|
|  |
LEDARE. Ur SST 15/2005
Byråkratin hotar sjösäkerheten
Pappersberget växer till sjöss. Varje ny förordning innebär nya regler som skall läras in och nya formulär som skall fyllas i. ISM och ISPS har ökat på pappersfloran och fler regelverk är på väg. Nationella särregler och det faktum att varje nation verkar ha sina egna formulär som skall användas, lägger ytterligare sten på börda.
Detta i sig börjar bli ett hot mot sjösäkerhet och miljö. Varje arbetstimme som gÃ¥r Ã¥t till att fylla i papper – och se till att de kommer till rätt byrÃ¥krat i rätt tid – innebär en timme mindre för det övergripande uppdrag besättningarna har: att förflytta människor och last frÃ¥n en hamn till en annan pÃ¥ säkrast möjliga sätt.
Här måste EU ta initiativ. Slopade särregler, harmoniserade regelverk och formulär som gäller i alla medlemsländer skulle vara en bra början.
Sedan kanske man inte behöver lagstifta om allting? EU-kommissionen har insett att regleringsivern, som hittills producerat 80 000 sidor EU-lagstiftning, måste dämpas. Man har nu utfärdat riktlinjer för sina byråkrater där dessa uppmanas till återhållsamhet och att se på möjliga alternativ till nya regelverk. Kan man uppnå samma mål genom att t ex tillåta egenkontroll, genom frivilliga överenskommelser, genom utbildning och informationskampanjer?
EU-kommissionen vill se effektivisering, förenkling och en gallring av regelfloran, vilket för sjöfarten och all annan verksamhet vore en nåd att stilla bedja om.
Tyvärr ägnar sig EU åt annat på sjöfartens område. Nyligen har man infört skärpta regler som bl a innebär att sjöfolk och rederitjänstemän kan få fängelsestraff efter en olycka till sjöss om olja läcker ut i havet. Visserligen säger man att vårdslösheten måste vara grov för att straff skall bli aktuellt, men vem är det som bestämmer vad som är grovt? Det gör domstolar, och när man ser hur t ex det spanska rättsväsendet har hanterat befälhavaren på Prestige, den nu 70-årige Apostolos Mangouras, blir man minst sagt bekymrad. Att EU:s politiker dessutom tagit beslut om dessa regler trots en massiv kritik från alla de organisationer som företräder kvalitetssjöfart, tyder också på att det är viktigare att visa handlingskraft gentemot den väljande allmänheten än att vidta rätt åtgärder.
Skärpta regler gäller alla, men slår alltid hårdast mot kvalitetssjöfarten (de andra bryr ju sig inte ändå). Är målet en säkrare sjöfart bör man underlätta för kvalitetssjöfart och göra livet svårare för den undermåliga sjöfarten.
Det gör man bäst med just de alternativ till lagstiftning som EU-kommissionen själv tagit fram i sina riktlinjer: egenkontroll för kvalitetsoperatörer, överenskommelser, utbildning och information. Om även lastägarna omfattas av detta är målet snabbt nått. Den dag lastägarna säjer nej till undermålig sjöfart, försvinner den.
Dessa åtgärder är för övrigt precis de som den svenska Havsmiljökommissionen föreslagit på sjöfartens område för att rädda miljön i Östersjön. Här kan Sverige ta ett initiativ.
Det finns dock ljus i mörkret. Hamnstatsmyndigheternas samarbetsorganisation Paris MOU har insett att den nuvarande inspektionsverksamheten inte slår effektivt. Tvärtom är det så att 25-procentsmålet (nationella tillsynsmyndigheter är ålagda att inspektera en fjärdel av alla utländska fartyg som anlöper landets hamnar) kan slå hårdare mot kvalitetssjöfarten. I slutet av året blir det bråttom för pressade inspektörer i EU:s medlemsnationer att få ihop tillräckligt med inspektioner för att nå upp till kvantitetsmålet, annars kan man dras inför EU-domstolen.
Då är det självfallet lockande att kliva ombord på ett välkänt kvalitetsfartyg, hellre än att lägga flera dagar på att inspektera rosthögen som ligger bredvid.
Organisationen kommer nu att ta fram ett riskbaserat system. De fartyg som har en låg riskprofil kommer endast att inspekteras en gång vartannat år. De med färgglada flaggor från svartlistade länder, klassade av klassningssällskap med långa namn (men som få har hört talas om) och där tidigare inspektioner resulterat i bristlistor längre än inspektörens arm får finna sig i tätare besök.
Organisationens initiativ kan bara applåderas och förhoppningsvis är det början på en trend mot att kvalitetssjöfart verkligen kommer att löna sig.
|
Rolf P. Nilsson
Chefredaktör
|
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
