna har alternativ (expressbuss och bil). Om man inkluderar transfer- och väntetider blir tidsvinsten med flyget jämfört med bussen runt en för skattebetalarna väldigt dyr timma.

Det egentliga problemet är att man frÃ¥n statsmakternas hÃ¥ll ser pÃ¥ Gotlandstrafiken med fel perspektiv. Färjorna är gotlänningarnas landsväg och för den delen ocksÃ¥ för fastlänningar som  vill besöka ön i arbetet eller pÃ¥ semestern.

Om man ser färjetrafiken som en del av det svenska vägnätet får man också ett annat perspektiv på de 355 miljoner kronorna. Då motsvarar det byggandet av cirka tre kilometer motorväg.

Med ett sådant synsätt kan man också fråga sig varför gotlänningarna skall acceptera försämrade kommunikationer för att oljepriset är högt. Det är som om Vägverket skulle riva två filer på en fyrfilig motorväg därför att snöröjningen blir för dyr. Skulle någon på fastlandet acceptera det?

Inför nästa upphandling har Rikstrafiken öppnat för trafik med konventionella, långsammare färjor, alltså ytterligare en försämring för gotlänningarna. Färjetrafiken på Gotland saknar idag sannolikt motstycke i världen sett ur miljö- och effektivitetssynpunkt. Det är något som hela Sverige kan vara stolt över och en upphandling som leder till en lägre nivå än i dag borde vara oacceptabelt.

VÃ¥r infrastruktur utvecklas hela tiden. ”Hela Sverige skall leva” och ”Vi skall göra Sverige rundare” är uttryck som ofta hörs frÃ¥n politiskt hÃ¥ll. Genom Halland byggs t ex idag det dubbelspÃ¥r som tillsammans med nya pendeltÃ¥g minskar restiderna sÃ¥ mycket att det blir möjligt för allt fler hallänningar att pendla till storstadsregionerna Göteborg och Malmö.

Det är självfallet bra ur samhällssynpunkt. Folk kan bo kvar men ändå ha tillgång till en betydligt större arbetsmarknad och utbildningsutbud. Skulle hallänningarna acceptera att dubbelspåret revs upp och de moderna pendeltågen ersattes med gamla tåg därför att elen är för dyr? Det är precis det statsmakterna kan komma att kräva av gotlänningarna.

Egentligen kan man frÃ¥ga sig varför gotlänningarna skall betala över huvud taget. För gotlänningarna är färjorna vägen till fastlandet. Vi fastlänningar betalar inget för att köra pÃ¥ vägarna – förutom över skattsedeln men det gäller gotlänningarna ocksÃ¥. Det kostar heller inget extra för andra öbor i Sverige som utnyttjar de bilfärjor som Vägverket, ett av världens största passagerarrederier sett till antalet passagerare per Ã¥r, driver.

Den rätta lösningen torde vara att lyfta ut upphandlingen av Gotlandstrafiken från Rikstrafikens ansvarsområde och lägga över detta på Vägverket.

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies