![]() |
![]() |
|
|
Piratattackerna kostar världen över 240 miljarder per år Piratattackerna i Malackasundet mellan Indonesien och Malaysia upphörde
helt i två månader efter tsunamikatastrofen. Det var närvaron
av utländska militära fartyg, som till exempel amerikanska hangarfartyget
USS Abraham Lincoln, som fick förövarna att hålla sig
undan.
Fast nu är attackerna igång igen, grövre och grymmare
än någonsin. Vi har på kort tid drabbats av ett flertal
dåd, säger sjökapten Noel Choong som är chef för
Piracy Reporting Centre i Kuala Lumpur. Och nyligen meddelade malaysiska regeringen att poliser ska placeras
ombord på fartyg i det tio mil långa sundet. Nya favorittillhåll Fast nu har vi indikationer på att piraterna i viss utsträckning
lämnar den indonesiska östkusten och i stället söker
lämpliga offer närmare den malaysiska västkusten och även
ute till havs. Piraterna, som i dag ofta är beväpnade med vapen som M 16 och
AK47, attackerar främst olje- och gastankers och bulkfartyg och drar
då fördel av att dagens moderna fartyg har få besättningsmän.
Gärningsmännen är ofta försedda med datorer, mobiltelefoner
och komradiosystem. De antas också vara kapabla att bugga satellitkommunikation
för att informera sig om fartygstrafiken. Det är i allmänhet inte lasten eller fartygen förövarna
i första hand är ute efter, utan det är pengar och värdeföremål. Ofta kidnappas också besättningsmän så att
man sedan kan begära lösen för dem. Under intervjun, som äger rum i Piracy Reporting Centres kontor
i Kuala Lumpur, springer Noel Choong fram och tillbaka till telefonerna
för att informera sig om den senaste piratattacken, vilken ägt
rum bara några timmar tidigare. Det är en japansk 26.000-tonnare
som råkat illa ut. Vi frågar Choong om hur han ser på den malaysiska statens
beslut från första april om att placera beväpnade poliser
ombord på fartyg i sundet. Man har nu insett att bevakningen måste får mer muskler.
Fast man ska ha klart för sig att det här blir punktvisa, slumpmässiga
insatser, som inte på något sätt ökar den övergripande
kontrollen. Gärningsmännen kan ju finnas var som helst inom
ett mycket stort område. Fast visst, låt oss se vad det kan
ge.
Noel Choong understryker i stället att det som verkligen behövs
är fler koordinerade patrulleringar och ett rent allmänt förbättrat
samarbete mellan länderna runt det för den internationella sjöfarten
så viktiga Malackasundet, som trafikeras av en tredjedel av världens
handelssjöfart. Här passerar varje dag cirka 600 fartyg och
minst 11 miljoner fat olja. Piratattackerna kostar världsekonomin
över 240 miljarder per år. Länderna i fråga, Indonesien, Malaysia och Singapore, patrullerar
i dag främst sina egna vatten och har varken resurser eller lagliga
möjligheter att förfölja en piratbåt in på
grannens territorialvatten. Projektet MSSCP, Melaka Strait Singapore Coordinated Patrol, som sjösattes
i juli, antyder dock att det finns krafter i gång för en potentare
bevakning. MSSCP, som inledningsvis omfattade sjutton patrullfartyg från
de tre länderna och som även samordnat underrättelsearbete,
innebär dock att länderna fortsätter sköta sin egen
bevakning och att de inte får kränka territorialgränserna,
inte ens under dramatiska piratjakter. Att sedan grannsämjan mellan
Malaysia och Indonesien, på grund av bland annat arbetskraftsfrågor
och oljetillgångar, inte är den bästa, gör ju inte
saken bättre. USA erbjuder hjälp Hur ser då ett typiskt piratöverfall ut i dag, handlar det
fortfarande om enögda kaptener, krokar och knivar som i de
gamla sjörövarfilmerna? En vanlig attack inleds med att piraterna i små snabba båtar
kör upp framför stäven på fartyget med en lina mellan
sig. När fartyget drar med sig linan förs båtarna till
var sin sida av skrovet. Sedan kastas krokarna upp och så bordas
fartyget som sedan länsas på pengar och värdeföremål.
Och ofta tar gärningsmännen med sig besättningsmän
som gisslan. Gör de motstånd skjuts de ned. Andra ligor kan
i stället tydligen inleda attacken med att från sina båtar
skjuta sönder det angripna fartygets kommandobrygga. Så överfallen
kan tydligen se olika ut, beroende på vilka som planerat dem. I
de fall där hela besättningen kidnappas, lämnas fartygen
herrelöst drivande i ofta hårt trafikerade farleder. Det gäller
såväl mindre lastbåtar som stora oljetankers. Dumdristig svensk Det låter livsfarligt. Dels riskerar han säkerheten
för omgivande sjöfart, dels riskerar han att gå på
grund. Och då blir han ju ett lätt byte. Sedan räcker
ju knappast tjugo knop för att köra ifrån piraterna. Hur ska man då skydda sig, finns det några moderna metoder
på lut? Vi får höra om de där elektriska näten,
Secure-Ship, som piraterna garanterat upplever som stötande.
Det är stålnät som laddas med niotusen volt och sedan
draperas över fartyget. Det här är dock absolut inget för oljetankers,
varnar Noel Choong med ett snett leende. Rekommenderar Ship-Loc Ship Loc är något för den där svenske kaptenen,
tycker Noel Choong som också rekommenderar skeppare i allmänhet
att ha alert antipirate-watch ombord med rutiner för strålkastaranvändning
och brandslangar. Hur är det då med terrorismen, kan vi i framtiden räkna
med fler politiska attacker mot sjöfarten och då kanske mot
fullastade olje- eller gastankers? Vi kan i varje fall inte utesluta att så kan bli fallet.
Får dessa terrorgrupper klart för sig hur sårbar sjöfarten
är så ligger vi illa till. Redan i dag finns dock rapporter om Al Qaida-attacker mot just fartyg.
Ett dåd ägde rum utanför Yemen där en Al Qaida-grupp
körde in en båt lastad med sprängmedel i den franska tankern
Limburg, och i Marocko greps för en tid sedan terrorister som förberedde
attacker mot brittiskt och amerikanskt oljetonnage i Gibraltar. Analytiker
varnar också för ett framtida samarbete mellan terrorister
och pirater och för terrordåd i Malackasundet, vilka skulle
få svåra följder för sjöfarten. Pirater och terrorister Om nu inte dagens pirater är att betrakta som terrorister, vad är
de då? På Piracy Reporting Centre urskiljer man åtminstone
tre typer av ligor. Det är det lokala, spontant sammansatta, gänget
som helt enkelt är ute efter snabba pengar för sin överlevnad. Sedan har vi grupper med kraftfulla ledare och anställd personal
som jobbar helt professionellt. De är ofta välutrustade och
välorganiserade. Den tredje gruppen representerar internationellt
organiserad brottslighet. De är ofta ute efter både fartyg
och last. Fartygen målas om och förses med nya papper och blir
så kallade ghostships. Det finns inte längre någon
identitet på dem. Jag är rädd för att dessa fartyg
kan komma att bli intressanta för just terrorister. 250 fartyg försvinner varje år Bedömare befarar att det verkliga antalet dåd är större
och pekar på att cirka 250 fartyg årligen försvinner
spårlöst till sjöss med last och besättningar. //Arne Spångberg Latest update 11-09-2007 15:46 |
![]() |
|
![]() |
![]() |
|
Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan. Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies |